Nunnedalen

Är det någon plats på Öland som man vill besöka varje vår så är det Nunnedalen. Nu kanske ni tror att det har bott eller bor en massa nunnor där, men så är inte fallet alls, nej det var en kyrkoherde som tog sig an uppdraget att röja fram stigen som på äldre dagar användes mellan kyrkorna i Resmo och Vickleby  Nunnedalen är en liten lövskogsremsa som slingrar sig på den västra sidan av landborgen mellan Resmo och Vickleby. Paradisstigen slingrar sig bland lövträden och nu på våren så prunkar marken av vitsippor, blåsippor och gulsippor. Det är balsam för själen att i stilla takt ta sig fram när bara fåglarnas kvitter hörs. Nu träffade vi förvisso på ett par kompisar som vi satt och tjattrade med i solskenet innan det var dags att ta sig an bergsbestigningen uppför den branta bergskanten med hjälp av rep men utan syrgas för nu skulle vi upp på höga höjder igen nämligen Ölands högsta punk 54 m och den vidunderliga utsikten från Landborgen.

Nu är våren här

Jag brukar säga att våren är kommen när jag ser första Sädesärlan trippa runt där i min trädgård. Jag måste säga att det här året kom herr och fru Ärla väldigt sent. Jag brukar se dem i slutet på mars men det här var lite väl sent. Läste precis om att Sädesärlan är datumflyttare och återvänder ungefär vid samma tid varje år, några dagar mer eller mindre, kanske. Undrar om det är den där rackarns Fasanen som springer runt här och slåss med olika rivaler som är på insidan av grannarnas och vårt uterum. Rätt som det är springer den i väg och skriker i högan sky så man undrar vad i hela friden det är frågan om.  Ett annat säkert vårtecken är så klart att plocka in den första lilla buketten med vitsippor som får pryda bordet så här i början av april. Så visst är det vår även om aprilvädret kan spela oss ett spratt vissa dagar då Kung Bore kommer på besök.

Vi passerade Trollhättefallen

Vi lämnade regn och snö i Sälen för lite varmare väder söderut. På resan mot Göteborg passerade vi Trollhättan och då passade vi på att njuta av det forsande vattnet vid Trollhättefallen.Det mäktiga ravinlandskapet som bildades genom sprickbildningar för tusentals år sedan. Vattenfåran har genom ras och vattnets ihärdiga nötande fördjupat älvfåran. Fallhöjden är 32 meter och den totala höjdskillnaden mellan Vänern och Kattegatt är 44 meter. Det är gigantiska krafter naturen åstadkommer och när vattnet släpps fritt så forsar 300 000 liter vatten ner genom luckorna varje sekund. Det är något magiskt att stå och speja ut över de virvlande massorna av vatten och på ett ställer har de byggt en liten brygga som man kan gå ut på och nästan komma ut över vattenmassorna, självklar är det stängsel runt men jag brukar inte vara höjdrädd men här var det inte utan att det kändes i maggropen. 

Sista racet i skidspåren

Det är så klart inte så lätt att hålla skidspåren i perfekt form och speciellt inte när det pistningen sker på frivillig  basis. Så sista loppet blev att gå på skidor, men vad gör väl det huvudsaken är att man kommer ut i härlig miljö där man blir ett med naturen och all snö. De var många skidentusiaster som ville testa de mjuka spåren och som i och för sig lotsar skidåkaren framåt men visst var det en och annan som fick lite snedskär och stöp på näsan. Jag klarade mig utan fall men å andra sidan gick jag mest på mina skidor. Nu är löparskidorna, slalomskidorna och snowboarden inpackade för vinterförvaring och kommer att få vila fram till november, december, så tills dess får cykeln stå för konditionsträng men framför allt möjlighet att komma ut i skog och mark.

Hektiska dagar i Sälen

Någon brist på snö är det definitivt inte, snödjupet i Sälen var härom dagen 126 cm efter någon dag med regn så är det nu 111 cm och inga problem med att skida i backen. Efter att överraskat sonen för några dagar sedan så har det blivit skidåkning, skidåkning och åter skidåkning hela dagarna . Barnbarnen har hängt i backen från arla morgonstund tills att liftarna stängs. De har varit skidåkning och snowboard för hela slanten, föräldrarna har så klart försökt att hänga på så gott det nu har gått. Farfar/morfar fick nu möjlighet att lufta sina nya pjäxor och visa barnbarnen vad skåpet skall stå eller hur det nu var, spelar ingen roll för roligt hade de på alla gupp och rails. Mellan varven hann de så klart med lite paus för att intaga en våffla eller två och gulasch soppa passar alltid bra efter en dag i backen. Födelsedagsbarnet blev även firad med en middag på Lammet & Grisen så ni kan bar gissa att vi knappt orkade ta oss från restaurangen så mätta och nöjda som vi alla var.

Födelsedagsfirande i Sälen

Visserligen har vi åter haft vinter på Öland och det med besked, det drog inte ett bedrövligt oväder över ön med ymnigt snöande och blåst. Ölandsbron stängdes av under ett par timmar då olyckorna haglade. Så från den ena vintern till den andra åkte vi upp till Sälen för att överraska sonen på hans stundande högtidsdag, så döm om hans förvåning när hela hela klanen ringde på dörren och stämde upp i ett hjärtligt Ja må han leva, och med ballonger fladdrande i vinden. Precis utkommen från duschen blev han hyllad med presenter och bubbel precis som sig bör. Så nu har det varit full fart i skidbacken för födelsedagsbarnet och alla kusinerna har fått åka tillsammans. Innan ovädret så var det riktigt vårväder på Öland och alla blommor som börjar dyka upp, i Sälen råder fortfarande vinterväder med galet mycket snö. Det ser inte ut som att skidsäsongen skulle vara över på länge.

Barmark och cykeltur

Efter fantastiska dagar i snöbeklädda skidspår, pister och vägar så känns det rätt gött att få trampa på barmark på Öland igen. Än så länge har påsken bjudit på blandat väder ena dagen sol och andra dagen dimma, men när solen tittade fram och det var så där härligt varmt så fick våra cykla komma ut och lufta sig. Jag investerade i en mountainbike elcykel i höstas och var lite sugen på att testa turbon på den i de branta uppförsbackarna. Vi cyklade den vanliga rutten i Rälla skogen och det gick som ett huj men då hade jag bara på Eco drive för att inte fullkomligt hamna ut i blåbärssnåren. Det blev en härlig tur som avslutades med en pizza på Hökarboden i Stora Rör, trots den ljuvliga solen så var det ganska bistert att sitt ute i blåsten från sydost så det fick bli lunch inomhus. Efter paltkoman av lunchen så var det bara att hoppa på cyklarna igen och trampa hemåt.