Cykla utmed Göta kanal

Man skulle kunna tro att vi bara gick och suktade efter vackra träbåtar på vår lilla miniresa till Söderköping men så var det bara delvis för självklart var cyklarna med. Efter en fantastisk god lunch vid restaurang Håll Bar & Kök i Söderköping cyklade vi västerut och följde den slingrande Göta Kanal. Eftersom det var första riktiga sommardagen värt namnet så blev det många stopp tyvärr inte så inbjudande att hoppa i plurret bland båttrafiken så det fick bli glasstopp där tillfälle gavs. Cykelvägarna utmed kanalen är välpreparerade och back befriade och det finns en hel del att titta på och med kanalens historia så är det med vördnad man cyklar där i vacker miljö. Bygget av Göta kanal startade 1810 och var färdigt 1832, och det är ett av de största byggnadsprojekten som någonsin genomförts i Sverige. Göta kanal sträcker sig från Sjötorp vid Vänern till Mem vid Slätbaken och är 190 km Lång med 58 slussar. Av sträckan , är 87 km grävd för hand av ca. 58 000 svenska soldater, det finns alltid en baksida på gigantiska projekt så även på grävandet av Göta kanal då 3000 fick sätta livet till i det hårda arbetet.

Drömmen om livet på vattnet

Vi smög oss närmare för att få en glimt av Vitesse, den fantastiska båten – och hamnade av en slump på ”tomten" till ett flytande hus. Runt omkring oss låg villor på betongfundament, ett steg från vardagsrum till hav, två steg till båten som väntade på nästa tur. Magiskt.

Vi har flera vänner som downsizar, lämnar villan och sommarstugan bakom sig – och vi har börjat fundera själva. Det finns många skäl och händelser till att fundera på detta i tid. Ett enplanshus kanske? Men det är svårt att hitta rätt läge.

När vi var i Kalmar med vänner passade vi på att titta på de flytande husen – och inspirationen slog till på riktigt. Vi hörde talas om Richard Bergström på AquaVilla i Västervik, och efter lite letande stod vi plötsligt framför honom. Det blev en visning av två hus – och wow! Ljuset, tystnaden, havet runtom. Det svajade knappt, även om kökslampan rörde sig lite i vinden.

Och under huset – ett dolt utrymme stort som en lägenhet! Tänk bastu, gym, gästrum... Sjötomten på 400 kvm var ansluten till land via en samfällighet. Det här är något annat än en lägenhet – en frihetskänsla som är svår att beskriva.

Vi gick därifrån med havsdoft i näsan – och tankarna fulla av möjligheter.

Hurra Hurra för vår älskade dotter som fyller år idag

Tänk att det har passerat 44 år sedan vår fantastiska dotter kom till världen den första juli. Det är ett ögonblick man aldrig glömmer och som alltid finns med i våra hjärtan. Så många fina minnen har passerat under åren från de första staplande stegen till första cykelturen på stor cykel, skolstart, konfirmation och examen av alla de slag. Vi har suttit på läktaren och hejat fram henne på friidrottsbanorna och i gymnastiktävlingar. Det är så härligt att få tänka tillbaka på alla händelser genom åren med glädje, visst det var var väl inte så kul alla gånger under tonåren men det är både glömt och preskriberat. Nu har 43 år passerat och vi har fått vara en del av barnbarnens uppväxt och allt vad det innebär för mormor och morfar. Så stort Grattis älskade Emma för  att du sprider sådan glädje och inspiration till din omgivning och för att inte tala vad du gör och fixar för oss alla, jag hoppas att du får en fantastisk födelsedag med allt vad det kommer att erbjuda. Stor bamse Kram

Från klassiska båtar till AquaVilla - ja, vad kan detta handla om?

En båt kommer sällan ensam – särskilt inte när den heter Vitesse och har ett förflutet som får James Bond att kännas som en kontorsråtta. Bara 100 meter från den eleganta Silva ligger alltså denna legendariska skönhet, som såg dagens ljus i december 1918 – just när världen pustade ut efter första världskriget.

