Tjohej livet i skidbacken

Vi alternerar skidåkning på längden och på tvären och på höjden. Nu börjar vi få styr på maginfluensaspridningen och alla känner sig friska och krya. Det är så roligt att se alla barnbarnen ge sig i kast med skidor som nästa är lika långa som pjäxorna och anta utmaningen att helt förlita sig på sin styrka, smidighet och balans. Det kanske t.o.m är så att det gäller att bemästra en liten rädsla, eller är det så att när man blir äldre så blir rädslan den starkaste känslan att bemästra. Inte katten, fanns det någon rädsla att åka ner för backar med längdåkningsskidor för några år sedan, men nu får jag verkligen hålla tungan rätt i mun och koncentrera mig på uppdraget. Men tänk så härligt det är att forsa fram i fina spår och känna sig smidig och följsam.