Cykeltur med ett av barnbarnet

Trots att det hade varit ganska skönt att plocka lyfta fram solstolen och brygga en stor kopp kaffe och bara sjunka ner där i solen och tänka tillbaka på helgens aktiviteter för dottern så går de väl inte att neka när barnbarnet ringer och frågar om vi inte skall cykla en sväng över stock och sten. Nej det säger man inte nej till utan i stället för den där koppen kaffe så fick det bli en hel termos, för de skall bli en lång runda med många fika stopp säger 6- åringen. Vi lastade på cyklarna på bilen och körde bort till Stora Rör och utgick därifrån för nu skulle vi cykla över den smala spången och över stockarna och sedan runt de nedfallna träden. De blåste bistert från nordan så därför valde vi att utesluta fika vid havet och cyklade istället uppför ravinen till vindskyddet och medan  maken och jag drack kaffe och pustade ut så tog barnbarnet ett par rundor upp och ner för branten. Därefter påbörjades rutten tillbaka till utgångspunkten men nu började den riktiga utmaningen. Farfar frågade om vi skulle ta den svåra eller riktigt svåra nedfarten eller den supersvår , ja ni kan väl gissa vad svaret blev… den supersvåra dvs den  branta passagen med lös sand där cyklarna slirade iväg och alla håll och kanter, vi slirade nog omkull allihop men det var det värt tyckte 6 åringen. Väl ner på platt mark tog vi oss till glasskiosken och ytterligare en kopp kaffe men innan det var dags att cykla hem för farfar och barnbarnet så fick vi prova på lite fäktning med riktig värja - ”en garde”. Tur att jag inte valde den stillsamma stunden i solstolen….