Öppet hav mot främmande land

Någon skärgård kan vi som på Öland inte skryta med att vi har, det skulle väl vara isåfall att vi bor i en skärgård till Kalmar, men det räknas nog inte som skärgård precis. Vi åkte över till östra sidan på Öland i går till det mytomspunna Södra Sandby. Där ligger havet vid öppet och inte tillstymmelse till skärgård så långt ögat kan se. Det är något visst med öppet hav när det som i går var 30 grader och vindarna ljumma som i Karibien. Det är vilsamt för både kropp och själ att sitta på en filt och titta ut över vattnet som sakta förflyttar sig lite oregelbundet. Fåglarna som orkade ut i värmen försökte med några vingslag förflytta sig från sten till sten. Att få sitta på en filt med en kopp kaffe och tänka på hur livet såg ut för människorna som bodde på platsen för ca 1600 år sedan det ger perspektiv på livet på jorden. Vad var det som hände den där dagen när 200 personer blev brutalt ihjälslagna, barn, kvinnor och män urskiljningslöst. Kom inkräktarna från havet där vi nu sitter och spejar eller smög de fram från skogen som vätter mot borgen i väster. Det är många funderingar om hur förgängligt ett liv kan vara.