I går nåddes Tinna, Eva G och jag av det djupt sorgliga beskedet att vår bästa barndomskamrat har lämnat oss för gott. Katrin var min närmaste vän genom hela uppväxten, henne jag delade allt med. Vi växte upp sida vid sida, i lekarna, skratten och alla små äventyr formade oss till de individer vi blev. Vintrarna fylldes av skidor och skridskor våra röda kinder vittnade om både kyla och oändlig glädje. Vi bar alltid likadana kläder, som om vi var två individer av samma historia. När Katrin fick en hund fick jag också en, så stark var vår gemenskap och våra lila cyklar, som bar oss genom kvarteren, är ett minne som fortfarande glimrar. I tonåren delade vi både kärleksbekymmer och drömmar om framtiden, alltid med samma tillit och värme.
Katrin – du var en del av min barndoms själ, och du finns för alltid kvar i våra hjärtan. Vi saknar dig så oerhört.






Tänker på dig❣️Du är hel fantastisk på o skriva, sååå fint!
SvaraRaderaAlltid lika hemskt när barndomsvänner inte längre är med❤️
SvaraRaderaÅhh så fint skrivet och så fina bilder. Är så ledsen för din skull att du har förlorat din fina barndomsvän vi tänker på dig❤️❤️.
SvaraRadera