Metropolen Borgholm på Öland

Dagtid gapar restaurangerna tomma men i samband men när skymning lägger sig över den lilla köpingen, då ni blir det liv och rörelse. Restaurangerna fylls av glada helgfirare, uteserveringarna erbjuder Rose eller bubbel till sina gäster och stämningen stiger alltjämt. Det är bara ett ställe där det inte är någon trängsel precis och det är hamnen. Hamnen har ca 150 gästplatser och vi är väl 5-6 båtar som ligger förtöjda, det är inte så märkligt som det har blåst idag, det var ingen roligt seglats hit i dag men vid ankomsten blev det gofika på glassbaren-inte dumt alls.

Tredje gången gillt

Säker kommer det att bli flera turer i sommar till det här paradiset norr om Kalmar. Vi kom iväg ganska sent i går och med nordlig vind mellan 7-10 m/s så blev det ingen lång tur utan vi valde att krypa in i lä och njuta av stillheten och den vackra solnedgången. Även den här gången var vi ensamma vid bryggan, däremot fick vi sällskap av både svalor på nära håll och kor på lite längre avstånd. Jag vet inte riktigt vad det är med den här platsen som ger så mycket energi och fyller hela kroppen med klorofyll av naturens grönska, det stilsamma vattnet som kluckar lite försynt mot båten blir som ett mantra. I dag är en ny dag full med vind och nya resmål.

Startade sist men var snart i kapp

PI bland får man rucka på på principerna. Maken som alltid varit en inbiten seglare var så sugen på att skaffa segelbåt för några år sedan, jag var vä så där förtjust men sonen hejade glatt på. Så till sist föll jag till föga, man lever bara en gång och då måste man få förverkliga sin dröm.  Däremot hade jag några specifika krav, jag skulle inte vara delaktig i torr -och sjösättning. Tyvärr funkar det inte så har jag märkt, bestämmer man sig för att skaffa en stor båt ja,  då får alla i familjen hjälpa till. Inte trodde jag väl att jag skulle säga ja till att segla måndagstävling, men så blev det i alla fall, första racet. Grannen hakade också på så med en besättning på 3 personer tog vi oss sakta men säkert fram till vinnar position, nja kanske inte riktigt vinnare men någonstans i mitten i alla .

Ibland blir det snabba ryck

Det gäller att vara på hugget, när vinden sätter fart. I går var vi nere vid båten och fixade det sista inför sommarens seglats. Havet låg som en spegel och i sundet hördes endast en och anna liten motorsnurra från en entusiastisk liten fiskebåt. Vi kände hur vinden sakta och säkert tog lite fart, då ringde vi våra härliga grannar som är vana seglare och frågade om de hade lust att hänga med ut på en eftermiddagstur. Sagt och gjort 45 minuter senare hade vi packat ner mat för grillning och var på väg ut på böljan den blå. Det blev en stilla slör ut till favoritstället där grillen åkte fram med en väldig fart. En härlig grillkväll innan det bar hem igen.

En stilla cykeltur till Stora Rör

Tänk vad det lilla och enkla kan göra stor skillnad, som när grannarna bara cyklar förbi och frågar om vi skall hänga på en cykeltur till hamnen i Stora Rör för att ta ett glas vin. Så det var bara att byta om lite snabbt och sedan hänga på. Det blev både vin och räkmacka i solen hos Anders och Anna som driver Hamnkrogen. Så avkopplande att snicksnacka en stund och njuta av det svala vinet innan det bar hem på cyklarna igen genom skog och mark. Bra slut på Pingstafton.

Fågelskådning i snålblåsten

Det kan vara tufft att vara fågelskådare. Upp i ottan och ut i snålblåsten. Den här morgonen var det extra blåsigt, till och med så att det var svårt att stå stilla i motvinden. Vi är på inga vis experter på fåglar men vi lyckades i allafall zooma in skärfläcka, gravand, strandpipare och  törnsångare innan vinden bet in märgen. Då är det enklare att vandra på stiger i lä och fota föremål som ligger eller står still. Vi hamnade såsmåningom i Ås kyrka på södra Öland, tyvärr var den stängd så vi kunde inte kika in i den lilla lite anspråkslösa kyrkan mitt ute på alvarets södra spets. Kyrkan byggdes på 1100 talet och var vigd åt helgonet Sankta Katarina.1773 byggdes kyrkan till och långhuset förlängdes åt väster. Ås kyrka är den enda bevarade kyrkan med ett torn åt öster.

En stilla slör eller kryss på tvären

Navigare Necesse Est, ja så är det nog om man är en inbiten seglare som maken. Så fort vinden tar i så, ser jag hur han står och spejar utöver sundet och mumlar något om perfekta vindförhållanden. ja, då är det bara att packa lite mat och badkläder som ännu inte har stuvats ner i båten och ge sig ut. Perfekta vindförhållanden brukar enligt min mening inte stämma sådär särskilt ofta. På vår första övernattningstur så blåste det 8-12 m/s ena dagen och 0 m/s den andra. Men vad gör väl det när platsen vi angjorde var magisk. Stilla glider Alma in mot bryggan där vi trängs med svalorna och ensamheten. Stillheten och grönskan blir en kur av harmoni in i själen. Nu blir det bad säger jag innan vi skall sätta igång med maten, fast 15,5 grader nja det blev bara ett trekvartsdopp.