I dag står regnet som spön i backen över Öland. Det efterlängtade sommarregnet silas mjukt från himlen och fyller luften med den där friska doften av blöt jord och grönska. Efter veckor av stekande sol och torra marker känns varje regndroppe som en livgivande gåva. Gräsmattan sträcker på sig, rabatterna får nytt liv och naturen tycks dra en lättnadens suck.
Förra veckan visade sommaren en helt annan sida. Redan tidigt på morgonen satte jag mig på cykeln och trampade den vackra vägen genom den svala skogen mot Stora Rör. Solens strålar letade sig mellan trädens kronor och fågelsången följde mig hela vägen.
Väl framme väntade ett yogapass med Felix på gräsmattan alldeles intill havet. Med den mjuka havsbrisen mot huden och klangskålarnas rofyllda toner som svävade ut över vattnet infann sig ett lugn som är svårt att sätta ord på. Där och då kändes det som om tiden stod stilla.
Efter yogan väntade ett svalkande dopp i det glittrande havet innan det var dags att cykla hem igen, fylld av ny energi, tacksamhet och den där speciella känslan som bara en tidig sommarmorgon på Öland kan ge. Ibland är det de enkla stunderna som blir de allra vackraste minnena.

































