Kulingen som kom av sig

Och tur var väl det. Seglatsen från Gryt bjöd på väldigt omväxlande väder. Det var stiltje när vi gled i väg ut från hamnen i Gryts varv. Succesivt tilltog vind och vi fin en fin sträcka ner till Västervik, men där dog vinden ut helt. Det var stor skillnad mot när vi seglade upp då det helt plötsligt blåste upp kuling från ingenstans. Det märkliga var att så fort vi kom igen det lilla sundet vid Idö så blåste det 8 m/s. Enligt SMHI skulle det igen blåsta upp till Kuling så vi gick in till Klintemåla. Vid bryggan började det surras om kulingen som var på antågnde och alla båtarna förtöjdes med linor kors och tvärs och extra tampar till bojarna och sedan var det bara att vänta på nordan, men tji fick vi när vi vaknade på morgonen var det stiltje, en vacker dag på havet men någon vind blev det inte mellan 2-4 m/s plaskade vi runt i hela vägen till Öland. 

Färden går mot Gryt

Gryts varv ett säkert kort, vad beträffar hamn. Här finns det mesta man kan behöva. Resturang om man inte orkar laga mat, vilket vi inte gör idag, ett varv om båten har gått sönder, bensin om man kör motorbåt, ja segelbåtar behöver också lite bränsle. Dusch och toa om finns öerallt så klart. Tröttna man på båtlivet eller kommer med bil så finns det små hus att hyra in sig på. Trivsamma små promenadstigar utmed kusten. Nu börjar magen kurra så en fisksoppa med ailoi kommer att sitta fint i kväll.

Snedskär en pärla på ostkusten

Svensk sommar när det är som allra sämst. Ja, så har det varit i dag. Strålande solsken och varm för att i nästa sekund blåsa upp och himmlen blir kolsvart och så kommer regnet som ett brev på posten. När det sedan sätter i gång och åska och blixtra då är måttet rågat. När det är så här omväxlande känns det skönt att det finns fina hamnar som inte ligger så långt från farleden och framför allt skyddat mot vind. Snedskär i Arkösund är en sådan hamn. Trevligt bemötande och en hjälpande hand vid ankomst och information om allt som finns på den lilla ön. Det är precis vad man uppskattar när man kommer i hamn efter en dag på havet.

Ännu en dag i vackra Trosa

Med regn och åska enligt Smhi så valde vi att ta en dag ledig och strosa runt i den vackra idyllen Trosa. Vi var här i höstas och då var det som vilken regnig småort som helst. Under sommarmånaderna är hamnen full av båtar, liv och rörelse. Att promenera utmed kanalen är en riktig fröjd. Det kom en rejäl skur på eftermiddagen men dess emellan så tittade solen fram.

Groto de Corgnan och Bomans hotell i Trosa

Ja vad kan de båda restaurangerna ha gemensamt. Kocken Giorgio Soave vars restaurang vi besökte i Italien har varit gästkock på Bomans Hotell i Trosa, självklart var vi tvugna att hälsa till de damerna i köket som Giorgio hade jobbat tillsammans med. Tyvärr hade damerna i köket gått i pension men källarmästaren visste precis vilka damerna var och skulle framföra hälsningen. Vi avnjut en drink och lite meditation i trädgården och maken passade på att gunga sig till sömns, precis som det inte har gungat tillräckligt under timmarna på havet.

Hamnen i Trosa var som vanligt fullbelagd, men som tur var fick vi låna en privatplats. Med solen rätt in i sittbrunnen intog vi en middag innan det var dags för fotboll.

Från Italien till vår svenska skärgård

Borta bra men nästan hemma bäst, hur som helst miljöombyte är aldrig fel. Nu har vi fått ytterligare en besättningsman på segelbåten. Äldsta barnbarnet är med oss några dagar. När vi var i Italien slog vädret om på bara ett par minuter från soligt och fint till ill blåst. Idag var det ungefär det samma fast det tog förstås längre tid att slå om från kav lugnt till 8-9 m/s. Det blev en bra tur i allafall. Vi tog oss till Utö och tyckte väl att vi kom i hamn hyfsat i tid 15:30 , men ack så fel vi hade i stort sätt fullt. Vi kunde trycka oss in mellan två båtar så nu ligger alla som packade sillar. Helt plötsligt översållas hamnen av super race båtar följda med helikopter. Vi blev omkörda av flera av dessa fartvidunder ute på havet idag.

Sirmione en vacker ort med historiska vingslag

Längst ut på den smala halvön som skjuter ut från den södra stranden av Gardasjön ligger den vackra idyllen Sirmione. När vi var där hade nog halva Italien tänkt att just besöka den vackra semesterorten. Borgen som omsluter den yttersta spetsen ger ett historiskt perspektiv med vallgravar och vindbrygga som ger tillträde till borgen. Visst finns det ett otal hotell och vackra parker när man väl har kommit in. Smala gränder och husfasader som är fulla av överdådig blomsterprakt. 

Groto de Corgnan matkultur när det är som bäst

Något restaurangbesökman  inte får missa när man är i Valpolicella är hos George på restaurangen Groto del Corgnan. En liten och då menar jag verkligen liten restaurang med mat lagad av kärlek från minsta jordgubbe till Amarone marinerad kött av bergsbetande kor. Kocken George som är en tvärhand stor men en jäkel på att bergsbestigning. Han har dessutom varit gästkock hos Bromans i Trosa. Ja vad skall man säga om maten, sittningen är 3 1/2 tim och den ena delikatessen efter den andra plockas fram, pasta fyllda med nässlor kan låta enkelt och spartanskt men smakar hur gott som helst. Till alla maträtterna serveras viner väl avvägda och perfekt kylda. En soave till att börja med och sedan följde ripasso och amarone så klart. Mätta och nöjda tog vi oss hemmåt i natten över bergen på slingrande vägar.

Idag firar vi världens finaste dotter

Helt galet det är 35 år sedan hon kom till världen, vad tog den tiden vägen. När man tittar i backspegeln och ser vad som har hänt under de här åren så visst det har hänt en massa fina händelser och precis som livet är en del missöden också. I dag har det varit en fantastisk dag, att fylla år på. Hela familjen med barn och barbarn har varit samlade och njutit av sol och bad, Jag tror katten att det har varit 35 grader varmt och vattnet svalkat en liten liten stund. I kväll njuter vi av en fantastisk supe på Ristorante Groto , det blir spännande att se vad kocken har att erbjuda.