Gruvdrift i Långban

Hur många gånger har vi inte kört förbi Långban både till och från Sälen genom alla år och varje gång sagt att här skall vi stanna. Den här gången gjorde vi slag och sak och stannade i för dagen något ödsligt samhälle i Filipstads kommun. Trots att det såg ut som alla hela samhället var nedstänkt så var det en liten restaurang i disponent villan, där den kände uppfinnaren John Ericsson föddes öppen och där kunde man få ett rejält skrovmål kalops. Nu var det inte för kalopsen som vi stannade utan mer för att ta en titt på den gamla gruvbrytningen som startade här redan på 1700 talet. Från början bröt man endast järnmalm men sedan övergick produktionen till att bryta manganmalm. Någon gång på 1950 talet övergick man till att bryta dolomit fram till dess att gruvnäringen lades ner 1972.  Vilket slit och släp det har varit med den där gruvan kan man tänka sig och under gjorden ligger det flera gruvschakt varav det djupaste schaktet är 365 m. Alla schakt är idag vattenfyllda. Hur var det då med den kände uppfinnaren John Ericsson, jo det var han som uppfann propellern. Han hedrades efter sin död med ett gigantisk Mausoleum i Filipstad.

In i trollskogen

Temperaturen sjunker till -5 grader och nordan tar ett ordentligt tag i fjällbjörkarna. Då passade vi på att hålla oss i storskogen ja iallafall i skogen och med hjälp av de uppställda spårkartorna leta oss fram i det som skall bli skidspår när väl snön lägger sig över skog, mark och fjälltoppar. Jag hörde på lokalradion att de första snöflingorna hade dalat ner i Falun så nu är det väl inte så långt kvar innan det är dags att snöra på sig pjäxor och skidor. Eftersom marken inte är frusen ännu så trampade vi runt i mjuka vattenfyllda myrar innan vi kom in i torrlagda stigar.Oavsett väder och var man befinner sig i vårt avlånga land så är det något speciellt med skogen och de vajande granarna och tallarna och rinner det sedan en litet vattendrag, ja då är den mentala upplevelsen balsam för kropp och själ. 

Vi hamnade mitt i älgjakten

Nu är det inte bara att kvista i väg till Kalmar en liten ansenlig sträcka på 1 mil, nej uppe i fjällvärlden fick vi åka nästan 10 mil enkel resa för de inköp som behövdes. Så vi gjorde helt enkelt som Gustaf Vasa vi åkte från Sälen till Mora och även om vi inte snörade på oss skidorna så följde vi Vasaloppsspåret fast på den asfalterade vägen istället. Vi åkte förbi Smågan, Mångsbodarna och Risberg innan vi stannade till i Evertsberg där det blev en fikapaus, men tyvärr ingen blåbärssoppa vi fick nöja oss med kaffe och en macka. Det var lite tomt och ödsligt på parkeringen, men så helt plötsligt kom den ena bilen efter den andra och ut ur bilarna hoppade orange kamouflerade jägare med kaffe kåsan i högsta hugg och när alla var samlade kom så bilarna med älgarna. Första dagen på älgjakten och två älgar var fällda till lunch. Jaktlaget hade totalt 4 stora älgar och 5 kalvar på sin lott och enligt en jägare vi pratade med så var det gott om älg i trakterna. Ja då fick vi vara med om älgjakt på avstånd.

