Cykeltur på Öland

Eller rättare sagt det blev två turer på två dagar men nästan samma rutt. Vi laddade som vanligt cyklarna med vattenflaskor och därefter var det i väg mot Stora Rör. Vi hade tänkt oss en tur bort till Ekerum genom golfbanan men vi cyklade fel så det fick bli slingerväxten utmed havet och så landade vi ner på mormors stenugnsbageri där vi lyxade till det med både kaffe och nybakade kanel -och kardemummabullar. Dg två gjorde vi ett nytt försök att hitta stigen som binder samman grusvägen in mot golfbanan. Den här gången hade vi med oss mackor och kaffe i stället eftersom turen skull bli något lite längre. Vi cyklade utmed havet och in på Ekerums campingplats och vidare in i Halltorpshage där vi tillsammans med fåren inmundigade vår  medhavda fika. Det blev 1,5 mil den ena dagen och 2,3 den andra.

I dag är det Ölands nationaldag

Om man nu får vara lite lokalpatriotisk skull får man väl säga att vi har ett par händelser som sticker ut lite mer än vanligt här på Öland, det är Skördefesten och Viktoriadagen. I dag är det Kronprinsessan Viktorias födelsedag och hela Öland hurrar och grattar naturligtvis. Ja ni vet det där med pandemin har förstås satt käppar i hjulet de senaste åren men nu skall det firas men inte på sedvanligt sett med kungafamiljen på Borgholms idrottsplats och en stor konsert med Sveriges populäraste artister, nej, det här året 2022 då gör vi något annat, det har varit ramaskrin i Ölandsbladet, för nu ändras firandet och det blir kortege genom Borgholm av hela kungafamiljen och därefter en liten mindre tillställning för exklusiva digniteter som är inbjudna. Stackars Viktoria som har firat sin födelsedag varje år i 43 år precis på samma sätt, det kanske kan vara trevligt att göra något annat nu när hon fyller 45 år. Jag firar inte bara en kronprinsessa idag och även en kung, en kung för mig iallafall, det är min bror som idag även han fyller år. Han behöver verkligen hyllas som han kämpar med sviterna efter en stroke för sju år sedan. Så idag får Viktoria hyllas med flaggan i topp men min älskade bror firas med blommor och bladete och så lite presenter förstås.

Det bäst av världar

Klockan är strax över sex och det råder stillhet i byn det enda som hörs är duvornas kuttrande. Temperaturen ligger på 14,6 grader i luften så när jag har fått på mig baddräkt och badkappa så känns det lite svalt och cykelfärden ner till havet kyler lite. Det är något visst att cykla genom byn tidigt på morgonen, inte en kotte är uppe jo idag mötte jag en tidig powerwalkare på sin morgonpromenad annars är det bara lugn som råder. Väl ner vid havet kluckar vågorna och byns enda tupp ger sig till känna för att påminna byborna att snart är det dags att stiga upp. Badbryggan som har blivit alla barns favorit genom åren står där så stadig och fin och lockar till hopp och skutt, nu hoppar eller skuttar förvisso inte jag ut bryggan utan jag går stilla fram och hissar upp termometern som hänger på ett snöre som är fastsatt i bryggan. Jamen det blir nog ett snabbad, termometern visar 15 grader så det blir ingen längre simtur idag, men svalan och skönt är det och en bra start på dagen.

Brödbak så här mitt i sommaren

Solen strålar från en klarblå himmel men så plötsligt drar det i hop sig till stora hotfulla moln och innan man ens hunnit blinka så hörs ett muller i fjärran och så från den tidiga klarblå himlen regnar det på ett litet kick småspov. Ja så höll det på nästan hela dagen i går regn, solsken om vartannat. Det är jätte bra för för vår gräsmatta och för blommorna men det blir lite trist när man har burit in alla trädgårdsgrejer ett antal gånger. Till slut gav jag upp trädgårdsarbetet och gav mig i kast med ett brödbak och för att göra det enkelt och smidigt blev det ett långpannebröd som var riktigt goda med havregryn, chiafrön och solrosfrön. Jag vet inte om det var åskovädret eller om det var så att jästen var lite för dålig för jag tyckte inte att de jäste så bra. Hur som helst så skall jag nu skrämma i gång surdegen som har fått vila i kylskåpet någon månad. 

