Vem vill inte ha en Hibiskus häck på tomten

Jag är väldigt nöjd med min Avenbok som vi satte som häck förra året. Visserligen har den fått ganska mycket stryk den här sommaren när regnet uteblivit och vi dessutom har haft bevattningsförbud här på Öland. Den här sommaren skulle nog en hibiskushäck klarat sig bra på många ställen runt om i Sverige och speciellt på vår vackra Ö. Visst är det väl helt fantastiskt att se alla våra inneblommor prunka i trädgårdarna på varmare breddgrader än där vi befinner oss nu. Denna tropiska växt blommor från vår till höst och trivs både inne och ute, växten är inte speciellt krävande och den älskar sol, vilket bådar för att den skulle vara perfekt i min trädgård tills vi kommer till övervintring. Då stöter vi på patrull direkt, temperaturen bör inte gå under12-15 grader så där rök tanken om en hibiskus häck, då den inte skulle klara sig längre fram än till september, oktober. Jag njuter av min avenbok i stället och vet att den karar en vargavinter om inte rådjuren äter upp den förstås.

Resan är tillända och vi har sol i sinnet

Tänk vad snabbt man vänjer sig vid väderomslag. Från ett lite kylslaget Öland till strålande sol och en klarblå himmel på Kanarieöarna. Så nu bär det hem till kylan i Sverige igen och då får man bara gilla den kalla vinden som omsluter kropp och själ ett tag. Vad tar jag då med mig från den här sommarveckan mitt i vintern. Det måste vara starten på dagen, en stund i stillhet och den härliga yogan eller som sonen säger - skall du gå och stretcha?

Det spelar ingen roll vad det heter huvudsaken är att kroppen får komma igång och med mjuka rörelse vakna till liv. Höra vågorna som sakta rör sig över stenarna och följer andetagen. Naturligtvis är det en gåva att få umgås med sina barn och barnbarn en hel vecka, leka, bada, läsa tom tre små grisar, köra dumpers i strandkanten. Större pretentioner än så behöver man inte ha. Nu känner vi oss redo för pepparkakor och juleljus.

Lata dagar i solstolen, vad mer kan man önska

Ja, riktigt så lata dagar är det inte för morgonen startar med ett Bodybalance pass med havet och oändligheten rakt i ansiktet. En bra start på dagen att kunna mjuka och leda upp en solstolstrött kropp. Eftermiddagspasset är sedan för en del en timme i gymmet på crostrainer, medan någon simmar 2 km i 21 gradig pool och kommer tillbaka stelfrusen. Några ( och det är vi tjejer ) ger oss i kast med CXworkx eller Bodycombat. Däremellan hoppar och skuttar vi i badpoolen med de små och livet är med ens totalt bekymmersfritt. Självklart hinner vi med att läsa lite böcker och Gunnar håller på med Niklas Natt och Dags fruktansvärda skildring av 1700 talets Sverige i boken med det udda namnet 1793. Avskyvärd säger han varje gång han slår i hop boken för att ta sig ett dopp med Alfons. Det är verkligen inte mycket man behöver fundera över, eftersom vi inte har all in clusive så är den största frågan för dagen, vilken restaurang skall vi välja ikväll?

Strålande sol och salta bad

Fantastiskt att få lämna Sverige för några härliga dagar i värmen och ljusets. Nu skall jag inte klaga på hösten som varit, för varmare och finare höst var det länge sedan vi fick uppleva. Fast det är ändå skönt att få njuta av solen, värmen och ljuset och det är mest ljuset som lockar och som känns välbehövligt. En god bok i solstolen och med lite svalkande vindar det är livet det. Vi fick den stora glädjen att få följa med de små barnbarnen till Kanarieöarna. Så det där med boken i solstolen, det är en liten stund på dagen som vi kan relaxa så, för mest är det bad i poolen eller leka på lekställningarna och så skall det ätas och svalkas med kalla drycker. Tänk så lyckligt lottade vi är som får uppleva det här med våra små barnbarn. 

