Dan före dopparedagen

...och inget är sig likt. Ett vanligt år en helt vanlig jul hade vi nu haft huset fullt av barn och vuxna. Frukosten hade stått framme till lång fram på förmiddagen tills  när väl tonåringarna orkat upp. Vi som är uppe i ottan, ja vi hade suttit med en kopp kaffe och pratat och pratat om livet och vardagen. Därefter skulle det bli full fart i köket, skinkan som skulle kokas och griljeras, någon skulle stå och skala potatis och lök till en ljuvligt doftande Jansons. I år blir det inte så, visserligen skall båda skinkan kokas och Janssons skall in i ugnen men det finns inga ungar som pratar i mun på varandra och utan det blir bara maken och jag en brasa och en stor kanna kaffe. Nu är det som det är det här året, eller som maken säger den absolut tråkigaste julen någonsin. Så nu är det bara att göra det bästa av dopparedagen, sätt på julmusik njut av en skinkmacka och se fram emot att vi går mot ljusare tider. Jag vill passa på att önska er alla en riktigt fridfull Jul och ett betydligt bättre år för nästa år då kan vi förhoppningsvis fira med buller och bång 🎄