Recept under bilderna

 

Recept på långpannebröd

1 pkt jäst

2,5 dl mjölk

2,5 dl grädde ( du kan ta totalt 5 dl mjölk)

2 msk honung

1 msk salt

3 dl havregryn

1 dl solrosfrön

1/2 dl chiafrön

1 dl olivolja

7 dl  vetemjöl

Gör så här

1. Smula ner jästen i en bunke och  värm mjölken till 37 grader och häll den sedan över jästen 

2. Tillsätt honung och salt och rör runt

3. Tillsätt havregryn , chiafrön och solrosfrön och blanda runt ordentligt 

4. Tillsätt hälften av oljan och rör runt

5. Tillsätt resten av oljan och mjölet och knåda runt ordentligt ca 5 min.

6. Låt degen jäsa 45 min

7. Häll upp degen på en långpanna och platta till den, täck över med en handduk och låt degen jäsa 45 min.

8. Skär fyrkanter i degen och strö lite mjöl och så in i ugnen på 225 grader i ca 20 min

9. Ät och njut med en god marmelad och kanske lite ost.

Lycka till 🤸‍♂️

Så nära himlen man kan komma

Det blev en sista rutt uppe på fjället i Sälen innan det var dags för hemfärd till paradisön. Det är något visst med stå där på toppen av berget och vrida sig runt 360 grader i stilla gemak och bara insupa vidderna som sträcker sig långt bort till Norge. Sista toppattacken blev alltså till Hemfjällsstugan, nu var det förvisso stängt för säsongen men som alltid, det resan som är mödan värd. Maken och jag tog liften upp för Gustavsbacken och cyklade förbi Stensjön med alla stenstoderna. Därefter gick färden uppför ytterligare några hundra meter innan det bar utför. Vi brukar cykla en kort sträcka stanna och njuta av utsikten för jag kan iallafall inte cykla på spångarna och samtidigt njuta av omgivningen, utan då är det fullt fokus på den smala passagen. Väl nere vid stugan fick vi kaffe och macka som belöningen, och det kunde verkligen behövas innan vi tog oss an uppfarten igen. Jag säger bara ” världen är liten” för när vi satt där med vårt kaffe så kom ett annat par som var ute på vandring, det visade sig att de var bekanta med ett annat par här på Lökenäs och de brukade komma och bada vid vår fina badplats varje sommar. Det blev fina minnen som vi tar med oss hem till Öland.

Inget för höjdrädda

Vad är det med höga höjder, antingen fascineras man av utsikten eller så är det bara en enda stor vånda. Höjdskräck är inte att leka med och många far väldigt illa av att befinna sig en bit upp i luften. Hur som helst är det inget som berör barnbarnen och deras föräldrar som med lätthet kränger på sig selar och svingar sig upp i trädtopparna för att förflytta sig mellan högt och lågt. Höghöjdbanan i Lindvallen,Sälen erbjuder det mesta av skräckblandad förtjusning, först gäller det att klättra upp i det höga tornet spänna fast sig och sedan åka zipline antingen över sjön eller in bland granarna för att sedan på de mest märkliga svajande underlag ta sig vidare till nästa moment som kanske är att krypa. Det som är riktigt imponerande är att även de små barnen med lätthet hanterar säkerhets öglorna. Barnbarnet på 4 år undervisade farmor och farfar precis hur man skall göra när man kopplar på sig och ur sig i vajrarna. Det ser fantastiskt roligt ut att svinga sig där ovan men ganska skönt att få stå på stadig mark och bara titta.

Full fart nerför backen

Då var det dags för downhill för hela gänget, så klart inte för mig och maken men barnbarnskaran i övre tonåren såg mest ut som monster i sin mundering. Vi tog liften upp i Gustavsbacken och därefter var det bara att välja mellan Herr Melin eller Fru Melin nedfarterna . Vi andra tog cyklarna uppför och uppför på de smala spångarna till Stensjön och där var orken inte på topp så det var bara att ladda med lite choklad. Efter en stunds lek vid sjön fortsatte färden ner mot Högfjällshotellet men efter som vi hade packat matsäck så stannade vi på halva vägen och mumsade i oss mackor och kaffe, en del hade lyxa till det med pastasallad så började det dugga men det gjorde inte så mycket för det finns väl inget som smakar bättre än kaffe utomhus. Sen tilltog regnet så det var bara att packa ihop och försöka hitta regnskydd och fortsätta inmundiga matsäcken. Så roligt att ge sig ut på cykeltur med både stora som små, de där downhillarna såg vi inte röken av förrän vi åter var vid Gustavsbacken igen.