Långfredagen

Vi som har kommit upp i åldern kommer säkert i håg långafredagen som den absolut längsta dagen på året, dessutom var den synnerligen tråkig. Affärerna var stängde, det var i och för sig inte så ovanligt för då brukade affärerna bara ha öppet till 13.00 på lördagarna och något söndagsöppet var det inte tal om. Nu var just detta inga större problem, för att besöka affärerna var inget man gjorde frekvent som barn. Det mest bedrövliga var att kiosken var stängd, biograferna var stängde och träffa kompisar, nix det gjorde man inte. TV:n som i dag underhåller från morgon till kväll sände mest gudstjänst och reportage från svunna dagar. I år kan jag inte låta bli att få en förnimmelse av tiden när man var liten och höll sig inne, skillnaden är väl att nu varar Långfredagen i flera veckor, kanske månader. Visst affärerna är öppna, men tyvärr är kommersen inte speciellt intensiv. Här på Öland är livet stilla, ingen större turistström. Det sprids tydligen ryckte om att ölänningarna ger sig på turisterna som tar sig hit, men inte ens ett uppfriskande slagsmål har jag sett. Håller vi bara avstånd och tvättar händerna så skall vi nog överleva detta också. Jag tar lite promenader och vidgar lungorna och spärrar upp min iris och njuter av vårens skönheter.