Ensamma vid bryggan på Ålö

Det är något visst att angöra en brygga som ligger helt öde och inte en båt i närheten, känslan att vara helt ensam mitt i naturens stillhet är fantastisk. Visserligen varar den ensamheten inte speciellt länge utan bryggan och bojarna fylls på i snabb takt. Vi fick iallafall en stund utan ytterligare båtfolket med bad i den stekande hettan, det börjar kännas så där att hoppa i för nu ser vi alger lite var stans, men som sagt nöden har ingen lag när hettan är som värst. Molnen började torna upp och vi hörde åskan som sakta började rulla in från väst, då passade vi på att ta en promenad i den vackra skogen på ön Ålö. Helt plötsligt möts vi av ett riktigt vidunder som kommer gungandes och tråcklandes mellan träden, en stor avverkningsmaskin är på väg att parkera inför dagens arbete. Det var lite otippat att träffa på skogsarbetare på ön men som maskinskördade påpekade, de måste gallras för att ge kraft åt träden som skall växa sig starka. Lagom till att vi kom tillbaka till båten igen hade molnen mörknat ytterligare och regnet började falla först lite försiktigt för att snabb övergå till skyfall och då kan jag säga att vi inte blev ensamma vid bryggan, den ena sjöblöta besättningen efter den andra angjorde bryggan i det strilande regnet.