Vad var det då i det där paketet som kom med lastbil

Jo, det var ett inglasat uterum med öppningsbart tak. Vi har gått och funderat på ett uterum eller ett fristående orangeri under många år men utan att vi har känt att vi hittat en plats som varit optimalt. Därav anledningen till att vi utvidgade och byggde om altanen som ligger i ett norrläge. När vi väl hade bestämt oss för  vilket fabrikat vi vill ha så tog det ett par månader innan det till slut kunde levereras hem till oss. Men nu står det på plats uppsatt och installerat av Markis & Persiennservice i Kalmar.  Två dagar tog det att få stolpar, el och glasrutor på plats.. Jag måste säga att vi var oerhört imponerade av hantverkarna som slet i värmen med att få allt på plats. Alla som någongång haft hantverkare hos sig vet hur det kan se ut när de lämnar sitt uppdrag. Sladdar, kartonger och plast huller om buller. När Markis & Persiennservice lämnad sitt uppdrag fanns inte så mycket som en plastbit kvar, allt packades successivt undan och forslades bort. All heder till Patrik och Putte som gjorde ett fantastiskt jobb med vårt nya uterum. Nu har även möblerna kommit på plats och vi njuter av att kunna sitta inne fast ute ett bra tag till och i går kunde vi äntligen skåla in det nya rummet när solen sakta kröp ner i väst.

En tur på Alvaret bjuder alltid på oväntade upplevelser

Vis av erfarenhet vet jag att en tur på Alvaret kan sluta hur som helst. Den här gången skulle vi inte ha med oss cyklarna utan vi skulle promenera ut på Alvaret och leta upp Stormare - alvarets djupaste sjö. Området runt omkring är ett naturskyddsområde från april till augusti och då är det beträdnadsförbud i området. Eftersom vi nu var inne i september så skulle det funka bra. Vi hittade själva ingången till området och på informationsskyltar står det att det är en kilometer till vattenområdet och det är bara att följa stigen. Omedelbart hittar vi en liten stig men efter 40 m tar den slut och sedan vet ni som varit på alvaret allt ser likadant ut och några stigar lyser med sin frånvaro. Med hjälp av appen naturkartan och andra mobila kartor försökte vi hitta svackan i berggrunden som skapar sjön. Tyvärr såg vi inte röken av varken vatten eller några stigar. Alvaret är kruttorrt så något vatten såg vi aldrig, däremot hade vi sällskap av ett gäng nyfikna kor som följe varje steg vi tog. Skam den som ger sig, till våren eller lite längre fram i höst skall vi botanisera bland Alvarets rikedom igen och kanske få se kärrhök och ängshök som jagar i området

Vårens snickarverkstad

Efter att vi hade rivit altanen i våras passade vi på att snickra en lite högra pallplint. Jag hade sett och blivit så inspirerad av de vackra lådorna  som jag såg på Norrvikens trädgård i Båstad. Den skulle inte bli så stor men lite lagom så där. Det blev ett riktigt trä och småslöjds jobb. För att kunna göra de vackra spåren i gavlarna på brädorna fick vi låna en överhandsfräs av vår gode vän Jörgen. Jag kände mig som en riktig möbelsnickare när jag fick fram mönstret i brädan. Under tiden sågade maken ut knoppar som skulle sitta som dekoration, lite färg på det hela och snart var lådan klar. Som tur var fick jag hjälp av barnbarnet att fylla lådan med jord och jag kunde sätta ner ett gäng jordgubbsplantor och sallads plantor som blev riktiga salladshuvud, tills dess att jag plockade bort nätet som låg som ett skyddande lock, då var det någon eller några som var väldigt sugna på sallad och som hade gnagt av alla blad. Det gav plats för mina pelargonier som och varit så fina under hela sommaren  men som nu skulle ersättas med höstblommor. Det kändes lite trist att slänga de vackra sommarblommorna så jag satte ner blomsterhavet i lådan, det var så vackert med de vita havet mot den grå lådan, tills det återigen var någon eller några som var sugna på vita pelargoner och knipsat av alla blommorna och lämnat några stjälkar kvar. Nästa sommar blir det ingärdat från topp till tå.