Vitesse ritades av den briljante Knut Ljungberg och byggdes på Hästholmsvarvet, men det var Scania som gav henne hjärta och lungor: en maffig V8-motor på 15,7 liter som kunde drivas med fotogen (110 hk) eller – om man kände sig lite busig – sprit (140 hk!). Med sina 17 knop blev hon snabbt Sveriges fartdrottning.

Prislappen? En nätt summa på 56 500 kronor – varav motorn ensam slukade 22 000. För perspektiv: det motsvarade tolv stycken T-Fordar. Ja, tolv bilar – eller en väldigt snabb båt. Valet är ditt.

Vitesse var inte bara snabb, hon var också glamorös. Kung Gustav V har åkt med henne, likaså filmstjärnorna Douglas Fairbanks och Mary Pickford – och ingen mindre än Anita Ekberg, La Dolce Vita själv. Snacka om jetset på vatten.

Men som alla stora stjärnor mötte även Vitesse sin mörka stund. 1966 sjönk hon till botten – bokstavligen – och låg där glömd och övergiven tills hon bärgades 1970. Ett år senare hittade hon hem till sin räddare, Richard Bergström, som för 2 500 kronor (skrotpriset!) tog sig an ett vrak och förvandlade det till en flytande pärla.

Och visst det sägs,  att hon var Sveriges vackraste båt på 1920- och 30-talet – något man omöjligen kan säga emot när man ser henne idag, klicka på länken nedan.

Så – vad har Vitesse med Aquavilla att göra? Ja, det får du veta i nästa avsnitt av denna nautiska följetong. Missa inte det – samma båt-tid, samma båt-kanal!

Spökskrivaren fyller 70 år om cirka 5,5 månad han önskar sig en tur i någon av dessa fantastiska skapelser, detta i regi med en vacker sommardag, gärna i Stockhoms skärgård, till lunch tar vi som man sig bör lite sill, färskpotatis och kanske en liten nubbe.

Klassiska svenska motorbåtar-Silva

Efter att vi följt Svanevit genom de första slussarna till Söderköping  gav vi oss mot Västervik för att skåda Lillian II som skulle lägga till i hamnen. Har man elbil och taklucka är det trevligt att köra småvägarna så vi tog oss ned till Gamleby och Holms båtvarv över en träbro max 4 ton och knappat att en elbil får plats på bredden. Eva körde och bron höll, då kan man köra norr om Gamlebyviken, det är asfalt men det är inte enda raksträcka som överstiger 100 m innan det svänger. Kul om man kör Porsche men inget jag märket på Evas körning och tur var väl det.  Väl framme efter 28 km och 40-50 kurvor så får vi besked om att Lilian II ligger i Oskarshamn men det ligger ett par pärlor vid Pampas Marina. Ett ställe vi inte besökt sedan 2013 när vi seglade hem vår splitternya Arcona 340 och som ordspråket säger ”det är inte en fråga om du går på grund utan, när du går på grund” vilket hände oss utanför Gryt. Nåväl snabbt som f.n till Västervik upp lyft båten och se till så det inte är några allvarliga skador, det gick bra. Nog om detta,  vi träffar ett par på Pampas Marina i Västervik, hör och häpna de sitter i en riktig raritet och bor nästan grannar med dottern på Ekerö. Deras båt vid namn Silva en CG Petersson båt, en av de stora klassiska konstruktörerna i svenska båthistoria. Det finns massor att berätta om Silvia den är ritad av CG Petersson och byggd  i Långedrag av Landin/Johansson 1923, 12,6 m lång och 2,6 m bred drygt 5 ton. Detta är båtar i generationen som tillverkades i ett exemplar med egen ritning. Familjen Widström fann Silva utav en tillfällighet, hon hade som många andra liknande båtar en historia men som slutade med många år på land och i ett förfärligt skicka innan de återigen hamnade hos rätt ägare. Hatten av för Widströms vilket tålamod, kunnande och arbete de lagt ned på henne. Du måste titta på bilderna och deras hemsida, vilken skönhet och vilket hantverk. 

