Jag och skidspåren

Jag som är morgon människa traskar mer än gärna upp tidigt på morgonen och med det vill jag säga att jag är relativt tidigt ute i spåret. Det är jag en och anna tillika morgonmänniska som också är ute och och känner på de preparerade spåren. Härom dagen var det  en sådan där exeptionellt vacker dag, det var stilla och inte en vindkrusning, solen strålade dessutom från en klarblå himmel och ett par minusgrader i spåren som var så preparerade att det var bara att ställa sig i fållorna och ett par stavtag så var man i väg. Där ensam i spåren är det är detsamma som att vara ett med naturen, det kan verkligen inte bli en finare upplevelse i snöfyllda skogar. Det är då man helt enkelt måste stanna och ta ett par djupa andetag och aldrig glömma den känslan av stillhet och rofylldhet, ja det gäller att vara lite filosofisk i skidspåren när tillfälle ges.