Ekerums camping

När jag var liten tillbringade vi alltid någon vecka under sommaren på Ekerums camping. Det var på den tiden när man kom med båten från Kalmar eller från Revsudden. Det var ingen större variation på våra semestermål utan vi åkte alltid till samma ställe och jag har många härliga minnen från dessa semesterveckor. Häromdagen tog jag cykeln utmed kusten för att botanisera bland minnena som dyker upp där bland tallarna. Stranden i den lilla viken ser nästan likadan ut då som nu förutom att det numera ligger ett par ilsket blå flytbryggor. De små vägarna där otaliga bilar med husvagnar på släp dragit fram ser likadana ut och namnen violen och backsippan känns väldigt bekanta, naturligtvis fanns inga elstolpar vid varje campingplats då, nix då tältade man och det var bar ett fåtal husvagnar. Bästisen Katrin och jag tillbringade många timmar på stranden, uppbrända efter en dag i solen, inte katten fanns det några solskyddsmedel utan det var väl bar att smörja in sig med Nivea på kvällen eller vad det nu var man hade. På kvällarna brukade vi roade vi oss med att idka ponnyridning varav på varv runt den uppbrända gräsplätten fick vi styra den snälla hästen. Fina minnen att se tillbaka på när campingen numera har utvidgats med pool, golfby med otaliga likadana hus och en gigantisk golfbana.

Halltorps Naturreservat

Halltorps lövskogar bjuder på en artrikedom utöver det vanliga. Marken och träden myllrar av små små liv i form av insekter som dyker upp under hösten ur den kalkrika myllan. De mest exklusiva arterna bor i de uråldriga ekarna som står som trädstoder utmed vandringslederna. I början på 1900 talet avverkades tusentals ekar och endast ett trettiotal ekar lämnades kvar och idag återstår endast 13 ekar som har en omkrets av 100 cm och deras ålder beräknas till någonstans mellan 500 -700 år. I området som räknas till ett av Sveriges artrikaste område finns det 421 rödlistade arter såsom svampar, lavar och skalbaggar. I detta vackra område med lövängar små skogskärr och betande strandängar finns en tillrättalagd träspång där ekarna ståtligt vakar över lederna som tar en genom reservatet. Utmed kusten på Strandängen betar fåren och njuter av de friska gräset. Jag valde den korta Lilla Lundstigen men nästa gång skall jag ge mig på Grodstigen, för vem vet om det dyker upp några sällsynta ekoxar, läderbaggar eller större ekbock.

Det kom ett paket

Ni som följer mig på bloggen vet att vi under våren och sommaren kämpat med att bygga ny altan, ja verkligen byggt ny altan. I våras tog vi bort alla brädor, staket och trappor. Därefter började det riktiga grovarbetar jobbet med att flytta och komplettera med ytterligare plintar, oj oj vilket slit det var 70 cm plintar skulle grävas ner. Trädäcket kom på plats och under sommarens varmaste dagar stretade vi vidare med att bygga trappor runt altanen. Det var så varmt så vi fick nöja oss med ett snickerimaskiner på morgonen och därefter blev det bad och slappa i skuggan innan vi kunde köra vidare med ännu ett jobbarpass på kvällen. Trätrallen fick vila ett antal veckor innan vi vågade oss på att lasera, Det var otaliga samtal med färgleverantörer och färghandel innan vi vågade oss på att lasera altanen med en ljusgrå nyans. Nu har altanen varit nästan klar ganska länge och vi inväntar del två i projektet och för ett par veckor sedan kom det ett paket som nu förgyller altanen ytterligare, men det kommer ni att få ta del av när allt är klart. Det där med att ”har man sagt A får man säga B ” ja det gäller inte riktigt ännu, men snart så skall jag visa hel tjottablängen.

Höstförnimmelse

Nu får vi väl ändå säga att hösten är på antågande, regn och rusk blandat me strålande solsken. Temperaturen en tidig morgon orkar madam sig upp i 10 grader och den krispiga luften omsluter både kropp och själ. Det är något visst med hösten och allt som händer i naturen, bären får en extra glans och färgerna sprakar lite extra. Det är t.o.m med så att gräsmattan får en extra skjuts av daggen som hjälpte till att hålla vätan i marken. I år tycker jag att vi har haft väldigt många gräshoppor, små och stora om vartannat. Det är vid den här tiden vi kan höra ”syrsorna spela” men det är inte syrsor som spelar det är gräshoppor och vårtbitare. Gräshoppor har långa kraftiga bakben som det använder för långa hopp. På bakbenen har de ett räfflat organ som de genom att gnida med vingarna åstadkommer ett liknade gnisselläte som är till för att hitta en partner. Vårtbitaren har fått sitt namn enligt sägen av att den kunde avlägsna vårtor genom att bita av dem, tur att vi har bättre metoder för det numera. Hur som helst så påminner ljudet om den annalkande hösten.