Det blåser fortfarande

Trots att stormen Ciara snabbt drog bort över Öland så har hon stark vind kvar i släptåg. I går låste det rejält och havet piskade upp kaskader av vatten.

Som tur är så har vi lite vikar utmed kusten där havet tar det lite lugnt och vågorna rullar fram lite stilla. Stormen i söndags ställde till det lite på ön. Vindhastigheten var uppe i 26,9 m/s på Ölands norra udde och på södra udden blåsare det 24,7 m/s och resultatet av detta blev naturligtvis strömavbrott för flera hushåll och många träd blåste ner och ställde till de i trafiken. I dag hoppas vi på att det blir lite lugnare så att det går att vara ute utan att blåsa i väg. Snödropparna och vintergäcken klarade iallafall sig från att ryckas upp av de hårda vindarna.

Stormen Ciara drog in över Öland och vi tog en cykeltur

Tre generationer cyklister passad på att ge sig ut på en cykeltur innan stormen med full kraft drog in över Öland. Som tur var så var vindriktningen syd med lite övergående till sydväst och då ligger vi lite i lä för en skog. Visst hörde vi hur vinden ven och skrek och regnet vräkte ner men natten har varit lugn och vindstyrkan på 24 m/s gav vika ganska snabbt. Tur var att vi fick en liten cykeltur med de små cyklisterna över stock och sten med en rejäl motvind. Vi cyklade på skogsstigar och upptrampade häststigar som mest liknande gyttjepölar, men vad gör väl det när vi hade med oss lite frukt och vatten och kunde stanna på en vacker plats och fylla på energiförrådet lite innan vi antog de värsta stigarna. Efter cykelturen cyklade vi hem och plockade undan blomkrukor och utelampor ifall Ciara skulle få fullkomlig fnatt.

Mitt blod kom till användning

Kom ni ihåg att jag skrev ett inlägg för någon vecka sedan att jag var och lämnade blod. I början på den här veckan fick jag ett meddelande att mitt blod kommit till användning, det känns verkligen bra och att med enkla medel lämna i från sig något som är extremt viktigt för mig själv till någon som verkligen är i behov av just det som jag har. Det kan låta lite banalt men en påse blod, kan faktiskt rädda liv på en annan människa. Jag har funderat mycket över det där med donation av organ och på något sätt är det kanske lite av samma sak att lämna blod. Visserligen lämnar man i från sig blodet medan man lever medan organen lämnas när vi lämnat jordelivet. Det är mycket man skall ta ställning till och enligt Livsviktig.se så finns det betydligt fler personer som är i behov av organ än det finns donatorer. Jag är iallafall nöjd med att ha lämnat i från mig några droppar blod till en medmänniska

En sol, en sten och en kopp kaffe

Ja vad mer kan begära så här års. Efter en promenad i går passade vi på att leta upp ett bra ställe för lite medhavd fika strax intill havet. Det har blåst en hel del och blåser fortfarande och vattenståndet är nästan 50cm över normaltillstånd så havet trycker på upp mot land. Där vi tidigare har kunnat gå på torra marken där flödar nu vattnet ordentligt. Bäckarna i skogen är t.o.mfyllda och vårfloden porlar så härligt, trots att det inte är något smältvatten i form av snö. Jag lyssnade på nyheterna i går och då var den en journalist som hade lagt om sin livsstil och börjat träna på gym för att skapa nya hjärnceller allt för att underhålla välmåendet av sin påbörjade Alzheimer, och då drog jag naturligtvis slutsatsen att en långpromenad med gott kaffe vid en sten säkert också är bra för nyproduktion av hjärnceller, men nu skall jag i vägg till gymet och då kanske jag får några nya friska celler till.

Ett par dagar med strålande solsken

Det är så härligt näst solen strålar ner från en klarblå himmel och värmer till våra frusna kroppar. Visserligen har det blåst ordentligt men i lä har det varit fantastiskt. Det blir lite problematiskt när temperaturen går ner under noll på natten och när det som idag regnar och är tre plusgrader. Jag har varit ute i mina trädgårdsland och klippt ner alla växter som jag lämnade i våras. Det var inga långa stunder som jag orkade dra rötter i den kalla jorden så jag fick in och värma mig mellan varven, men nu är det fint i rabatterna igen. Jag klippte ner mina lavendel, jag brukar väl aldrig klippa de så här tidigt på året, så nu får vi se hur det går med dem och speciellt om det blir lite kallare.

Bilderna nedan är från den tredje februari 2019, då var vi ute och skottad snö med jämna mellanrum i år har vi inte haft snöskyfflarna framme ens, och nu hoppas jag att vi inte behöver ta fram dem

Härliga februari

Februari det låter så vacker när man säger det nästan som hurra igen. Vi går mot ljusare tider och skulle det mot förmodan bli vinter och kyla under månaden och kanske till och med i mars så blir tiden för vintern kort och koncist. Jag älskar ljuset som är så välbehövligt och som nu blir längre och intensivare för varje dag, och är det något mer som behövs för sinnet så här års så är det färg och åter färg. Det är faktiskt lite svårt att avgöra om det är svartvita foton i kameran eller om det är den skala av färg som naturen erbjuder just nu. Från den 1:a till den 29:e februari går solen upp nästan en timme tidigare och den går ner igen nästan en timme senare. Så härligt för mig som älskar tidiga morgnar, i slutet på månaden går solen upp 6:48 så underbart. Fram till dess så letar jag färg i naturen att vila min ögon på.

Fågelskådning in på knuten

Sakta sakta får mörkret ge vika av solen som nästan i ultrarapid tar sig upp mot himlen så här års. Jag tänkte spana in mina vänner som söker sig till utspisningsställena i min trädgård. För säkerhets skull ikläder jag mig kamouflage kläder, dvs jag tar inte min röd jacka utan det blir helsvart outfit. Kameran och nya objektivet sitter som en smäck på stativet och jag riggar bakom planket med utsikt över havet. Jag väntar, och väntar och väntar dricker lite kaffe och går runt på baksidan av huset, jag kommer tillbaka och börjar nästan undrar. Var i hela världen är de små livet. Ett nästan ljudlöst kvitter hörs från träden men var är de små livet, inte där jag är iallafall. Jag förflyttar mig smygandes till baksidan av huset och som tur är har våra grannar ett perfekt träd för där det hänger en massa godsaker som småfåglarna gillar. Jag försöker stå helt stilla och vips så kommer en liten blåmes och lyser upp det nästan svarta trädet och därefter fylls trädet med talgoxar, nötväcka och pilfinkar. Det är faktiskt lite tålamodsprövande att vara fågelskådare.