Åter till Marstrand

Nej vi har inte åkt dit igen men när vi var där på Ann Rosman resan för någon vecka sedan hade vi bestämt av vi skulle promenera på de branta bergshällarna till Nålsögat, Näckrosdammen, S:t Eriks grotta och offerlunden och så klart Lotsutkiken. Vi började rutten från Socitetshuset och vidare på den asfalterade vägen som leder upp mot de branta bergshällarna. Ni känner säkert till ordspråket ” genväg äro ofta senvägar” och det var precis vad det var som drabbade oss vi skulle följ vägen med skyltar men strax in till avfarten mot Nålsögat gick det en trappa eller trappa och trappa stenar lagda på varandra mot toppen av berget. Den rutten skulle vi inte ha tagit lite svår terräng att traska runt i men nu var vi ändå på väg så vi fortsatte mot Lotsutkiken för hur svårt skulle de vara att hitta grottan. Tillslut gav vi upp och bestämde oss för att gå ner mot stigen igen och vips så stötte vi på grottan där öborna gömde sig när en dansk/norske sjöofficer 1719 belägrade ön som då låg vid stranden. Nu är ligger den 30 m över havet. Myggen höll på att ta kål på mig så det kändes bra att ta sig ut mot det öppna havet och passera genom Nålsögat som är en smal passage mellan två branta klippväggar där man måste gå på tvären för att ta sig igenom. Trötta och hungriga avslutades dagen på Bergs konditori med både räkmacka och blåbärsbulle.