Att ta sig vatten över huvudet

Eller snarare vatten över skorna. I helgen fick vi en riktigt genialisk idé, vid närmare eftertanke var det bara i pappersform som den var riktigt genialisk. Tanken och planen var att cykla från vår lilla by till Dröstorps ödeby en liten sträcka på fem mil. Om man följer kända utflyktsguider så finns det markerat sträckor som är väldigt lätta och härliga att ta sig fram på. Men varför göra det lätt för sig när man kan utforska och hitta egna lösningar som verkligen kan vara fantastiska utmaningar. Många tror att det finns tre vägar på Öland , den stora genomfartsleden från syd till nord 136:an och en väg på östa sidan  och en på västa sidan. Det stämmer bra men sedan finns det hur hundratals vägar som korsar de stora vägarna i öst västlig riktning. Problemet för oss blev inte att följa vägarna till ödebyn utan det var att hitta vägar överhuvudtaget, vi skulle ta oss över på alvaret via cykel. Hur svårt kan det vara?  jag skulle säga att det var väldigt svårt. Från den lilla byn Lenstad tog vi oss rakt ut på alvaret över stock och sten och blöta partier ömsom cyklandes ömsom släpande på våra cyklar och dessutom helt lost. Innan vi tog beslutet att leta oss tillbaka till Lenstad stannade vi mitt i orkidée havet och fyllde på energi förrådet med kaffe och macka. - är det någon som hört uttrycket genvägar äro senvägar. Nästa gång följer vi utflyktsguiden.