Snön lyser vit på taken

…och endast skottarna är vakna. Inte nog med det snön fortsätter att dala ner så skottningen fortsätter med täta intervallet. Temperaturen ligger på minus 13 grader så det biter i kinderna, men jobbet med snöskyfflarna håller oss varma. När vi ändå var lite lagom uppvärmda så var det bara att plocka fram skidorna och ge oss ut i spåren, lite sträva spår men definitivt inte bakhalt vilket är perfekt. Vi hade sådan tur att pistmaskinen i Gubbmyren i Sälenfjällen körde ett varv så det var bara att hänga på strax efter och då fick vi perfekta förhållande i spåren. Vi tog det väldigt lugnt eftersom det var första rutten på skidor för den här säsongen, visst var det kall och bitande men så roligt att komma ut och köra några varv i spåren och känna på hasning, diagonalåkning och stakning. Vi får väl se om hur det blir med träningsvärken i morgon.

Vansbro konditori & bageri

Det finns kakor och så finns det kakor eller rättare sagt bakelser som ser ut som små konstverk som är en riktigt fröjd för ögat. Tyvärr är det inte jag som gör dess delikatesser utan de ligger prydligt och fint i rader i glasmontrar självklart är de till  salu. Jag vet inte hur många år vi bara passerat Vansbro konditori&bageri på vägen upp till Sälen, det har alltid stått bilar utmed parkeringen till bageriet så visst har vi förstått att det har varit ett populärt bageri. Eftersom vi inte kör i rusningstrafik eller när det är som mest hektiskt vid loven så stannar vi numera till vid detta fantastiska konditorit, oavsett när vi kommer så är det alltid besökande som sitter och fördjupa sig i ett samtal smuttande på en kopp kaffe och en kaka eller bulle. Jag blir helt lyriskt när jag ser alla dessa magiska bakelser i form av julkulor, Rudolf eller tårtor som är stjärnbeströdda. Både Rudolf och julkulan fick följa med till Sälen för att intagas till kvällsfikat och jag säger bara magisk eller vad sägs om Julgranskulan som är en Brownie med 

Brownie, saffran/karamellchokladmousse, salt smörkola & krispkulor och så Rudolf som nästan var svår att sätta tänderna för den var så vacker.

Jag säger bara Pura Vida

Ja vad är då Pura Vida ? Det kan du få reda på om du åker till Costa Rica och vill du inte resa personligt så har jag världens bästa tips på det bästa av två världar, resa och baka. Härom dagen låg äntligen boken Sweet Trips- en bakbok för resesugna i brevlådan. Jag säger bara vilken bok, här får man inte bara recept på fantastiska bakverk från världens alla hörn utan också magiska reseskildringar från platser man nästa har svårt att tro att de finns. Det är Christine Ericson som med hjälp av kameran tar oss med runt världens alla hörn, boken bjuder på underbara bilder och så vackra kakor, drinkar och tårtor som jag bara kan drömma om att kunna göra. I ett av kapitlet får vi följa med till Costa Rica och det är för mig hög igenkänningsfaktor av underbara fruktdrinkar, kokos i överflöd och frukter man knappt trodde fans. Christine tar oss även med till Bali, Hawaii och Nicaragua. Så har du inte köpt julklappar ännu så skynda dig att skaffa en bakbok för resesugna och ta en kopp kaffe och dröm dig bort till varmare breddgrader så här i vintertiderna. 

Norrsken över Öland

Jag säger bara äntligen, som jag har längtat att få se detta vackra gröna ljusflöde på himlen. Den här gången behövde vi inte ta bilen ut på mörkaste alvaret för att se en skymt av flödet, nej den här gången var det bara att öppna dörren och ge sig ut och där i norr flödade det av dimmor i tio nyanser av grönt med inslag av lite rött. Egentligen var det sonen och svärdottern som skickade ett mess med tydlig instruktion - norrsken NU och det tog inte många sekunder innan vi stod mitt ute på den frostbelupna gräsmattan med kameran i högsta hugg. Det är en ynnest att få uppleva det här fenomenet när känslan av att vara en del av något magiskt omsluter en och nästan lyster en upp likt en okänd väg. Hur som så är jag så glad att få se detta ljusfenomen live när kylan biter i näsan.

Julgodis i det lilla formatet

Ja då är det bara att fortsätta med julstöket, marmeladen är nu i säkert förvar och jag har även hunnit med att gå lös på julgodiset, visserligen bara två sorter Rocky Road och Bounty. Jag tänker alltid att jag skall göra de och de men sen när jag står där med choklad upp över öronen och klet i hela köket så slår mig tanken- är det verkligen så gott med all knäck, marsipan och ischoklad. Sociala medier fullkomligt vräker ut det ena tipset efter det andra och viss blir man lite sugen på att prova vissa godbitar. Däremot gillar jag inte knäck, när barnen var små gjorde jag alltid knäckklubbor som jag sedan penslade med choklad och visst de är väl och för sig ganska goda. Med tanke på hur mycket pengar man lägger på att köpa choklad, nötter och andra ingredienser till julgodiset så kanske det skulle räcka med en ask av en riktigt god choklad eller någon mjuk och fin marmelad som fullkomligt smälter i munnen, jag skall tänka vidare på detta så det får det väl räcka med Rocky Road och Bounty för i år.

