Mot hemfjällstugan

En strålande dag varmt och gott men som tur var fläktade det lite när vi tog liften upp till toppen på Gustavsbacken i Lindvallen. Som vanligt var väskan fylld med kaffe, frukt och en och anna kexchoklad om orken skulle tryta och det visade sig att den gjorde desto längre vi kom på turen. Den först sträckan till Hemfjällsstugan är helt fantastisk breda härliga spångar och med en utsikt som får en att tappa andan. Vi passerade stensjön med sina vackra stenstoder och det var inte utan att ett dopp lockade, men vi fortsatt ner till Hemfjällstugan där vi tog en kaffe paus och pratade med andra naturälskande varandrare, vi träffade inte på några andra cyklister den här gången. Efter stoppet skulle vi utforska rutten ner till Hemfjällstangen som vi hade hört var fin och jo visst det går att cykla men vissa partier är lite besvärliga, men tuffa som vi är så bestämde vi oss för att prova - Hur svårt kan det vara? Men det visade sig att ganska omgående att det kan vara hur svårt som helst. Det var stenpartier liknande bergsbestigning och på myrarna var det bara 2 bräder och det hjälpte inte att hålla tungan i rätt i mun och cykeln på brädorna. Jag druttade dit tre gånger som tur var hamnade jag i mjuk mossa , visst en gång hamnade jag bland stenarna. Vi kan väl säga att den sträckan blir det inte fler gånger med cykel men gärna gåendes, så vackert över myrarna där tuvullen vajar för vinden och stillheten total.