Ett besök på Tureholms slott i Trosa

Jag kan tänka mig att slottet på höjden iSödermanland har varit ett riktigt storslaget slott, med En pampig entré likt en Slottsbacke och trappan på baksidan av trädgården som leder ner mot gräsmattor i olika nivåer har säkert varit magnifik. Så har det nog varit när slottet återuppbyggdes efter ett antal härjning. Slottet i sin nuvarande form byggdes mellan 1728 och 1740. Nu är det i och för sig inte turistsäsong så slottet kändes lite ödsligt och ensamt där det tronade på höjden. Trädgårdens gräsmattor var klippta men så mycket mer var det inte, men vi strosade runt en stund innan cykelfärden gick vidare tillbaka till Trosa igen. Trots att vi hade med oss fika så var det något med det lilla kombinerade bagerit, kaféet och bed and breakfast ”Tre små rum” som lockade in oss i trädgården för att avnjuta fantastiskt goda små bakverk som fullkomligt smälte i munnen. Mätta och nöjda cyklade vi sedan vidare ut på Öbolandet och ut till Trosa havsbad. Det blev inget bad men väl en fin cykeltur som ett litet avbrott i segelturen.

En tur mellan röda och gröna pinnar

Det är ingen större trängsel ute på havet och inte i hamnarna heller. Vi möter en och annan segelbåt på väg söderöver annars är det lugnt. Lika lugnt som vi har haft på vattnet de senaste dagarna. Vinden vill inte ta någon riktig fart, men får vår del var det okey då vi skulle passera trånga passager med gröna och röda pinnar staplade som en riktig slalombana. Vi hade vinden rakt mot oss så vi hade behövs kryssa mellan pinnarna och visst försökte optimisten i kaptenen det ett tag. Jag däremot älskar att puttra fram likt en slingrande orm stilla och fint och fullkomligt insupa atmosfären i skärgården. Så här i början på sommaren prunkar det i trädgårdarna och på bergshällarna har solstolar och grillar fått plats. Det finns så många fina platser utmed vår svenska kust. Små väderbitna hus som har stått tiden an i många år men även många nya pärlor.

Vi fick i alla fall en härlig tur när vinden tilltog under eftermiddagen och tutade i ordentligt.

Välkommen till Svärdsklova

Skylten med den välkomnande texten syns på långt håll och när vi kommer närmare så ser vi var bara bryggan och den ligger helt öde. Svärdsklova ligger i den sörmländska skärgården mellan Nyköping och Trosa. Förra året när vi var här var det fullt med båtar vid bryggan och vid bergshällarna hade människor dukat upp för picknick eller bara för att strosa runt bland de vindpinade hällarna. Restaurangen som tronar med sin glans högst upp på berget med magisk utsikt över skärgården var då full av folk. Precis som vi fick de njuta av en fantastisk middag. Som seglare vill man naturligtvis att det skall blåsa, sen är det självklart bara frågan om hur mycket det skall blåsa. Två dagar med stiltje tär på seglarnerverna för maken, men enligt SMHI så kommer vinden och det med besked, 16 m/s i byarna. Tills dess så njuter vi av stillheten och skönheten i den sörmländska skärgården.

Varför just den här dagen

Det är dagen då sex små blåmesar skall lämna det varma ombonade mjuka boet och tryggheten med sina syskon. Små näbbar syns i holkens öppning med jämna mellanrum. Några av ungarna gör små tappra försök att flaxa upp till öppning och ut till den nya välden för att få prova sina vingar för fösta gången. Det är då det händer, från ingenstans kommer hacke hackspett och har troligtvis svårt att bedöma sin kroppsstorlek för han försöker ta sig in i det lilla hålet på fågelholken. Dessutom har han varit vid fågelhuset vid andra tillfällen för han har gett sig på panelen med sin vassa näbb i ett tappert försök att ta sig in. Nu sitter han där och spänner ut sina klor och sträcker sin långa hals och vassa näbb för att försöka ta sig in i holken med de små blåmesarna. Utanför sitter mamma och pappa blåmes stelt förskräckta och tittar på detta elände som utspelas. För att inte tala om vad de små liven i holken utsätts för. Detta är naturens lag, men jag kan inte bara stå och titta på utan med ett par kraftiga klappar och dessutom ett arg hoande så får jag bort hacke. det var ett väldigt trist beteende av hacke, jag brukar gilla när hackspettarna kommer till fågelboet och sprider sin färgglans men det tog udden av det. Slutet gott och nu kan de vackra små mesarna flaxa ur boet och erövra världen.