Apelsinmarmelad med saffran till jul

Det behöver i och för sig inte vara jul för att koka marmelad av citrusfrukter, fast det är precis i dessa tider som apelsiner, clementiner och andra citrusfrukter är som godas. Jag tänkte iallafall prova ett recept på marmelad från tidningen Mer Smak, det är väl Coop som ger ut den tidningen. Jag tror att jag fastnade för enkelheten i den här röran, ner med allt i en gryta tillsätt socker och saffran och så koka en stund och så var marmeladen klar. Apelsinerna skall bara tvättas ordentligt och köras några varv i matberedaren så att de finfördelas något och det bästa i kråksången är att skal och allt skall vara kvar så inget putsande för att få bort det vita vid skalet, nej allt skall kokas tillsammans med syltsocker och en påse saffran. Visst det blir en lite annorlunda smak när skalen är med men det lite kärva smakar himmelskt i kombination med saffran. Ja då kan jag väl bara säga att nu så är julstöket i gång….

Recept under bilderna

Apelsinmarmelad med saffran

Jag fick två relativt stora burkar 

800 g apelsiner

5 dl syltsocker

0,5 g saffran

Gör så här:

1. Tvätta apelsinerna noga i varmt vatten.

2. Skär bort ändarna och dela frukten på mitten

3. Mixa 2/3 av apelsinerna i en matberedare till mindre bitar 

4. Skär 1/3 av apelsinerna i tunna klyftor

5. Lägg allt i en kastrull och tillsätt socker och saffran

6. Koka marmeladen i ca 30 min.

7. Häll upp marmeladen i rena burkar och låt svalna.

8. Ät och njut 🍊

Lycka till, 🤸‍♂️

Sååå nöjd med min stickning

Hur ofta säger man att att man är nöjd med ett arbete man utfört, inte så ofta om jag skall svara för mig själv men nu är det dags för en klapp på axeln och kanske till och med lite skryt. Jag läste en artikel i lokaltidningen i Kalmar om ett gäng tjejer som träffas och stickar, deras lilla stickklubb går under namnet Stickovin. Om de konsumera lite vin vid sina träffar låter jag vara osagt men i vilket fall som helst så stickar de islandströjor i regnbågens alla färger och med de vackraste mönster man kan tänka. Sagt och gjort hur svårt kan det vara så tanken att kan de så borde väl jag också få till en tröja. Så det var bara att beställa hem garn och mönster och sedan sätta igång. Strax innan covid-19 slog till så var min tröja klar och jag är verkligen så supernöjd, både med stickningen och färgvalet. Den enda lilla malören är väl att  garnet Lettlopi som jag använder är lite stickigt om man är känslig för ullgarn och det är jag verkligen så det är väl bara att sätta igång och träna för ullpåslag.

Då var det dags för Covid

Jag måste säga att vi har klarat oss länge dvs under alla år som vi har haft smittohärden Covid. Jag kom i håg 2019 då vi var uppe i Sälen och det pratades om att allt skulle stängas ner, det var lite kaos i affären när folk gick och hostade mellan hyllorna. AfterSki restaurangerna stängde ner och alla fick hålla sig hemma eller hålla avstånd i backarna. Vi klarade oss från smitta då och vi har lyckats hålla oss friska sedan dess. Vi skulle ta sista covidsprutan och influensasprutan också men som ett trollslag så låg vi där i feber, hosta och ett evinnerligt snorande. Dessutom håller det i sig fortfarande, visserligen har febern gett med sig men hosta och snörvlande ger sig inte. Det har inte varit en rolig tid men jag hoppas verkligen att det ger sig nu, mina tankar går så klart till alla som drabbades under de första famlande månaderna innan vi hade vaccin som fick lite bukt med eländet. Nu är det bara att försöka hålla sig på sin kant och kämpa på med kurerandet.

Vem äter upp mina jordgubbsplantor ?

Någon rackare stryker runt bland mina pallkragar när jag inte har ögonen på dem och mumsar i sig av de frodiga jordgubbplantorna, någon gnager av bladen och låter stjälkarna stå där och skaka i kylan. Jag kan tycka att jag skulle ta den där någon på bar gärning en tidig morgon men icke säger nicke, jag ser inte tillstymmelse av spå mer än uppätna blad. I och för sig är det väl ingen fara för jordgubbsplantorna brukar vissna ner under snötäcket om än inte totalt så till viss del,  det visar väl sig till våren vad som är kvar av plantorna. Däremot har jag knoppar av jättevallmo som snart är på väg att spricka upp så här i november när kylan är på antågande och mina rosor The Fairy blommor så fint där i kontrast med lönn -och boklöv. Det är inte speciellt många löv på träden utan nu ligger de flesta på marken och omhuldar gräsmattor och rabatter, de blir ett gott täcke för blommor i rabatterna. 

Det är något visst med en bokskog

Det är ett visst lugn som infinner sig under promenaden i Ekebyhovs friluftsområde på Ekerö, de guldfärgade bladen nästan sticker i ögonen trots det lite trista regntunga molnen som ligger som ett täcke över oss. Vi fick med ett av barnbarnen på en promenad i den vackra skogen runt Ekebyhovs slott där den äldsta träbyggnaden är från 1600-talet och runt slottet finns även en vacker park med exotiska växter samt en gigantisk äppelodling. Så fint att få strosa runt bland blad av guld högt som lågt och känna historiens vingslag. Barnbarnet berättade att de är i skogen ofta med skolan, allt från löpning till orientering och även få känna på friluftslivet mitt i storstaden. Det är väl något man önskar alla barn att få komma ut i skog och mark och känna frihet och få röra på sig dessutom fördjupas kunskapen och det är något vi alla eftersträvar.