En stilla cykeltur i Gubbmyren

Vi hade tänkt ta oss fram på marker där vi under vintern åker skidor, men det kan jag säga inte var optimalt. Nu vet hur det är att gå eller cykla i på myrmark, det säger bara slurp och så sitter hjulen som i ett skruvstäd. Det vara bara att leta sig fram till stigar och spänger och efter att vi fått vända om och leda cyklarna ett parti så kom vi fram till elljusspår med riktigt bra underlag. Dessutom passerade vi i en liten rastplats med en härlig solstol för trötta cykelben, men då hade vi inte kommit så långt så det vara bara att trampa vidare. Det är något visst med att vara uppe på fjället men trädens lilla brus är också något visst och att fara fram i stilla gemak bland porlande bäckar och balansera på de smala spänger det är inte dumt det heller. Det där ordspråket ” genväg äro ofta en senväg ” det skall man inte förringa.

Lånade bilder från toppen

Så härligt att få låna bilder att visa upp från barnbarnet, ni vet tösen i barnbarnskaran. Dessutom är hon bara 11 år men lyckas alltid fånga ljuset, atmosfären och glädjen i bilderna hon tar. Hennes morfar och jag var inte med på rutten som hennes familj gjorde i går, eftersom elaka baciller har satt sig i våra kroppar och vägrar ge med sig. Hur som helst så åkte barnbarnets familj upp med liften i Gustavsbacken, 

-ocker säger dottern som fick betala över 500 kr för att familjen skulle kunna åka lift upp en gång på fjället, javisst det kostar på men  i priset ingick lift ner också :) väl uppe på toppen är det fina spångar att både gå och cykla på och hela vägen ner till Storfjällsgraven är det nylagda spångar att promenera och cykla på. Enligt barnbarnet var det väldigt  fint och roligt att cykla fram på de slingrande vägarna, lite värre var det allt när de skulle tillbaka och det då var uppför hela vägen, men det är bara att bita ihop och trampa på. Istället för att utnyttja biljetten och ta liften ner valde de att cykla nerför mot Högfjällshotellet där det också är välpreparerade stigar. Men nu till bilderna som barnbarnet tog på rutten.

Högsommarvärmen fortsätter

Vilken fantastisk midsommarhelg det har varit, stekhett och inte ett moln så långt ögat kan nå.jag sitter nu på altanen och tittar upp mot Sälenfjällen. På ett ställe ligger det en liten ruta med med snö kvar men annars är det bara grönt och fint. Vad gör alla människor uppe i Sälen under de varmaste sommarmånaderna, ja det var en fråga jag ställde mig också för ett år sedan, det finns väl ingenting att göra. Jag kunde inte ha mer fel än så. Det finns inte en bil utan att den är fullastad med cyklar, det hänger 3 cyklar på krogen där bak och på taket svajar ett par cyklar. Cykling har blivit motsvarigheten till vinterns skidåkning. Nu har liftarna öppnat och lotsar upp cyklister med sina cyklar upp på fjället. Därifrån njuter man av cykelturer med en vidunderlig utsikt eller så väljer man de lite tuffare stuket och kör Downhill. Förra året tog jag mig upp med cykel via liften och skulle ta den lite lättare downhill banan ner , fy katten vilken pers. I år blir det ingen downhill för mig men däremot en tur uppe på fjället.

En midsommar i Dalarna

Det är första gången vi firar midsommar i Dalarna och närmare bestämt Sälen by. Den här midsommarafton går väl till historien vad beträffar värme och sol, inte en enda gång behövde vi springa ut och in med sillen för att komma undan regnet. Nej i år såg vi inte ett enda moln på hela dagen och solen spred sina strålar över alla festglada midsommarfirare. Jag tror att man hade gått man ur huse, för så mycket folk på en och samma plats det var länge sedan jag deltog i. Vi tog oss också ner till Olsnispagården där festligheterna gick av stapeln. Vi bjöds på sång och musik med allsång och trots värmen så var gräset fullt med filtar och campingstolar och ur kylväskorna trollades fram kaffe och bullar och de riktiga entusiasterna hade tagit med sig jordgubbstårta och hade man dessutom tagit på sig en nationaldräkt så var det gratis entré, och det var en hel del som klätt sig i skrud. Efter sångstunden inväntades de blomsterdekorerad roddbåtarna med spelmännen ute på Västerdalälven, och som kronan på verket så skulle midsommarstången resas och så var dansen med små grodorna i full gång. En midsommarafton som vi alltid kommer att minnas.

Glad midsommar

Höet är hässjat och visthusbodarna är fullproppade med mat till vintern de lite slitna trägolven är såpade och skurade och på tvättlinorna hänger tvätt som fått sköljas i den brusande älven. Ja det var tider det för det var väl så det skulle vara, allt skulle vara klart till midsommaraftons kväll då det spelades upp till dans i byn. Numera är vi tacksamma om Ica har hyllorna fylla med delikatess som vi med ett knapptryck kan beställa hem för att sedan duka upp på midsommarbordet och det enda vi behöver göra är att bära ut och in det dignande bordet mellan regnskurarna. På radion i går lovade meterologen att vi i stort sett kunde duka ute i hela Sverige, det enda vi skulle tänka på var att dricka mycket vatten och ha skuggan lättillgänglig, det var väl en bra vädersummering av midsommarafton. Så till slut alla vänner då är det väl bara att ge sig ut och plocka 7 sorters blommor och lägga under kudden och drömma om sin käraste. Glad midsommar till er alla.

