Mot nya vidder

Vi hade tänkt att vi skulle utforska skidvägen upp mot Storfjällsgraven via skidor den här gången istället för skotertaxi som vi tog i lördags. Solen strålade som den har gjort i stort sett under hel mars, så det var bara att packa fika ryggan och valla på skidorna och ge sig i väg. Det blev inte riktigt som vi tänkt oss den här gången, spåren var illa tilltygade av de varma solstrålarna och i skuggpartiet var det isgata, så vi tog oss en bit upp för den 4 km långa uppförsbacken med vetskap om att det var branta nedförsbackar tillbaka där det gällde att ploga eller som de flesta skidåkarna i vår ålder, de tog helt sonika av sig skidorna och gick ner och det gjorde jag också, det är verkligen ingen bra idé att utsätta sina dålig knä för den plogbehandlingen. Det bästa i kråksången var att vi kunde placera oss på en härlig platt plats med fjället framför ögonen och kaffet i högsta hugg, det är livet på en pinne det.