Rio Bar & Restaurang på Lundegårds camping

Temperaturen ligger på 29 grader och det fläktar ljumma vindar från syd, den varma sanden silar mellan tårna en kall dryck känns som nödvändigt för att kroppen skall kylas ner. För några år sedan åkte vi till El Yague i Venezuela för att hälsa på sonen som var på träningsläger för att vindsurfa och det är precis den känslan man får när man stiger in i restaurang Rio på Lundegårds camping här på Öland. Sand, solstolar, hängmattor för en layback tillvaro. Visserligen sitter man inte med tårna i Karibiska havet men det är inget fel på Kalmarsund heller, temperaturen i havet  är nog densamma i dag på på morgondoppet var de 26 grader, så skönt men åter till Rio som enligt restaurngbeskrivningen skall förena det bästa av två världar , Brasilien och Sverige. Det skall finnas något för alla i en härlig beachstämning och det är det verkligen, vi tog en pizza och njöt av den vackra utsikten över Kalmarsund,  inte så långt från vajande palmer och piña colada.

Från Bergs slussar till Motala

Har natten varit god? Ja det frågan ställde vi till varandra den andra dagen. Svaret var av spridda skurar men alla var rörande eniga om att någon AC det fanns det inte, men det var bara att öppna dörren så flödade nattsvalkan in i den lilla hyttan med de smala små sängarna. Efter den fantastiska frukostbuffén var alla på topphumör igen och medan vi mumsade i oss av alla läckerheterna så hade styrman start upp motorerna och vi var åter på väg genom slussarna, mellan vägarna, under broarna och på två akvedukter över trafiktäta vägar. Under rutten passerade vi Baltzarsgatan von Platens mausoleum, det var mannen som initierade bygget av en genomfart från Vänern till Östersjön. Väl i hamn i Motala bars våra bagage ner till hamnplan och röda mattan rullades ut och besättningen stod uppställda för ett sista farväl och tack för den är gångern och på återseende. Summarum är att det var en fantastisk tur med lite lyx i sin enkelhet.

Från Söderköping till Motala med M/S Wilhelm Tham

Så var det då dags att ta sig upp för lejdaren på den 30 meter långa ångbåten ( numera motorbåt) M/S Wilhelm Tham, där Kapten stod och hälsa oss alla välkomna. Vi skall alltså göra en en kanalkryssning i 2 dagar på Göta Kanal. Kl 11 i lördags gavs signalen för avgång och det stora skeppet med 50 resenärer gav sig i väg från Söderköping till Motala. Under våra två dagar till sjöss hann vi med att slussa i 27 slussar och vid varje sluss undrade vi så klart hur i hela friden Wilhelm Tham skulle få plats, det var inte många centimeter på varje sida till slussväggen, när vattnet forsade in och lyfte båten till nästa passage. Det var helt fantastiskt att sitta där på däck i korgstolen och blicka ut över den den näsan  200 km långa slingrande kanalen md en bredd på 7 m. Wilhelm Tham är 6,73 m bred så ni förstår att det var lite oroligt för mötande segel -och motorbåtar som skulle passera. Det kände som om vi befann oss på en lyxkryssning från 30 talet där matklockans klang meddelade att nu var det dags för lunch eller middag. Väl ute på Roxen tycker jag att båten går lite i väl stora svängar och när jag går fram till bryggan så döm om min förvåning när jag ser att Maken står vid ratten och styr den stora skutan så nöjd att äntligen få vara på båt igen. Förste styrman tar sedan över kommandot och lotsa oss in till Bergs slusstrappa där vi skall ta oss upp för 7 slussar innan vi angjorde hamnbassängen  för nattvila. Vilken dag så härlig. I morgon går färden vidare till Motala.

