Takklättrare

Det där med att klättra upp för branta tak säger vi numer nej tack till, men som tur är har vi en son som gärna ställer upp för sina lite försiktiga föräldrar. Så här på vårkanten var det läge för att spruta taket med grönfri på norrsidan. Det var bara att plocka fram våra långa tampar från seglingstiden och binda fast honom uppe på taket , maken fick sedan ta spjärn och hålla i tampen ordentligt. Det handlar väl mest om att bemästra sina rädslor. För några år sedan hissade upp sonen högst upp i masten som var på Arconan, det bekom honom ingenting. Jag fick också prova på att dingla i masten när ett par tampar hade fastnat på fel sida av vantspridarna, men det var inte tillnärmelsevis så högt upp som till toppen, men jag kan lova att mina rädslor fick sig en ordentlig omgång. Nu är vi så tacksamma över att sonen klättrar upp på taket.