Varför just den här dagen

Det är dagen då sex små blåmesar skall lämna det varma ombonade mjuka boet och tryggheten med sina syskon. Små näbbar syns i holkens öppning med jämna mellanrum. Några av ungarna gör små tappra försök att flaxa upp till öppning och ut till den nya välden för att få prova sina vingar för fösta gången. Det är då det händer, från ingenstans kommer hacke hackspett och har troligtvis svårt att bedöma sin kroppsstorlek för han försöker ta sig in i det lilla hålet på fågelholken. Dessutom har han varit vid fågelhuset vid andra tillfällen för han har gett sig på panelen med sin vassa näbb i ett tappert försök att ta sig in. Nu sitter han där och spänner ut sina klor och sträcker sin långa hals och vassa näbb för att försöka ta sig in i holken med de små blåmesarna. Utanför sitter mamma och pappa blåmes stelt förskräckta och tittar på detta elände som utspelas. För att inte tala om vad de små liven i holken utsätts för. Detta är naturens lag, men jag kan inte bara stå och titta på utan med ett par kraftiga klappar och dessutom ett arg hoande så får jag bort hacke. det var ett väldigt trist beteende av hacke, jag brukar gilla när hackspettarna kommer till fågelboet och sprider sin färgglans men det tog udden av det. Slutet gott och nu kan de vackra små mesarna flaxa ur boet och erövra världen.