Fågelräkningen för året är över

Nu när snön ligger decimeter tjock över vår vackra ö känns det om möjligt ännu viktigare att mata fåglarna och se till att de får i sig ordentligt med föda.Den stora fågelräkningen ”Vinterfåglar inpå knuten” som varje år anordnas av Birdlife Sverige är nu avslutad, hur blev då resultat av årets räkning. Jo, talgoxen har återtagit platsen som den talrikastes fågeln i Kalmar län, tät följd av  blåmesen och pilfinken. När det gäller Öland så toppas listan av pilfinken följt av talgoxe och gråsparv. Domherren som jag ofta är ute och spanar efter hamnade ganska långt ner på lista endast 429 rapporterade fall mot pilfinkens 2166 inrapporteringar. Skatan som jag tycker mig se överallt hamnade på 10:e plats med endast 319 rapporteringar. Den som lyser med sin frånvaro men som jag hörde häromdagen är hackspetten. Så nu är det bara att mata de små liven så att vi fortsättningsvis får en värdefull tillväxt av våra vackra fåglar

Man tager vad man haver

...som hon sa vår gode Kajsa i Varg, eller rättare sagt vad man får. Vi lämnade kanonfin pistade skidspår i Branäs för att faktiskt även få möjlighet att ge sig ut över de vita vidderna här på Öland. Visserligen är spåren något helt annat, här är det inga maskiner som kör upp spår utan helt vanliga entusiastiska skidåkare som gillar att skida och göra skidåkningen möjlig. Spåren vi åkte på i går på Saxnäs golfklubb var helt ok, lite mjuka och kanske lite otydliga på sina håll, men jag lyckades kasa runt fem kilometer iallafall så det måste väl ändå anses vara bra. Skidturen bjöd på underbar fågelsång av koltrasten och längs med spåret hördes hackspettens idogt hackande, tillråga på allt flög en ormvråk näst intill ljudlöst parerandes mellan trädgrenarna och över spåren, temperaturen höll sig runt noll grader och solen försökte envist bryta igenom det lite tunga molntäcket, så dagen kan väl summeras som borta bra men hemma helt ok.

Det här kan man inte klaga på

Snön ligger som ett omslutande täcke och havet är nästa på väg att frysa och lägga sig som en blank glasskiva. Så ser det ut idag men i vanliga fall det vill säga under den ljusa och varma perioden av året brukar omgivningen vara något helt annat. Då är det full rulle, restaurangen är öppen och från uteserveringen sprids underbara dofter långt bort till hamnen där arbetet med segel -och motorbåtar pågår för fullt. Då är det full aktivitet i hamnen. Nu ligger hamnen näst intill öde och stilla, det är bara bommarnas gnisslande ljud som stör den totala tystnaden. Nu är det bara några månader, närmare bestämt tre och en halv månad tills det åter sjuder av liv och rörelse i hamnen igen, men tills dess Carpe diem. Glöm inte det ⛷

Upp och hoppa för nu gäller det att komma i gång

Till ett av barnbarnet köpte vi en Boxboll i julklapp. Vi fattade först inte riktigt vad det var och när det lilla paketet på en kubikdecimeter kom, var jag nästa på vipparn att säga till kassörskan att det måste vara fel paket, för inte kunde det väl vara ett så litet paket. Jag besinnade mig och häromdagen packades paketet upp och mycket riktigt i den låg den lilla bollen med tillhörande pannband. Här är beskrivningen på vad boxbollen är ”Boxbollen är ett praktiskt och kul redskap för hemmaträning, som låter dig träna reflexer, fokus, koncentration och kroppskontroll. Perfekt när du vill bryta stillasittandet eller arbetar hemifrån mycket och behöver en enkel men effektfull paus. Kan även användas av barn och gör träning till en rolig lek. Boxbollen består av en mjuk boll med ett elastiskt snöre, fäst i ett justerbart pannband med anti-slip funktion och kardborre. Låter dig träna var- och när som helst, enkel att förvara eller ta med sig i väskan.” Naturligtvis var vi alla tvungna att prova denna lite märkliga mojäng och lätt det var det inte men säkert perfekt träning för stillasittande ungdomar och pensionärer. Vårt äldsta barnbarn klarade hanteringen galant. Här kan du beställa boxbollen, eller så finns den att köpa på våra apotek.

Då var det jul igen

Så fick vi då fira jul igen med våra barnbarn som vi inte träffat på evigheter. Visserligen blev det inte julmat, dans runt granen eller julotta men vi fick iallafall fall dela ut julklapparna och njuta av grillad korv med bröd ute i ett vinterlandskap med våra älskade barnbarn som nu har hunnit bli tonåringar med allt vad det innebär. Tänk vad härligt att kunna umgås ute även om vintern nu har tagit ett rejält grepp, snövidder överallt och en kyla som biter rejält i kinderna. Det är så härligt att se stora och små barn skyffla snö för liv och lust och vem kommer inte i håg snöänglarna man gjorde som barn i den nyfallna snön. Härligt med snö och vinter under tiden vi väntar på våren.

Fantastiska dagar i skidspåren

Vilka dagar vi har haft, strålande solsken galet kallt inte för årstiden och landskapet Värmland kanske, men för oss på de mer sydliga breddgraderna så får nog -12 grader räknas till riktigt kallt. Efter en dag i skidspåren så känns det väldigt skönt att slinka ner i soffan eller en  fåtölj och njuta av ett glas rött eller två. Det är fantastiskt vilken balsam för själen det är vara ute i Guds fria natur och känna solstrålarna värma de frostbitna kinderna. Vi går här och fantisera om att kanske skaffa en fjällstuga, tänk att bara snöra på sig pjäxorna och sedan hoppa i skidorna och ge sig ut på långfärds åkning och sedan komma hem och njuta v en go kopp kaffe och en macka. Fast samtidigt så känns det rätt gött att lämna snö och kyla för den här gången och kanske leta upp något annat mysigt place någon annanstans i världen.

Livet bland snöklädda granar och fantastiska längdspår

Först ett pass med Sofia så att armar och ben får en ordentlig rörelseomgång, innan vi spände fast pjäxorna i de nyvallade skidorna. Termometern visar minus 10 grader och solen strålar från en klarblå himmel. Spåren är nypistade och slingrar sig fram över öppna fält och mellan snötäckta granar. Vi har fått några fantastiska dagar med härlig skidåkning och det är väl inte utan att jag fått ett uppvaknande om att jag muskler som jag knappt visste att de fanns, men som maken säger tänk på att vi är på träningsläger, då undrar jag i mitt stilla sinne vilket idrott det gäller. Det måste vara träning för livet och det är precis vad vi alla behöver, röra på sig så är aldrig fel. Maken och jag swishar så lätt och ledigt fram i de fina spåren och njuter sedan av en kopp varm choklad för lite återhämtning. Den vackra utsikten skapar glädje och lyckorus för alla sinnen.