Visset men vackert

Ute i skog och mark pågår nu en process där det mesta går i vinterträda. Löven gulnar och faller av träden, blommorna tappar sina kronblad och det återstår i bästa fall en vinterståndare, vilket kan vara väldigt vackert. I natt har vi haft frost här på Öland eller iallafall runt nollan och de små spröda knopparna har fått ett vackert vinterutseende. Jag tänker att så kan det säkert vara för många i dessa tiden, vi kan känna oss vissna, spröda och kanske lite sårbara. Många blir lite isolerade och uttråkade och på gränsen till deprimerade och det kanske dröjer tills vi får träffa våra nära och kära igen. Jag längtar så efter att få krama om mina fantastiska barnbarn och hålla dem i famnen. Tills dess får jag njuta av lite vissna blad och blommor och känna mig komfortabel med att vi alla kommer att blomstra som aldrig förr någon gång nästa år.