Vi gick över stock och sten

Skogen är en outtömlig skattkista och att med sekatören i högsta hugg tog  barnbarnet och jag oss över stock och sten. Det är helt fantastiskt att få höra hur fantasin fullkomligt flödar under den strapatsfyllda promenaden en höstdag på lovet. Klippa vissna grenar och gräs med sekatör är en nödvändighet och flytta på stora grenar som ligger på marken måste man bara göra säger barnbarnet med myndig stämma.

Vad kan vara med motorisk träning än att gå i otillgänglig terräng och så mycket att upptäcka i skog och mark. Den lilla skalbaggen som fick sova i mossan under några löv och alla små insikter som ilade runt i den nedfallna murkna stocken blev ett intressant samtalsämne. Efter promenaden blev det snickarskola med farfar och naturligtvis det viktigaste av allt fika för snickargubbarna, Alfons och farfar.

Tiden går men vännerna består

Ett kanske klyschigt ordspråk, men stämmer väl in på oss och åren mellan 1976 och 2018 känns som en evighet, men när sedan mötet mellan vännerna från de tre åren vi tillbringade på lärarhögskolan i Växjö plötsligt blir ett fysiskt möte, ja då är vi snabbt tillbaka lite drygt 40 år i tiden. Det är minnen som bubblar upp i strid ström. Vi har väl sagt så många gånger att vi skall träffas men på något sätt kommer livet emellan. Fast bättre sent än aldrig och nu gjorde vi slag i slag och träffades här på ett Öland i höstskrud. Vi var fyra tjejer som gick mellanstadielinjen som det hette då och en tjej som utbildade sig till fritidspedagog och sedan gymnastikdirektör som hängde i veckorna. ( en av tjejerna kunde tyvärr inte vara med) Det var härliga minnen som dök upp, allt från alla lärare som vi hade, resorna till Italien och vårt möte med Påven Johannes den 2:e framför Peterskyrkan och det lilla pittoreska samhället Bognor Regis utmed Englands sydkust För att inte tala om alla Bulta danser som frekvent besöktes av gänget, (där jag för övrigt träffad min blivande make). Ett par dagar i veckan ( ja det kanske bara var en dag/ vecka) besökte vi simhallen och simmade några hundra meter innan det blev gemensam frukost hos Ewa och Lotta, och allt detta innan första föreläsningen på dagen.  Gissa om det var svårt att hålla sig vaken under första passet.Tänk vas snabbt det än då går att förflytta sig mellan nutid och dåtid och härliga, roliga minnen som finns kvar. Mycket snack och skratt blev det och lite seightseing på vårt vackra Öland. En mini promenad på alvaret hann vi med  innan mina vänner styrda kosan hem igen.

Vad kan vara bättre än att börja dagen med ett gympa pass

Intresset går i arv och det är jag evigt tacksamma. Att gympa och vara en del av gymnastikförbundets stora härliga familj är en riktig ynnest. Jag var själv gymnast och ledare i Dackegymnasterna i unga år. När vi fick egna barn engagerade vi oss i den härliga föreningen Gymnastikringen i Rottne. Våra barn var tidigt med i gympan och Emma tog över ledarskapet i Rottne. När hon sedan fick egna barn gick ledarstafetten till Ekerö i Stockholm. Johan har också tagit över stafettpinnen och är ledare tillsammans med Arne Svensson i FIK Färjestaden .  Varje söndag samlas barn med föräldrar i stora sporthallen för en timme med full aktivitet, det är hinderbana , höjdhopp och längdhopp som står på programmet. Jag frågade Arne om det var svårt att få tag i ledare ? Svårt säger  Arne med uppgiven gest ...- det är omöjligt. Hur kan detta var möjligt första gympatillfället kom det 60 barn med föräldrar, men ingen räckte upp handen för att erbjuda sig att vara en del av den viktiga delen av ett barns rörelse och lek. Jag är så glad att Johan hoppade på tåget och bidrar till att barn i Färjestaden får hoppa, skutta, hänga upp och ner klättra högt och åla i tunnlar, det är precis vad barn behöver.

t