SPA på kusthotellet i Varberg

Ibland är det verkligen skönt att krypa in på ett SPA och bara njuta, och Kusthotellet i Varberg visade sig vara ett riktigt trevligt alternativ. Vi firade en kompis 60-årsdag med SPA och middag tillsammans med åtta personer, varav fem av oss har jobbat ihop i olika konstellationer genom åren. Det är något alldeles speciellt med att strosa runt i badrock, njuta av härliga dofter och sjunka ner i de varma baden. De uppvärmda stenbäddarna var en extra mysig upplevelse – värmen spred sig genom hela kroppen medan den rogivande musiken gav sinnet en stunds avkoppling. Nästa morgon trotsade maken och jag det ruggiga vädret och började dagen med ett uppfriskande dopp i Kattegatt. Blåst och regn gjorde det hela ännu mer uppfriskande, och efteråt var det ljuvligt att krypa in i den varma bastun. En härlig liten paus från vardagen, fylld med både gemenskap, avkoppling och nya energikickar.

En dag på Getterön

Getterön bjuder på en fantastisk blandning av hav, klippor, stränder och öppna landskap. Ön var länge ett viktigt fiskeläge, där fisket och jordbruket präglade livet för befolkningen. Under 1900-talet utvecklades Getterön allt mer till ett populärt bad- och fritidsområde, de gamla fiskarstugorna och kustmiljön påminner fortfarande om öns historia. Vi njöt av den salta havsluften, de vackra vyerna och den speciella känslan av västkusten, det är extra trevligt att få uppleva Getterön tillsammans med någon som känner trakten så väl.

En fin dag med havet som sällskap och många härliga minnen att ta med hem. 🌊☀️

Apelviken

​Förutom att måla, skruva och snickrat i sommar så har vi inte förlustat oss speciellt mycket, men nu blev det tillfälle att ta oss en tur till Apelviken i Varberg. Vi hälsade på svågern och svägerskan som har ett härligt sommarhus i just Apelviken. När sonen var 14-15 år så var det Apelviken som hägrade förutom Haga Park, dvs vindsurfingens Mecka. Apelviken är fortfarande ett surfcenter för alla hugade kite -och vindsurfing entusiaster. Vi var rätt nöjda med att stå på land och speja ut över havet, i morgon blir det rapport från 60 årsfirande.

Bänkskivan på plats

​Nu är även bänkskivan från Nerostein på plats av två starka grabbar från Oskarshamn. När väl dörrhandtagen och bänkskivan är på plats då känns det verkligen som ett riktigt hem. Nu är det  inte mycket kvar innan inflyttning öppnar dörren och hälsar oss välkomna in och till det som skall bli vårt hem efter 27 år på Öland först som sommarboende och sen 2012 permanentboende, men var tid har sitt och nu öppnas nya dörrar och ett annat liv. Dessutom kan jag tillägga att vi målade de sista brädorna i går, nu skall det dröja innan jag håller i en pensel igen, ( iallafall ett par veckor)

Spindelmannen

​Det känns inte heltoppen med att anlita en man som spindelmannen men tyvärr helt nödvändigt. När takfoten nås av den skarpa strålen så ser man nästan hur spindlarna flyr för sina liv och spinner tråda som snabbt blir en flyktväg. Mannen berättade att i de där vita tussarna som sitter fastnaglade på ett svåråtkomligt ställe där kan det finnas mellan 400-800 små spindlar som är redo att erövra en väg ett tak eller vad det kan bara. Vi får väl se vad som händer med spindlarna framöver.

Målning igen

​Då var det dags för målning igen, som tur är kommer det under olika perioder. Nu målar vi underslagen till taket, det finns bara ett aber i detta och det är att hitta rätt nyans. Jag vet inte hur många provborrar vi har i vårt färgförråd nu med minimala nyansskillnader. Det kan tyckas banalt med ack så viktigt för att det skall kännas rätt, trots allt skall det sitta i många år utan att behövas måla igen. Det funkar ganska bra att måla nu även om vi fick täcka ett par gånger för regnet letade sig ner.

Grävning pågår

​Det är inte utan att man blir något imponerad över grävmaskinistens hantering av den ”stora maskinen”- dvs grävskoparen. Först ett rejält tag med skopan för att sedan vända andra sidan till och platta till. Sen till den stora frågan hur fr de så fina kanter? Det är centimeter precision över hanteringen. Nu börjar det likna en tom att kunna gå på utan att vricka fötterna sönder och samman, vi har nu kommit en liten bit på vägen så att vi iallafall kan gå fram till huset.