Vad händer i min födelseort

Just precis vad händer i Växjö, där jag är född och uppvuxen. När jag är i Växjö så brukar jag gå eller köra runt i mina hemtrakter. Den här gången blev jag riktigt orolig. Visserligen läser jag SMP så jag vet något vad som diskuteras, men att se det i verkligheten gör mig lite bedövad. Nu är det naturligtvis inte allt som galet, det finns många fina platser. Promenaderna runt Växjösjön är helt fantastiska och Strandbjörket som jag lekte i när jag var liten, det är fina platser mitt i staden. Däremot lovade jag mig själv när jag bodde i Växjö att om jag någon gång skulle bli trädkramare så skulle det vara om någon som så mycket som krökte en gren i Vattentornsbackarna, då skulle jag hänga i trädtopparna. Nu blev det inte något av trädkramare tankarna utan vips så var det gamla vattentornet rivet och ett nytt landmärke tornade upp i staden. Vackert? Ja det får väl var och en avgöra. Bygget av det nya stationshuset och kommunhuset har länge varit en tråd i tidningen. Nu ligger allt inbäddat i stora tält så det blir väl en riktig happening när tältet tas bort.

Vi höll på att bli rammad av ett flygplan

Det var inte utan att känslan flög in i kroppen i ordets rätt bemärkelse. Vi körde norr över förbi slottsruinen då det helt plötsligt dök upp ett stort plan rakt över vägen på relativt låg nivå rakt söderut. Jag hann i alla fall ropa men vad gör han.. innan planet vek av och vi kunde se att det var ett modellplan av större modell. Det fick bli en U sväng och en tur in till Borglanda, öland Motorklubb & Ölands Flygklubb. Utanför skranket fick vi möjlighet att beskåda en fantastiks flyguppvisning med modellplan. Nu var det naturligtvis inte sådan där små fjuttig plan utan de här var ca 2 meter långa och kunde nå en topp hastighet på 300 km/h. Det var helt fantastisk att ser hur förarna kunde manövrera dessa giganter.

Å regnet det bara öser ner

Det låter som en riktig slagdänga och det är det väl också. Det är med glädje som vi nynnar med i låten för nu har vi haft två dagar med regn. Det är inga större mängder som trillat ner men vi är så glada för det lilla. Trots den regnvåta atmosfären tog vi en cykeltur på 2 mil i går, färden gick över stock och sten utmed Ölandskusten. Nu var det ingen större poäng med att cykla ut med havet och blicka ut över sundet. Dimman låg tät som ett ordentligt täcke, så någon utsikt att tala om fanns det inte. Vi fick istället njuta av boklövens skira gröna färg bland stigarna som vi tog oss fram på.

Urblåst i Ottenby

Vinden tutade i ordentligt på Ölands södra udda i går, 21 m/s när det var som värst. Påpälsade som mitt i vintern trotsade vi blåsten och körde ner till Ottenby. Vi försöker ta oss dit i alla fall en gång varje vår. I går var vi definitivt inte ensamma, hela parkeringen var full och det var ett lemmeltåg rustade med kikare på axeln som vandrade förbi Långe Jan och ut på udden. Vi försökte hitta lite lä i solen i den bistra nordanvinden för att stärka oss med en kopp kaffe innan vi hoppade in i ledet och ut på udden. Det är något visst att stå längts ut på spetsen av vår vackra ö och bara se hav, hav. För att skåda fåglar i blåsten är ett konststycke och att fotografer är om möjligt ännu mer konststycke. Vi såg mest sjöfågel och gråsäl som låg och solade på stenarna. Det blev en fin dag i solen även om det var skönt att komma in efter en dag i blåsten.

knäckebröd

I går var det lite små kyligt här på Öland så då passade jag på att baka. Jag hittade ett recept i det senaste numret av ”Allt om mat” knäckebröd med sesam och anis. Det lät väldigt gott och det var det också. Nu hade jag förstås ingen anis hemma utan jag tog fänkålsfrön som jag la i morteln och körde runt ett par varv. Det gick bra det också. I receptet skulle det var vetekross men naturligtvis hade jag inte det heller hemma, så vetet fick ersättas med rågkross, ja det funkade det också. På slutet skall sesamfrön kavlas in i degen, lite meckigt att få dem att fästa i degen så sesamfröna var mest över hela köket. Det blev goda knapriga knäckebröd till kvällen. Tillsammans med ett glas Kombucha.

