Fågelskådning in på knuten

Sakta sakta får mörkret ge vika av solen som nästan i ultrarapid tar sig upp mot himlen så här års. Jag tänkte spana in mina vänner som söker sig till utspisningsställena i min trädgård. För säkerhets skull ikläder jag mig kamouflage kläder, dvs jag tar inte min röd jacka utan det blir helsvart outfit. Kameran och nya objektivet sitter som en smäck på stativet och jag riggar bakom planket med utsikt över havet. Jag väntar, och väntar och väntar dricker lite kaffe och går runt på baksidan av huset, jag kommer tillbaka och börjar nästan undrar. Var i hela världen är de små livet. Ett nästan ljudlöst kvitter hörs från träden men var är de små livet, inte där jag är iallafall. Jag förflyttar mig smygandes till baksidan av huset och som tur är har våra grannar ett perfekt träd för där det hänger en massa godsaker som småfåglarna gillar. Jag försöker stå helt stilla och vips så kommer en liten blåmes och lyser upp det nästan svarta trädet och därefter fylls trädet med talgoxar, nötväcka och pilfinkar. Det är faktiskt lite tålamodsprövande att vara fågelskådare.