Det är så hälsosamt och stärkande i fjällen

Dimman ligger som ett täcke och ibland kryper den ner mellan de vindpinade tallarna. Vi bestämde oss för att vandra den 9 km långa slingan som går på östfjället. Rutten anses vara av lätt karaktär och med en höjdskillnad på 130 m. Stora delar av leden går på grusad stig för att sedan övergå till spänger. Alla som vandrat i fjällen har säkert någon gång passerat en spång som lagts ut på svårtillgänglig natur och för att hålla vandrarna torrskodda. Nu blir det allt vanligare att man lägger ut spänger för att skydda naturen så som den känsliga mossan utmed stigarna. Vi var inte ensamma med att vandra till Östfjällstjärnen med den grå Östfjällsstugan. Inne i stugan var det fullt så vi fick njuta av vårt medhavda kaffe ute bland knotiga fjällbjörkar som nu i stort sett tappat sina löv. Marken lyser så vackert av den gröna vattenfyllda mossan och lavan med kontrast av den röda ripbäret. Trots att dimman låg tät så fanns det mycket att upptäcka och njuta av.

Lunch i backen i genuin fäbodstil

Vad kan väl passa bättre än en rykande varm ärtsoppa som jag valde eller så kunde man få pumpasoppa som övriga i sällskapet valde. Gemensamt var iallafall att vi fick underbart goda pannkakor med grädde och sylt till efterrätt. Det är inte så många restauranger som är öppna ännu, men de som har öppnat och inväntar vinterrusningen serverar väldigt god mat. Härom kvällen var vi på Pinchos och beställde in en massa goda smårätter. Men tillbaka till restaurangen med ärtsoppan, nästan mitt i backen i Sälfjällstorget ligger Sälenstugan original, lite tomt och ödsligt utan alla skidåkare som stannat till för att avnjuta lunch. Den här vackra timmerstuga är allt annat än öde, inne i stugan brinner elden från den gigantiska öppna spisen och dofter från nybakt bröd och för dagen ärtsoppa ligger som ljuv musik över den lite kyrkliknande byggnaden.  Från de robusta trädborden är det en fantastisk utsikt över fjällen och från backen kommer man rakt  in på den på den stora altanen som med lite vintersol och en värmande dryck kommer att göra vilken slalomåkare som helst  till värst Stenmark kopia. Två gånger har vi nu avnjutit en god middag där och den här gången fick vi besök av dottern med sambo, så trevligt. 

Höst i Sälen

Helt fantastiskt att få tillfälle att besöka Sälen under hösten när färgskalan drar mot mina favoritfärger. Regnet har upphört och solen tittar fram igen mellan tunga och lätta moln som drar fram över fjället. 

Tänk att det bara gått 3 månader sedan vi besökte Sälen för att fira dotterns 40 års dag och tanken på att kanske skaffa någon boende här uppe och simsalabim så har vi nu blivit lägenhetsinnehavare mitt i naturen. Just nu är det väldigt lugnt och stilla uppe på fjället, en och annan vandrare men liftarna är nu stängda efter sommarsäsongen och men kommer vinterns så öppnas de upp igen. Skistar har snögaranti från den 13 december och då kommer 15 pister att vara öppna. Men nu njuter vi av att vandra runt i stilla och vacker miljö men helst utan att regnet står som spö i backen.

Västerdalälven svämmar över

Det är första gången som vi är i Sälen på hösten. Däremot har vi varit här uppe vintertid i mer än 35 år och somras fick vi även känna på hur det är att vara i fjället under den årstiden. En och annan vår har vi fått uppleva när dagsmejan gör snön blöt och slaskig framåt eftermiddagarna medan morgontimmarna erbjuder manchester i backen. Nu får vi uppleva hösten med alla fantastiska färger på löv och snår. Vi har även fått känna på nederbörd i form av regn och om det skulle inträffat på Öland hade jag varit överlycklig, men här uppe i fjällvärlden hade jag gärna sett att solen strålade från en klarblå himmel. Det har regnat så  mycket att Västerdalälven har svämmat över högt över det normala. Vasaloppsstarten ligger under vatten och skulle i stort sett bara kunna erbjuda rodd om loppet skulle genomföras nu, förhoppningsvis hinner det rinna undan till det är dags för vintersäsongen och skidåkning. Nästa gång vi åker upp är det nog dags att plocka fram vinterutrustningen och staka fram i gnistrande snö.