Recept under bilderna

Knäckebröd med anis och sesam

25 g jäst

1 dl vetekross ( jag tog rågkross, funkade bra)

3 dl vatten ( 37 grader)

1 msk ljus sirap

1 msk mald anis ( jag tog fänkål , gott det också)

1 1/2 ts salt

2 2/1 dl rågsikt ( ops, jag hade inget rågsikt så det fick bli lika delar fint rågmjöl och vetemjöl)

4-5 dl vetemjöl ( 240-300 g)

0,5 dl sesamfrön

Gör så här:

1.Blanda jäst, vatten, sirap, salt och anis häll i vetekross och låt det svälla i 20 min.

2. Blanda i vetemjöl och rågsikt och blanda till en smidig deg. Låt jäsa i 40 min.

3. Sätt ugnen på 250 grader

4. Dela degen i 8 delar och kavla ut varje degbit så tunt det bara går. Ta ett par tag med kruskavel.

5. Strössla över sesamfrön och kavla in dem i degen, så gott det går.

6. Lägg varje degbit på en plåt och grädda ca 8 min. Låt sedan varje kaka kallna på galler

Lycka till 

Det blev ett stopp i Fjällbacka

På vår resa på Västkusten hade vi tänkt att kunna strosa runt i Fjällbacka. Vi skulle följa strandpromenaden med utmed kajen. Tyvärr stod regnet som spö i backen och det blev ett kort stopp i den här metropolen. Vi kunde i alla fall se det 74 meter höga Vetteberget som ligger i stort sett mitt i byn. Nedanför Vetteberget står en staty av vår kanske mest framträdande skådespelare nämligen Ingrid Berman. Ingrid Bergman blev Fjällbacka trogen, varje sommar besökte hon det lilla paradiset fram till sin död. Efter att ha trängts med ett busslasts fotograferande Japaner, åkte vi vidare till Hamburgsund, Hunnebostrand och Sotenkanalen, några riktigt vackra pärlor ibland de kala vindpinade kobbarna. Summa samarium över de som Göteborgarna kallar ”Bästkusten” är att det finns otroligt vackra pittoreska skärgårdssamhällen, men ”Solen och Vindarnas Ö” slår nog det mesta. fast jag kommer gärna tillbaka till Västkusten.

Återbesök på Marstrand

Det måste varit mer än 20 år sedan jag och maken var på Marstrand senast. På vår lilla Västkust tripp så var Marstrand ett måste val. Som jag skrev i ett tidigare inlägg så var vädret bedrövligt, kallt och regnigt och inte optimalt för sightseeing på ön. Vi strosade i allafall runt på kajen innan vi slank in på restaurang Lasse Maja för en pizza. Precis som i Smögen var det inte speciellt många båtar. När vi seglade på Västkusten för många år sedan och kom till Marstrand så låg båtarna ankrade i varandra längs med kajen, det var inte ovanligt att sju till åtta båtar låg utanför varandra. Det är något speciellt med den här lilla ön, så genuin småskalig skärgårdsmiljö. Societetshuset var tyvärr inte öppet men vi fick slinka in och få en skymt av Oscar den 2:es festvåning, där kristallkronorna av gigantisk dignitet gav glans åt våningen. Helt klart att det får bli en tur till denna skärgård i sommar när hamnen är full med båtar och solen strålar från en klarblå himmel.