Det där med att fota fåglar

Jag älskar att smyga fram i skog och mark med kamera, stativ, och objektiv i alla möjliga storlekar och brännvidd för att fota fåglar som besöker vårt land så här års. Självklart fotar jag vår stannfåglar också om tillfällen ges. Problemet är att de små liven inte sitter still där på sin pinne eller stannar upp i gräset och vänder sin bästa sida till. Jag har nu jagat staren på vår gräsmatta i ett par veckor, plötsligt går den där på tomten i sin vackra metalliska skrud och lyssnar och därefter dyker den den ner i marken med sin vassa näbb för att i nästa sekund mumsa i sig masken som blev ögonblickets mat. Staren tillsammans med pilfinken  är en av ca 1200 arter som för närvarande är globalt utrotningshotad. Det känns väldigt trist att så många arter befinner sig i detta krisläget. Därför är jag så glad att få se de små fåglarna på avstånd, för när jag försöker smyga runt knuten eller öppna dörren med kameran i högst hugg så flyger de snabbt i vägg eller vänder sig om för att var med på bild de vill de inte.