Högbergsfältet i Persberg

Dimman lättar sakta över Yngens djupa vatten som ligger omgiven att den täta skogen, viltvittrornas smattrande stör den tysta idyllen och hammarslagen hörs ljuda taktfast i väst. På vargkullen ligger vargarna och rör sig lite oroligt av vittrornas tjatter. Det är inte utan att fantasin skenar när vi går där på Högbergsfältet i spåren efter gruvepoken, här bröt man järnmalm redan på medeltiden och den största gruvan i området Torskebäcksgruvan är 215 m djupt och där vill man definitivt inte trilla ner. Vi tog oss in i till Tildas Stoll som är en magisk plats med märkliga formationer och där tiden har stått still sedan början av 1900 talet då gruvdriften lades ner. När vi står där och blickar upp från gruvhålen är det svårt att tänka sig detta som en arbetsplats där män handborrar i skenet av tjärbloss, krutblandningar som detornerar och vatten som pumpar samtidigt som grus rasar från sidorna och den enda vägen att ta sig ut till dagsljus är vi sammanbundna stegar, vilken hemsk arbetsmiljö och livet som bergsman var odrägligt och ledde till landets första gruvstrejk 1869. Vi tog oss in i Tilas Stoll som är en gruvgång som enligt utsagor är 26 m lång och kolsvart men väl framme tonar formationer av berg fram och där kan man se spår av hur man eldade med ved intill bergskammen vilket gjorde att berget blev sprött och sprack. All respekt för dessa kämpar som offrade sina liv för att utvinna järnmalm, missa inte Högbergsfältet i Persberg lite norr om Filipstad.