Den enda tösen i barnbarnskaran

Den oranga Treeken står lutad mot väggen och hjälmen hänger lite slarvigt på styret och inne i  huset hör jag. -morfar har du sänkt sadeln på cykeln ? Det är som ljuv musik i mina uppmärksamma öron. Jag är så glad för hennes skull och tacksam att vi i år kan vara ute och cykla i de smala passagerna där cykelvägarna slingrar sig fram genom skogen. Annat var det förra året medan alla andra drog i väg med sina mountain bike cyklar hoppade den lilla tösen runt på sina kryckor. Det började med att hon fick ont i hälen och efter en kur mot inflammation blev det gips i 3-4 veckor . Inget hjälpte och till slut kunde hon inte ens ha skor på sig utan bar strumpor, det var inget roligt under de bistra dagarna under vintern. Efter många undersökningar och läkarbesök så konstaterades att hon drabbats av en sjukdom som heter Complex Regional Pain Syndrom  eller CPRS. Med hjälp av sjukgymnaster, läkare, sköterskor och framför allt hennes mamma och pappa och ett systematisk arbetssätt för att med små steg ta sig fram mot målet att återigen kunna springa och cykla som alla andra barn. I julas tog hon sitt första steg efter ett år av elände och värk och nu springer hon och cyklar som vanligt. 

17 år det är stort

I dag firar vi vårt äldsta och längsta barnbarn som tror det eller ej fyller 17 år idag,  vi pratade om det i går hans mamma och jag, vad tog de här åren vägen. Den lille pluttekillen som kom 5 veckor för tidigt än beräknad nedkomst och fick tilläggmatas med mjölk ur en liten medicinkopp. Eftersom det var första barnbarnet så rusade jag iväg och köpte den minsta storleken på kläder men när vi provade stl.50 så hängde de som en trasa på honom så det var bara att ge sig ut på stan och leta små kläder i stl.40. Nu har det alltså passerat 17 år och den lille gossen är allt annat än en liten palt, min aktningsvärda höjd på 162 cm har han passerat för långe sedan och nu tittar han ner på mig och klappar mig på huvudet och säger lilla mormor. Idag hurrar vi för den här fantastiska gossen som är den ödmjukaste person som tänkas kan , det finns alltid ett hjärta av guld inom honom och livet med idrott av alla de slag berikar både hans och vår liv. Han heter Melle men på engelska heter han Melvin säger yngsta barnbarnet. Stort Grattis fina Melvin på din stora dag.

Tupperware party det lux

Det finns Tupperware party och så finns det lyx Tupperware och i går var jag och maken inbjudna till just ett lyx party hos våra grannar i Röhälla, Ann-Christine  och Lars-Göran Argus. De hade styrt upp med ett riktigt härligt härlig kafferep med 7 sorters kakor och te och kaffe så alla blev nöjda.och mer där till. Regnet strilade ner på Öland så vad passade bättre än att få krypa in och njuta av goda kakor. Nu var det förstås inte kaffet och det goda kakorna som var den huvudsakliga anledning till mötet. Ann-Christine är återförsäljare av Tupperware och det gör hon med bravur. Hela köket var uppdukat med bunkar, knivar och en massa bra saker som bara är ett måste i alla kök.det är ingen tvekan om att produkterna är fantastiska och hållbara, jag har några bunkar som vi hade hemma när jag var liten och som håller än. Dessutom blir skapar all burkarna vill ha känsla med sin fantastiska färger i regnbågens alla kulörer. Jag kan bara sammanfatta det hela med ”Tupperware de lux”, tack Ann-Christine och Lars- Göran för eh härlig söndagförmiddag.

  


.

Full fart i hamnen

I går var vi inne i Kalmar för att lyxa till det med ett restaurangbesök, visst var det liv och rörelse i staden men kanske inte vad man kan förvänta sig en lördag, om nu sanningen skall fram så var klockan inte mer an 15 så det är möjligt att det blev någon mer party framåt kvällen. Däremot var det liv och rörelse i hamnen där vi hamnade till sist. Det som alltid strid ström in till kaj vid 16 tiden då kommer båtarna på rad för att ankra upp för natten och som vanligt sätter sjöbrisen in och båtarna som skall angöra bryggan börjar driva iväg, med andra ord lite kaos. För min del tycker jag det är ganska skönt att stå där på bryggan och titta på hur besättningen springer med tampar och ankarkroken i högsta hugg för att sedan hoppa i land och förtöja. För makens del är det nog ett uns av vemod över att vi inte längre har någon båt att segla på de sju haven med, men vi är iallafall eniga om att var tid har sitt.

Sommarlov

Även i år fick vi vara med om examen då ett av barnbarnen slutade förskoleklass. Det var samling utan för skolan och entrén var lövad med Björk och ballonger, självklart vajade flaggan högt i skyn och den blomstertid nu kommer satte pricken över i för vad en examen skall innehålla. 10 veckor på ett härligt sommarlov med bad, sol och glass i stora lass det är väl något att glädjas över. Det är en fantastisk tid vi har framför oss, jag njuter varje dag när jag tar en liten runda i trädgården för att spana in min blommor som sakta men säkert spricker upp och sprider lite färgklickar här och där. Det är precis som det skall vara under examenstider. När jag frågar mina barnbarn om det var roligt på examen så svarar de ofta va… vaddå sa du examen, vad är det? det heter avslutning. Ja det är väl bara att acceptera att ordvalen ändrar sig med åldern , men med ålderns rätt väljer jag att säga examen.