Man vet aldrig vad som göms i ladorna

 När vi äntligen kom fram till Skarpa Alby efter den lite påfrestande cykelturen över stock och sten till Dröstorps Ödeby inleddes ett märkligt och annorlunda möte. Vi stannade efter spången som leder in till Stora Alvaret för att pusta ut och kolla kartan, då kommer det körandes en liten blå tre hjulning och dörren öppnas och ut hoppar en liten silke Terrier och kvar i mopedbilen sitter mannen som är ägare av fordonet. Maken går fram till mannen i farkosten och säger ”En sådan hade min morbror någon gång på 50 talet” och så med ens fick vi ta del av hela hans liv. Vi stod kvar och pratade bilar en lång stund och han berättade och berättade om alla bilar han hade hade hemma. Maken frågade om han fick ta med sig ett par bilintresserade kompisar och komma och titta på hans rariteter, det gick så bra så. Vi tackade för oss och sa att vi skulle cykla till Gårdby och äta på Eksgården då kontrade mannen med att vi kunde komma förbi hans hem och titta för han bodde just i Gårdby. Sagt och gjort vi cyklade till Gårdby, men jag var väl så där intresserade av ett besök hos honom men när vi cyklade förbi ett hus så hörde vi ett rejält brummande och ur ladan kommer en röd liten pärla så det var bara att styra cykeln in på gården. Jag säger bara my good, vilket hem. Överallt står det bilar och motorcyklar som han har byggt själv från grunden. Nu är jag inte så bevandrad i vilka märken det var på bilarna men sååå fina trots att de var täckta med damm och smuts. Tillslut ville mannen visa vad han hade inomhus, i finrummet på parkett står det en motorcykel och i det 70 kvadratmeter tillbyggda uterummet står motorcyklar och glänser. Det blev ett långt möte och samtal i den vackra trädgården innan vi tillslut kunde sätta oss ner och njuta av en god fiskgryta på Eksgården.