Rådasjön och Råda Säteri

Vi åkte till västkusten för att fira svågerns 70 års dag i dagarna tre, men mellan varven av middag, tårta och bubbel så passade vi på att promenera runt bland Råda Säteri som har anor från medeltiden och som ligger så vackert strax intill Rådasjön i Härryda kommun eller närmare bestämt i Mölnlycke. Rådasjön med omgivningar är ett värdefullt friluftsområde i ett fantastiskt ädellövskog område. Så här på hösten ligger marken täkt av mörkt oranga bok och eklöv som lyser upp de kala bokstammarna och den intensiva gröna mossan. På våren prunkar naturen av vitsippor och i Rådasjön råder det full aktivitet med badande barn. Rådasjön sjuder av fågelliv kanske inte nu på hösten men på våren då är det liv i luckan. Vi passade även på att njuta av gofika i det lilla kaféet som har öppet alla dagar utom julafton.

Lite tidigt kanske

Nu när mörkret sänker sig och det gör det ganska tidigt nu så här i november så behöver vi väl lite hjälp på traven med några extra ljus. Trots att vi fortfarande har metrologisk sommar här på Öland så förbereds det för fullt för vintern som så småningom anländer, snöpinnarna utmed vägarna står nu på parad och är redo för snömängderna som eventuellt kommer att dala ner.. jag tänkte faktisk hålla mig till börja på december med att sätta upp ljusslingorna men jag tjuvstartade lite med ett par små slingor som får lysa upp i blomsterlådorna på framsidan. Tillsammans med väven och blommorna skapar ljuset lite julkänsla så det funkar fint att blanda sommar och vinter.

Små ljuvliga stänger av mandelmassa

Att göra egen mandelmassa är lätt som en plätt och efter som jag ändå var i gång med att samla ihop alla mina mandelpåsar och försöka få lite ordning i högen med halvöppna påsar så var det bara att leta recept. Jag hittade ett recept på rullar med mandelmassa doppade i choklad. Jag är egentligen inget fan av mandelmassa eller marsipan men det finns andra i familjen som gillar det så då fick det bli just en mandelmassa pinne doppad i choklad. För att få lite vuxensmak kryddade jag massan med Baileys, vilket ger ytterligare en smak av choklad. De var väldigt enkla att göra tills det var dag att garnera dem med vit choklad. Som bloggare vill man naturligtvis visa upp så fina bilder på sina alster som det bara går att frambringa för en amatör fotograf inklusive amatör bagare fast i bland går det åt pepparn. För när jag skulle förflytta de nygarnerade chokladpinnarna till en bricka för vidare transport till kylskåpet, ja men då välter väl hela gänget av pinnar omkull och blir till en enda röra. Summa sumarum goda men med ett bedrövligt utseende.

Recept under bilderna

Rostad mandelmassestång (20 st)

100 g sötmandel

100 g florsocker 

1-2 msk äggvita ( jag tog en matsked äggvita och ca 1 msk Baileys)

150 g mörk choklad

50 g vit choklad

Rosta mandlarna i ugnen på 200 g i några minuter rör om då och då

Mixa mandlarna i en mixer tills de börjar likna en smet. Tillsätt florsocker och äggvita/Baileys till det blir en fast mandelmassa. Blir smeten lite lös så ställ in den i kylen en stund. 

Forma 20 st stänger och doppa dem i den mörka chokladen, låt dem stelna och dekorera dem sedan med vitchoklad.

Lycka till 🤸‍♂️

Farliga ormar i våra Ölandska marker

Visserligen är det skillnad på ormar och ormar, men under vår vandring i förgår på Karumleden och Västra äng, ja då stötte vi på gigantiska ormar eller om det var monster. Jag säger bara Sir Väs ingenting mot de öländska jätte ormarna. Till skillnad från riktiga ormar så är dessa väldigt vänliga om en lite skräckinjagande, mitt bland träd och buskar så dyker figurerna upp och skapar lite glada skratt och för barn säkert lite inspiration till klättring och kanske en kram. Så det är inte bara odlingar som brukas som i svunna dagar som möter oss på vandringen utan även härliga varelser. Till våren kommer vi tillbaka och hoppas på att få se orkidéer av alla de slag och det kanske till och med är så att marken är uppodlad med korn, råg eller också ligger den i träda för här använder man sig av tresäde, här används inga bekämpningsmedel mot ogräs utan man får bearbeta jorden mekaniskt. Ja så har vi det här på Öland.