Silva

Så luta dig tillbaka, låt dig svepas med – och njut av dessa underverk från en svunnen, men långt ifrån bortglömd tid.

PS! Imorgon kommer du får se hur denna resa slutade, båtar i alla är men det höll på att sluta med en förskräckelse och det höll på att bli riktigt kostsamt.

Princess Svanevit

Båthistoriens kölvatten

Vår plan var att möta upp ett kungligt besök i Mem, Göta kanals inlopp från Östersjön. Den ”drottning” vi talar om är ingen mindre än Princess Svanevit S2 – en elegant dam från 1930. Hon är en så kallad 12mR, eller ”Tolva”, vilket är en strikt reglerad klass av kappseglingsbåtar. Om du inte är insatt i segling kanske det inte säger så mycket, men enkelt förklarat är R-regeln ett avancerat regelverk som styr hur en segelbåt ska konstrueras för att lämpa sig för tävling.

Tolvor har en lång och anrik historia. De var olympisk båttyp åren 1908, 1912 och 1920, men är kanske mest kända för sin roll i America’s Cup mellan 1958 och 1987. Sveriges främsta båtkonstruktör, Pelle Petterson, deltog med båten Sverige i tävlingarna 1977 och 1980.

Men åter till Svanevit. Hon är en imponerande skapelse som återvände till Sverige i september 2017 efter hela 60 år utomlands. Hennes resa började med att förläggaren Erik Åkerlund, som lät bygga henne, troligen sålde båten 1934. Därefter seglades hon till Spanien av direktören Nils Gabel, grundaren av semesterorten Torrevieja. Där fick den brittiske fastighetsmiljonären Harry Hyams syn på henne – den vackraste båt han någonsin sett – och hon tillbringade nästan sex decennier i England. Både Gabel och Hyams hade även passioner för motorbåtar, bilar, fastigheter och konst.

När Svanevit återvände till Stockholm, där hon en gång byggdes, var hon en sliten 87-åring – i stort sett ett vrak. Men ett gäng hängivna entusiaster tog sig an projektet att restaurera henne till sin forna glans. Nu, år 2025, är hon så gott som klar och ger sig ut på sin ”Eriksgata” med start i Mem den 27 juni 2025.

När Svanevit byggdes var det ett prestigeprojekt – ett praktverk som visade upp svensk båtbyggarkonst och konsthantverk på högsta nivå. För den som inte är båtintresserad kan det vara värt att nämna att båten rymmer konstverk av Ewald Dahlskog (1894–1950), en banbrytande konstnär från Gävle verksam inom bildkonst, keramik och glaskonst. Hans intarsiaarbeten i Svanevits ruff är så imponerande att de ställdes ut på Liljevalchs våren 2022.

Fakta om Svanevit:

• Längd: 21,96 meter (världens längsta 12:a)

• Bredd: 3,57 meter

• Djupgående: 2,70 meter

• Segelyta: 182 m²

• Masthöjd: 27,5 meter

• Vikt: ca 27 ton

Vill du läsa mer så klicka på denna länk https://www.svanevit.se/ eller bara njut av bilderna och detta konstverk

Fotbollsträning med barnbarnet

Molnen hängde tunga och över sundet regnade det , men som ett trollslag skingrade sig molnen och kvällssolen tittade fram och det blev en sådan där underbar sommarkväll när 20 grabbar i åldern 9 år samlades på planen i Grövle . Vi skulle hänga med barnbarnet på fotbollsträning och så kul att se gemenskapen både med bollen men framför allt grabbarna emellan, det var hej och tjänare på en gång. Ledarna delade upp grabbarna i olika grupper och dela ut alldeles förstora västar men vad gör väl det när övningarna sitter som en smäck och bollen passas och för det mesta går fram till rätt spelare. Sen var det som om farfar förvandlades till en lite fotbollsgrabb på 9-10 år, han fick fatt i en boll och trixade med bollen efter bästa förmåga och glädje över att fortfarande kunna trixa med bollen gjorde gott för själen, det får nog bli en fotboll till farfar i födelsedagspresent.