Lata dagar och kvällar vid havet

Det är helt otroligt vilka sommardagar vi har haft den senaste tiden, man vågar nästan inte säga det men det är inte utan att det känns som väl övermäktigt. Solen har strålat från den klarblåa himlen och gett upphov till temperaturer som nästan känns brännande. Om man får längta till hösten så har jag gjort det mellan varven där i solstolen. Fast allt har sin tid och i dag ser det ut som om vi får besök av Tor med sin hammare, himlen är inte längre blå den har övergått till mörk grå och om man lyssnar riktigt noga så hör man hammarslagen där i fjärran. Maken och jag passade iallafall på att njuta av solnedgången under soldagarna och solkvällarna. Vi packade ner lite mat och dryck och och spejade ut i fjärran där havet böljade sig och de ljumma vindarna svepte runt i håret. Så härligt att få njuta av den vackra utsikten över Kalmarsund med en god bok och en mugg rödvin, de ni de är livet det.

Bad och lek i Kalmarsundsparken

Dagen då alla barn och barnbarn var samlade tillbringade hela klanen med bad i Kalmarsundsparken. Det blev ännu en stekhet dag vid havet och i Kalmarsundsparken finns det en jättelång och hög brygga att hoppa i från. Kan det bli roligare än så, hopp i pik men kanske mest krumbuktsprång ut över kanten och i det svalkande havet, upp för stegen och sedan ner i plurret igen. Liten som stor skrattade gott och plaskade runt där i böljan. Yngsta barnbarnet ville inte hoppa från bryggan så han och jag lekte med dinosaurierna istället. Som avslutning på dagen blev det pizza och kebabrulle som vi åt direkt ur kartongen innan det var dags för de äldsta barnbarnen att åka hem till Storstaden igen. Nu tar det ett tag innan vi ses igen allihop, men roligt hade vi under de här dagarna.

Dagarna fortsatte i motorsportens anda

Så var det då dags för den årliga familjetävlingen, av någon märklig anledning av vi lagt kubbtävlingen på hyllan och övergått till Go-kart. Det som ändå är lite glädjande är att det blir fler och fler i barnaskaran som är med. Näst yngsta barnbarnet körde som om han aldrig gjort något annan trots sin ringa ålder av 6 år, och tösen i barnbarnskaran tvålar till de äldre syskonen med bravur, den här gången var det bara jag som inte körde men någon måste vara domare och hålla i kameran ;-). Det blev en uppsluppen stämning runt banan där alla hjälper varandra och kommer med glada tillrop, så det är inte så allvarligt som det kan låta mellan barn och barnbarn inför loppet. Eftermiddagen avslutades med middag i solnedgången och summa summarum så var alla belåtna  och nöjda med sin insats under loppet.

Helgen fortsätter i motorsportens värld

….och mer skall det bli. I söndags var det stor motorutställning på vackra Solliden och självaste Hans majestät Kung Karl Gustav och drottning Silvia var på plats och invigde evenemanget. 500 deltagare ställde ut sina rariteter i  Engelska parken på den öländska utställningen med entusiastfordon. Nu var det inte bara Porsche man kund beskåda utan här fanns Aston Martin, Bentleys och Chrysler. Det var ett riktigt bra anordnat evenemang med matserveringar på olika ställen och där serveringen gick i ett huj, vilket vi inte var vana vid från Anderstorp. Det roligaste av allt var iallafall att prova på att sköta en liten grävskopa för barnbarnen, och klarade man att pricka skiftnyckeln i en cylinder så väntade ett fint pris. Dagen avslutades med kungen delade ut den prestigefulla Sollidenpokalen som i år tilldelades Windviper, som mer liknade en vacker guld staty än en bil. Medan sorlet pågick i Engelska parken så strosade vi vidare för att njuta av Sollidens vackra park och alla blommor.

Första gången på race

Regnet hängde i luften och molnen tornade upp sig på himlen och någon stans där framför oss hördes vrålande ljud medan den ena Porschen efter den andra rullade in på för dagen iordninggjorda parkering. Just precis, jag och maken var på väg till vårt första race på Anderstorp Motorbana, Scandinavian Raceway. Det var alltså dags för den 3:e deltävlingen i Porsche Carrera Cup, därav alla Porsche bilar som gled före oss i kön. Väl inne på området fortsatta ljudet av gasande motorer och däck som spann loss på banan, trots öronproppar fortplantades ljudet långt in genom ben och märg. Svärsonen stod i pole position i ett lopp och barnbarnen som ingår i teamet runt uppladdning var alla på plats så då var det klart att vi ville ta del av det här evenemanget. Det var en upplevelse att gå runt och spana in bilarna med sina team av skiftande grad. De stora teamen hade såklart gigantiska bussar för sina servicetekniker medan andra fick nöja sig med ett tak över bilen. Ja det var en annorlunda upplevelse och om ett par helger är det dags för äldsta barnbarnet att sätta sig bakom ratten och bemästra den kraftfulla racerbilen. På onsdag är det lunchtrav på travbanan i Kalmar, jag kanske skulle gå på det istället så att mina öron successivt får vänja sig vid framforsande fortskaffningsmedel ;-)

Nu är det bara att gå lös i spenaten

Äntligen har vi fått lite regn här på Öland, för det är inget vi är bortskämda med. Enligt mätarna i Störlinge så har vi fått 37,8 i juli mot 75,4 2021. Men det är väl int för int som Öland kallas för solen -och vindarnas ö. Jag skulle gärna se att vi fick lite mer regn men nu nä temperaturen sakta delar neråt så är det ändå helt ok. I dag visar jag bilder som tösen i barnbarnskaran har tagit, ni vet hon som fotade de vackra bilderna på bergstopparna i Sälen. Det är bara att hänga på henne kamrarna och skicka ut henne i trädgården på spaning efter vackra motiv. Efter en stunds fotograferande så hittade hon en påse med lösnaglar , lösnäsor och lösören och då skickade hon över kameran till mig för att föreviga denna utstyrseln, så var så goda att njuta vackra bilder från min trädgård.

Det man sår får man äta

Nu gäller det att leva på vad som kan skördas, i år fick jag ner fröna lite sent och hade väl inga förhoppningar om att det skulle bli något att skörda över huvud taget. Trots torkan så prunkar pallkragarna av ätliga grönsaker och tomaterna håller på att krypa i väg ut över kanten på pallkragen, tyvärr mognar de inte så någon riktig omvårdnad har de nog inte fått men vi kanske får lite tomater till höstskörden ,vem vet. I år har maken och jag gjort en liten köksträdgård, kanske mest för att det är roligt och lite rofyllt att gå där och påta bland grödorna och se hur det växer. För något år sedan hade jag stora fina salladshuvuden som jag vet riktigt stolt över men så åkte vi bort några dagar och när jag kom hem tyckte jag att salladen såg lite konstig ut och hade några oinbjudna gäster varit framme och gnagt av alla huvuden så att endast roten var kvar, så är det att vara amatör trädgårdsmästare.