Härliga fredag fylld med möjligheter

Eftersom det ändå är fredag så satsar på både Bacardi och Café Au Lait och det blir nog en Leonardo också. Nu är det kanske inte som det låter tre uppfriskande fredagsdrinkar utan tre olika kölar av Dahlier. Ni kommer kanske ihåg vintertiden sommar strax innan påsk, då vi egentligen skulle så och plantera i trädgårdslanden men det var då Gubben Frost kom till baka på lite visit. Det var då vi besökte den fantastiska Zetas Handelsträdgård i Segeltorp, och den stackars personalen försökte med alla medel rädda de små växterna från gubben Frosts framfart. Hur som helst så satsade jag på Dahlier och hittade då tre knölar med som jag kallar dem  ” fredags drink” .  Nu har de kommit i jorden och det är faktiskt så att  Café Au Laiten har kommit upp med de två övriga knölarna bidar sin tid. Så vi får väl se vilken drink det blir i kväll, trevlig helg 

Ett riktigt lågvatten

Återigen har vi breda player utmed Ölandskusten, stenarna som i vanliga fall ligger under vatten ligger nu i dager. Vi plockade återigen fram cyklarna och tog en tur, det blev inte Mörbylångaleden del 3 den här gången det får bli framöver, nej den här gången tog vi turen norr över mot Stora Rör och Rälla skogen. Nu visste vi att stigarna kunde innehålla hinder så det var bara att bära och lyfta cyklar, men vill man känna sig som Putte i blåbärsskogen men inte blåbär utan i vitsippsskogen. Det är så vackert ute i naturen nu, vitsipporna har fullkomligt exploderat och den vita matten är verkligen en ögonfröjd. Stigarna slingrar sig fram bland blomsterprakten så det är ingen risk att cykla fel. Självklart hade vi kaffe med oss men den här gången var det frukt som gällde, tyvärr inga goa kakor men att sitta vid stenplayan och skåda över sundet, det slår det flesta bakverk.

En tur till Trosa i solskenet

Den fantastiska helgen i Stockholm avslutades i den vackra tätorten Trosa. Under sommaren brukar vi anlända med båt till Trosa och angöra vid de ofta överfulla bryggorna, men vid den här årstiden gapar bryggorna tomma. En och annan motorbåt låg vid varvet för en extra översyn innan resan ut på öppet hav börjar. Den här gången strosade vi bara runt längs Trosaån och njöt av de vackra blomsterarrangemang på broarna över ån. Efter en stund gav sig hungern till känna och maken fick syn på ett ställe med Smörebröd, jag är väl inte så superförtjust i just smörebröd med legymsallad, men den här gången fick jag nog erkänna att det var riktigt gott. Mätta och glada lämnade vi så Trosa för hemfärd mot vackra Öland.

Sköna maj

Då har vi kommit in i sköna maj med allt vad det innebär av lövsprickning  och blomsterprakt, dessutom har vi firat kungen på hans födelsedag men först tillbaka till i fredags då vi anslöt till ett härligt gäng av våra vänner från mina gamla hemtrakter uppe i Stockholm. Vi var tre par som skulle förlusta oss uppe i storstaden under helgen och det har vi verkligen gjort förlustat oss alltså. Det har blivit fantastiska middagar med tillhörande dryck på restauranger utöver det vanliga för oss småstadsbor. Vi har hurrat för kungen uppe på borggården även om vi inte såg så mycket så fick vi njuta av av både Marinen -och Armens musikkår. Självklart fick vi lite ögonfröjd när kronbladen från körsbärsträden i Kungsträdgården dinglade ner likt snöflingor vid minst lilla vindpust, det är så vackert men nu är blomningen tyvärr på upphällningen för det här året. Så kom vi då till kronan på verket nämligen Revy på Scala teatern med estradören Henrik Dorsin och sin fantastiska ensemble, du milde vilken kväll , det var längesedan jag skrattade så och kände mig så upprymd och glad efter föreställningen. Det blev ingen majbrasa det här året men däremot en oförglömlig helg med familjerna Wikström och Nordgren, jag säger bara Volare, cantare……

Etapp 2 på Mörbylångaleden

Vi började där vi slutade alltså startade vi vid Karlevistenen i Eriksöre. Därifrån cyklade vi vidare mot den stora metropolen Mörbylånga, och för att gör det lite mer spännande tog vi stigen utmed havet. Det var inte så länge sedan vi gick där utmed sandbergen och såg hur träden på sluttningarna störtats ned i havet. Nu blev det en riktig utmaning och cykla på stigen som nu blivit smalare och smalare och det var inte utan att det kändes som vi satte livet på spel. Förra året cyklade vi sträckan med ett par bekanta och då var det inga problem att ta sig fram på den slingrande stigen men nu var stigen bortspolade på sin håll och vi fick bära cyklarna. Det var både välbehövligt och nödvändigt med kaffe när vi väl kom ner till Mörbylånga och kunde stanna till vid en liten rastplats i lä, för vi skulle tillbaka hela vägen också. Då kändes det ganska skönt att kunna ta de lite större och rakare stigarna som egentligen är Mörbylångaleden tillbaka till Karlevistenen igen, det blev en tur på 2,6 mil tillslut.

Äntligen möjlighet till konserter

Ett lätt regn droppade ner på gatorna i Kalmar när konsertentusiaster småsprang in till Kalmarsalen för att låta sig underhållas av ingen mindre än Per Gessle med band och två av all nio hundra som samlats för den här upplevelsen var maken och jag. Jag är väl egentligen inget riktigt ” fan” av Per Gessle och har egentligen inte lyssnat aktivt på hans musik utan mer passivt hört hans låtar i musikpriset, men det som slår mig under konserten är att jag faktiskt kan sjunga med i samtliga låtar så det är ingen tvekan utan att de trallvänliga låtarna har satt sig i hjärnan. På scenen stod fem fantastiskt duktiga musiker och levererade låtar från Gyllene Tider och Roxette eran under 2 timmar med ett antal intensiva applåd inrop och till allas glädje kommer de åter in och kör ett par låtar till. Det blev en riktigt bra konsert med fina samstämda låtar och lagom med anekdoter från tiden med Roxette och Gyllene Tider. Så hemresan i det lite småbistra Kalmar nynnade jag glatt på ”Ljudet av ett hjärta” och kunde lätt summera att Per Gessles låtar innehåller väldigt fina texter.

Kvällsfika i solnedgången

Efter att det har stormat och blåst under en lång tid så bedarrade vinden i går och solen värmde så skönt. Vi tog bilen bort till Köpingsvik och hade med oss kaffe och solstolar som vi parkerade på gräsmattan. Det är väl ingen tvekan om att det mest hälsobefrämjande är att vara ute i naturen och lyssna på tystnaden fast sanningen ligger mer mot att det är ljuden i stillheten som vi lyssnar efter. För vad kan vara mer energigivande än vågornas brus eller trädens still vajande. Det var helt fantastiskt att sitta där i lä med havet som en spegel framför sig och vi var i stort sett själva för att spana in hur solen sänker sig där i väster, en och annan hundägare tog sin kvällspromenad utmed havet. För övrigt så var det ganska lugnt i Köpingsvik, men om några dagar så brakar det väl loss på campingplatserna och de små butikerna som kantar genomfartsleden.