Ett riktigt Gott slut och ett fantastiskt 2018

Så har då ännu ett år passerat och det med en väldig fart. Frågan är om jag har tagit tillvara på året ?Har jag verkligen njutit av varje stund känt lycka och glädje i varje stund. Snön som kom i januari var det en fantastisk vinterupplevelse. Kunde jag känna växtkfraften i alla blommorna som tar sig upp i den lite kalla marken på våren för att sedan bli exalterad över själva blommorna som står i parad. Hur var det med havet, vågorna och vindarna som tog båten framåt och alla intryck vi fick uppleva på havet i form av kobbar och skär. Höstens gyllene färger som från ett vackert gulrött täcke växlade till mörkbruna blad som seglade runt i stormarna under slutet av året, hur kändes det? Så åter till frågan har jag tagit tillvara på alla dagar? Svaret är väl ganska enkelt nej det har jag inte men huvudsaken är att jag har levt, känt glädje i så mycket maken och jag har fått uppleva med  barn och barnbarn. Känt rädsla och oro för vad livet helt plötsligt överumplar oss med. Det har varit ett bra och jag är tacksam för vad alla dagar gett mig, nu kommer jag att njuta av 2018 och hoppas att det blir ett riktigt bra år.

Överfyllda vattendrag i barndomens spår

Vi har besökt 94 åriga svärmor som bor i ett litet samhälle som heter Sandared utanför Borås. Den här platsen är även makens barndoms hem. Som alltid är det förknippat med många minnen att promenera i omgivningarna. Varje gång häpnar vi av förändringarna som sker från tid till till. Den vackra badplatens i Viaredssjön med lummiga skogspartier och en och annan sommarstuga är nu omsluten av nya moderna hus med i sjöläge. Det enda som minner av forna dagar och den plats som maken tillbringade sina sommardagar som barn är seglaskolans uppställningsplats. Härligt med minnen som består.

Ingen vit jul i år

Någon vit jul blev det inte i år så vi får väl hoppas att det dalar ner några snöflingor framöver. På något sätt infinner inte den rätta julstämningen när det vita täcket saknas. Osökt kommer man att tänka på barndommens vita vintrar, då det alltid var snö. Då det var självklart att önska sig skridskor och skidor som direkt kunde användas på juldagen. Nu är det väl så att minnet sviker och det inte alltid var vIntervita jular även om man gärna vill att det var så. De små tomtenissarna fick ta på sig löparskorna istället. Vi får hoppas att det kommer någon snö till februarilovet. 

Nu är glad julen slut

Julklapparna är utdelade och upp packade en del skall bytas andra lämnas tillbaka men de flesta är placerade på rätt plats i respektive hem. Julmaten är som väl är uppäten efter att ha åkt fram och tillbaka mellan kylskåp och matbord. Lika väl som det är fantastiskt roligt med alla förberedelser som kanske redan börjar i november med paketinköp, matlagning och i frysning så att det blir smidigt till julbordet som väl ändå får anses vara julens höjdpunkt. Fast det klart julens höjdpunkt för barnen är så klart Tomten. I år kom det två tomtar till oss, en galen lång tomte med sin lille nisse. Tomten var så lång att han inte kunde sätta sig på en vanlig stol, ja så det kan bli i juletid. Det är faktiskt väldigt skönt när julefröjden är över, men nu rustar vi till nyårsbestyr.

Lunch på Kårehamn Fisk & Havskök

När dottern kommer på besök, vad passar väl bättre än att äta lunch nästan ute i naturen, i allafall med en vidunderlig utsikt över Östersjön. Det blev Fish & Chips och Fisksoppa hos Kårhamns fisk & Havskök. Jag höll nästa på att svimma när jag fick in min Fish & Chips, en rejäl portion som jag funderade om vi skulle dela på 3 men icke säger nicke det gick ner alltihop och den var så god. Dottern och maken tog fisksoppan som inte heller den går av för hackor. Med andra ord så gott. Det var däremot lite bistert när vi skulle sluta upp mot fågelskådaren som stod längt ut på piren och kikade på alla fåglarn ute i havet.

Kola och turkisk peppar

Det fick bli smakkombon på knäcken i år. Knäck är inte min favorit i julgodis sortimentet, tycker mest att det tar lång tid att koka och när smeten väl skall ner i formarna så uppstår det alltid tumult med smet och formar. I år har jag skaffat en knäcktratt, så nu är tumultet ett minne blott. Det var hur smidigt som helst, dessutom kokade jag knäcken i micron så tiden minimerades till 7-8 min. Så helt plötsligt var det riktig roligt med knäcken. Testade att strö krossad turkiska peppar över en del och sesamfrön på en del. Vi får höra vad testpanel säger om resultatet till jul.

Guldglitter i vardagen

Vi är många som gör tummen upp för att barbarnen är livets efterrätt. Det är ren och skär lycka när ytterdörren slits upp och in stövlar den lilla människan som förgyller våra liv på nära håll.  Med en blå ballong i ena handen och en present i den andra och ett soligt leende då faller Farfar bokstavligen ner på golvet. Vem kan motstå den lilla handen som söker min och som drar i väg och säger "tom famo"

Då ställer man upp och ligger ihop krupen på lekmattan och sjunger Björnen sover, för att i nästa sekund springa hinderbana upp och ner för stolar och runt rockringen.  Om några dagar kommer ytterligare tre ljuvliga barn och strör guld över vår vardag. Det är livet på en pinne.

Den som spar han har

Efter 30 år åkte formarna till mandelmusslor fram. Är man uppväxt med hemkakat av allt vad man kan tänka sig så finns det alltid minnen som kommer upp till ytan med jämna mellanrum. Mor hade ett genuint intresse av bak -och syltning i alla former. De där formarna till mandelmusslor är just ett sådant minne. Bilden när hon knåpade med formarna och fyllningar av alla de slag i köket, dyker ofta upp. Länge har formarna legat nerpackade med tanke på att de någon gång kanske kommer plockas fram av mig. Så är då minnesklockan slagen och formarna är framplockade och mandelmusslor bakade för första gången. Nu gäller det bara att fundera ut vilken fyllning som skall avnjutas.