Mot nya mål

Kapten jublar när vi lättar ankare från Norrköpings segelsällskaps brygga, det ligger en stadig vind på 7 m/s och seglen hissas med en väldig fart. Vi är på väg mot Stegeborg där historiens vingslag skall föra oss bort till en annan tidsepok, men först stannar vi i verkligheten en liten stund. Vi har många gånger funderat på att segla in till Stegeborg som är sista hamnen eller ja Mem kanske är den absolut sista hamnen innan färden in och genom Göta kanal hela vägen fram till Göteborg. Vi lade till vid bryggan vid gästhamnen som ligger nästan mitt i sundet vilket medför att det blir väldigt skumpigt och nu hade det även dragit in lite trista moln och vinden ökade på vilket inte gjorde läget optimalt. Om vi hade haft en husvagn eller husbil så hade vi säkert jublat för det var en riktigt fin uppställningsplats med gräsmattor blandat med grus där bilarna skulle stå. För vilka få en gräsmatta utanför sin ställplatser, hur fint som helst. Hamnen var väldigt trevlig men växtplatserna fanns mycket att önska. Vi tog oss en promenad över till Stegeborgs slottsruin där slag efter slag har utkämpats. Gustav Vasa son Johan III påbörjade arbetet med att bygga om den medeltida borgen till ett ståtligt renässansslotten. Rundtornet byggde på till tre våningar och hela slottet stod klart 1590. Johans dotter Anna fick då överta och förvalta slottet, men Anna gick till historien mest för det som blev kallat ”onsdagsbröllopet” då hon snabbt och lätt anordnade ett lönnbröllop mellan sin redan bortlovade hovdam Sigrid Brahe som mot sin vilja blivit förlovad med Erik Bielke. Sigrid var istället intresserad och vill gifta sig med Johan Gyllenstierna, det var då den fiffiga prinsessan Anna utan tvekan fixade bröllopet mellan Sigrid och Johan på Stegeborg. Där här gjorde Sveriges adel rasande och Anna och sin bror Kung Sigismund fick hals överhuvud fly till Polen.