Dagen då vi skulle bestiga Skuleberget

Solen strålad och vi skulle upp på Skuleberget, ryggan var laddad med kaffe och så vatten så klart. Det tog ett tag att köra från hotellet till Skuleberget men vi hade dagen på oss, det har alltid varit en liten dröm att någon gång komma upp på det där berget och stå där och blicka ut över Östersjöns oändlighet. Vi träffade på ägaren av restaurangen som snart skulle öppnas för säsongen och han rekommenderade oss att ta den södra uppfarten den skulle vara väldigt vacker och så i förbifarten sa han att ni år nog räkna med 1,5 timmar uppe. Sträckan upp till toppen är  2,5 km så det det kan väl inte ta mer än en halvtimme. Entusiastiska och fulla av mod traskade vi upp mot den lilla portalen och klättringen startade. Den första sträckan på ca 50 var preparerad med trappor och sedan började klättrandet  till toppen som är 295 meter över havet. Jag hade i min enfald trott att det kanske var små fina stigar att gå på men det var det definitivt inte och bitvis stod klockan på 0 i hastighet då var det lite kämpigt. Men väl halvvägs kom vi till kala berg och utsikten var magisk. Därefter var det bara att bita i och traska och klättra vidare upp till den magiska toppen, där vi kunde avnjuta kaffet och fullkomligt hänföras av vidderna och utsikten, kämpigt visst var det men det var det mer än väl värt.