Karumleden och Västra äng till fots

Nu är cyklarna tvättade och oljade och ställda på vinterförvaring. Vi skulle såklart kunnat cykla några rundor nu så här på senhösten, men eftersom maken är justerad i axeln så är det bara att ge sig ut på vandring istället. Dessutom får vi leta upp stiger som mer eller mindre är breda och välpreparerade för några vurpor vill vi inte vara med om. I går letade vi upp en väldigt fin slinga, det blev kanske inte mer än 4,5 km men väldigt trevlig rutt, dessutom strålade solen in mellan trädtopparna och värmde gott. Leden som vi gick på heter Karumleden, vi  utgick från byn Karum där det finns bra parkeringsplatser och iordninggjorda rastplatser med bänkar och bord. Här vandrar man genom ett varierat odlingslandskap med allt från Alvar till ädellövskog och speciellt för reservatet är att åkermarken sköts med metoder som skall efterlikna 1800 talets åkerbruk. Här odlar man en slags råg och något som kallas åkerogräs som dessutom är utrotningshotad, nu ligger förstås marken i träda men till våren så skall vi ta oss en sväng i dessa fantastiska marker för att lyssna till fågelsången och njuta av Klätt, Råglosta och Åkerman. Ja ni förstår vilka oanade möjligheter det finns, men vänta bara tills nästa inlägg här på bloggen då ni ska ni få se på grejer 👻

Ingrid Bergman i full blom i november

November och löven singlar ner från träden, de som för några dagar sedan var guldskimrande träd är nu kala och lite ynkliga utan sina löv, fast å andra sidan så ligger löven på marken och skapar någon form av guldtäckning. Något som däremot inte tappar varken blommor eller blader är min fantastiska ros Ingrid Bergman. Den står lite skyddad under tak så blommorna klarar sig från regn. Rosenbusken är över 2 m hög men vad jag har läst mig till så är det ingen klängros. Det spelar ingen roll för jag fullkomligt älskar de röda sammetsrosorna som från små vackra knoppar spricker upp till enorma fulländade blommor. Nu får rosen vila till våren då den åter ger blomsterprakt. Det känns lite märkligt att se de vackra blommorna i full prakt samtidigt som jag förbereder för julpyntet och snart åker ljusslingan runt carporten upp mitt bland blommande rosor, ja det är väl en tanke med det också.

Freden vid Brömsebro

Ja när var den nu freden och vilka var det som tillslut enades om fred. Det är bara att plocka fram sina gamla historieböcker från skoltiden om det nu inte är så att man har det i färskt minne. Vi passerade Brömsebro på en resa söderut och den där skylten med Brömsebro har vi sett så många gånger och visst har vi sett både stenen,  Bröms och Brömsebro men det var några år sedan men nu stannade vi till för att beskåda fredsstenen vid Brömsebro. Hur var det då med den viktiga händelsen. Freden slöts mellan Sverige och Norge-Danmark 1645, det var det Torstensonska kriget mellan de båda länderna som blossade upp 1643. Men nu hade drottning Kristina och Kristian IV av Danmark kommit överens och fred skulle det bli, som tur var för Sverige fick Jämtland och Härjedalen och Gotland och Ösel dessutom fick vi Halland på 30 år.  Ösel som ligger i Östersjön och numera tillhör Estland har genom århundraden valsat runt mellan Sverige, Dannmark Ryssland och Tyskland men tillhör numera Estland och sm tur är så fick vi behålla Halland.

Det fanns ingen ort som heter Brömsebro på den tiden utan det är en vackra bron som fått namnet Brömsebro  och stenen står på den lilla holmen Brömsebäck och stenen restes inte förrän 1915. Ortnamnet Brömsebro tillkom 1899. Så nu stänger jag igen historieboken för den här gången.