Det blev en stillsam promenad

Eftersom maken varit krasslig sedan nyårsdagen har det inte blivit så många promenader för hans del, på sin höjd har han orkat kravla sig ut och runt huset. Nu har han blivit lite bättre och vi tog oss en långpromenad, i sjukdomsmått vill säga. Stigarna bar oss längst ut i kustbandet där det ligger några vackra fiskebodar. Det som slår en när man står där på kobben med havet runt en på tre håll, hur är det att bo ute på ett sådant ställe. Härligt förstås på sommaren men det vet i katten om man skulle vilja sticka ut näsan under vintertid när vinden och piskar upp vatten som sköljer över hus och mark. Nu är det förstås ingen som bor där på vintern men tanken slår en. Det som också slår en är vem som pysslar där i skogsgläntan, det är i allafall inte den Någon som är hos mig och äter upp ina krokusar, här ligger det föremål vackert utplacerade. Så vem är det som bor här?