Årets första cykeltur

Cyklarna har sedan i november stått parkerade i förrådet, tvättade och ompysslade och alltid lika redo för att lätta från cykeltstället och med fullpumpade däck rulla ut på torra fina vägar igen. Det är nästa som att det känns som kosläpp, ni vet då när kossorna släpps loss från ladugården och fullkomligt rusar ut i gröngräset i full galopp, ja precis så känns det att rulla ut cyklarna. Vi skulle inte cykla så långt utan stilla ta oss fram några mil. Det blev många stopp på vägen bara för att andas in våren och insupa vintergäckens magiska gula färg som är riktig ögonfröjd för mänskligheten och speciellt i dessa tider. Det är nästan så att man inte kan se sig mätt. Efter lite trixande på småvägar och stigar tog vi oss vidare till Isflaken som jag skrev om i går vid Ispeudde. Hur galet varmt och skönt var det inte där solen strålade mot fiskebodarnas södersida och vi tog ytterligare en paus. Det var där jag bestämde mig för ett nytt mantra ”aldrig cykla i väg utan kaffe” så trist att inte kunna ta fram en kopp kaffe ur ryggan och sätta sig mot den varma väggen och fullkomlig hänföra sig åt havet och värmen. Så det var bara att hoppa på cyklarna igen och trampa vidare till Stor Rör och där på Hökarboden kunden vi köpa take away kaffe och grillade ölandskorv med tillbehör. Mätta och nöjda cyklade vi sedan skogsstigarna hem igen.