En cykeltur i Söderköping

Hur måna gånger hr man inte passerat Söderköping utan att stanna på väg upp till Stockholm, visst har vi stannat till för att göra ett besök på glassrestaurangen som ligger precis vid kanalen fast någon större utforskning har vi inte gjort tidigare så därför var det bara att packa in cyklarna i bilen och ge sig iväg för att cykla utmed Göta Kanal. Vi cyklade ut till först slussen på den långa kanalrutten Mem, om man kommer österifrån och skall vidare mot Göteborg. Ute vid Mem stannad vi till på Kanalmagasinet och fick i oss en god sen lunch och där spanade vi även i båtarna som skulle slussa vidare i kanalen, en upplevelse att få se vilken aktivitet det blir när tampar skall löpa runt pollarna så att båtarna ligger still när vattnet flödar in i slussen. Cykelvägen utmed kanalen är väldigt fin visserligen grusväg men så vackert att cykla i sällskap med båtarna utmed kanalen, i morgon ställer vi cyklarna och ger oss ut på kanalen.

Sandskulpturer i Kalmarsundsparken

Brukar ni baka sandkakor på stranden eller kanske göra en sandborg med tinnar och torn med barn eller barnbarn. Då kan ni få lite inspiration av sandskulpturerna i Kalmarsundsparken. Varje år anordnas en sandskulptur tävling med deltagare från när och fjärran i år har skulpturerna placerats längs ett stråk som går från Gustav Vasa-bänken fram till Kalmarsundsbadets strand. Sju konstnärslag från olika delar av Europa deltar i tävlingen. Det vinnande bidraget i år var gjort av Ludo Roders och Joris Kiviks från Nederländerna och deras bidrag heter Close, yet so far. Det är helt fantastiskt att det bara går att få till dessa utsmyckade skulpturer, för vi vet alla hur lätt en sandborg kan rasa. Vi var och tittade på dessa i går och nu har de stått pall väder och vind i nästan en månad. Smedby skolan utanför Kalmar är alltid med och bidrar med några skulpturer och i år var deras bidrag bland annat en legobit och en glass, det är inte dåligt det heller.

Trädgården full av Café Au Lait och Bacardi

I våras skrev jag ett inlägg om när vi besökte Zetas Handelsträdgård i Segeltorp. Då stod regnet som spö i backen och personalen gjorde allt för att skydda de små bräckliga plantorna från regn och hagel och om jag inte missminner mig snöbyar. I vilket fall som helst så köpte jag med mig några knölar Dahlier med två härliga namn som Café Au Lait och Bacardi. När solen så småningom började värma upp marken och mänskligheten så kom knölarna i krukor och hamnade i uterummet. När bladverken efter ett tag var frodigt och grönt placerade jag ut dem i pallkragar där de har fått växa sig stora och fina. Jag köpte en sort till men tyvärr tappat bort namnet på den men den var iallafall först ut med sin blomning med rosa oranga vackra blommor. Den som nu ståtar både högst och med stora vackra blommor är Café Au Lait, ljusrosa skira fylliga blommor som är stora som en tallrik, tyvärr kommer inte Bacardi igång med blomning men jag hoppas att den snart sätter fart och spricker upp, inandats fall får det väl bli en Mojito i trädgårdslandet.

Vi besökte Linnés grotta i Degerhamn

Fortsättning följer på etapp 3 eller 4 av Mörbylångaleden. Vi cyklade alltså från Grönhögen och norrut mot Degerhamn, cykelleden går inte bara ut med Ölands stora vägsträcka 136:an utan slingrar sig lite fint land åkrar och ner mot havet. Efter fikastoppet på bergshällarna vid Alunbruket letade vi oss vidare till Linnés grotta. De var inte lätt att hitta och skylten med grotta var placerad nästan när vi var framme. Stig slingrade sig mjukt och fin en bit sedan började berg och dalbanan med trappor upp och ner alltså inget för cykling vi ställde cyklarna och gick den sista biten in mot grottan. Det är en grotta som  går in i berget i det gamla brytningsområdet vid Hamnberget i Degerman, enligt sägen så besökte Linné grottan 1741 med sina elever men efter att han fick en sten på foten avslutades besöket vid grottan snabbt. Vi fick inga stenar på foten iallafall men lite skräckblandat var det allt att ge sig in i grottan.