Tanten och jag

I stället för att stanna vid ett tråkigt köpcenter och ladda bilen åkte vi in till Norrköping. Jag behöver stanna och röra på mig med jämna mellanrum, så den här gången tog vi oss till Arbetets museum. Vid den brusande Motala ström står fabrikerna som ett minne av en tid då maskinerna sjöng och fabrikerna andades liv. Det gamla industrilandskapet speglar sig i vattnet, där ljuset dansar mellan tegel och stål. Utanför står tanten i handväska och kappa, stolt och stilla – ett monument över alla de kvinnor som slet i vävens rytm, hon blickar mot strömmen, där historiens kraft ännu rinner. Här möts arbete och drömmar, slit och släp i samma andetag. Norrköping viskar – “glöm inte dem som byggde vår framtid.”