Så nära himlen man kan komma

Det blev en sista rutt uppe på fjället i Sälen innan det var dags för hemfärd till paradisön. Det är något visst med stå där på toppen av berget och vrida sig runt 360 grader i stilla gemak och bara insupa vidderna som sträcker sig långt bort till Norge. Sista toppattacken blev alltså till Hemfjällsstugan, nu var det förvisso stängt för säsongen men som alltid, det resan som är mödan värd. Maken och jag tog liften upp för Gustavsbacken och cyklade förbi Stensjön med alla stenstoderna. Därefter gick färden uppför ytterligare några hundra meter innan det bar utför. Vi brukar cykla en kort sträcka stanna och njuta av utsikten för jag kan iallafall inte cykla på spångarna och samtidigt njuta av omgivningen, utan då är det fullt fokus på den smala passagen. Väl nere vid stugan fick vi kaffe och macka som belöningen, och det kunde verkligen behövas innan vi tog oss an uppfarten igen. Jag säger bara ” världen är liten” för när vi satt där med vårt kaffe så kom ett annat par som var ute på vandring, det visade sig att de var bekanta med ett annat par här på Lökenäs och de brukade komma och bada vid vår fina badplats varje sommar. Det blev fina minnen som vi tar med oss hem till Öland.