Det blev en fin nationaldag

Trots regn och rusk så kunde jag hissa flaggan och samtidigt lite stolt nynna på  ”Flamma stolt” och  få fira Nationaldagen och svenska flaggans dag. Vi fick i stort sett hålla oss inomhus för det kom skurar mest hela tiden. När vi väl kom ut ur vårt bo, ja då höll vi att blåsa bort. Vindhastigheten var uppe i 22 m/s genom sundet. Däremot fick vi en helt annan upplevelse.  I början av seklet huserade en familj i Kalmar som hette Jeansson. Det var den framgångsrike kvarnägaren John Jeansson som byggde den vackra Villa Solbacken som ligger så vackert utmed havet vid Svensknabben och ett stenkast från Ölandsbron. På Villa Solbacken som numera är restaurang anordnas varje år ett lustspel samtidig som det serveras en tre rätters meny. Eftersom världen är som den är och vi inte kunde komma till Villa Solbacken så fick Villa Solbacken komma till oss. I ett samarbete med Restaurang Postgatan i Kalmar kunde vi alltså hämta en färdig meny som vi tog med oss hem och samtidigt tittade vi på lustspelet via en länk. Men självklart firade vi med ett glass bubbel till Arméns musikkår. För musikkår det är ett måste på Nationaldagen

I dag firar vi nationaldagen

Om jag skall vara lite gnällig så passerar den här dagen som vilken dag som helst. Det är inte ens idé att hissa flaggan i ösregnet och vindstyrkan som har ökat upp till 20 m/s i byarna tar musten ur den bäste. Desssutom går tankarna hela tiden till barnbarnet som har åkt in och ut på sjukhuset för att få ordning på sin spruckna knäskål den här veckan. Nu har visserligen reserestriktioner släppts och vi skulle kunna ta oss upp till Stockholm för att hälsa på honom, även om inte familjen där uppe är drabbade av Corona så känns det lite ”risky” att ta sig upp till huvudstaden där smittan kanske är som värst. Hur som helst så firar vi national dagen med en liten vink och känsla av att det till nästa år blir betydligt trevligare. Jag plockar istället fram bilder från den 6:e juni genom åren, som 2013 då vi gjorde vår första seglats med vår nya fina båt och träffade alla barn och barnbarn i Saltsjöbaden. Jag tror inte att vi har haft regn någon gång under alla år, visserligen har vi varit inblåsta men inget regn.

2019 Firade vi i en  stilla hamn i Gryt

2018 Firade med barnbarnen innan vi drog till Los Angeles

2017 Firade vi med grisarna i Skälby 

2016 Firar med sill och potatis i Figeholm

2015 Firade vi med att torka kläder efter en regnskur

2014 Firade vi på Soliden hos Kungen och Drottningen

2013 Firade vi med första seglatsen med Alma

Vi skulle anlitat en professionell snickare

Eller så skulle vi gått till Specsaver..., iallafall om man skall tro reklamen när kattluckan hamnar längst upp på dörren. Riktigt så illa kanske det inte var hos oss när vi riggade en preliminär trappa från altanen ner till gräset för att se hur det skulle kunna bli. Sonen satte lite griller i huvudet på oss och tyckte att vi skulle göra en trappa runt hela altanen, vi som hade tänkt att bara ha räcke som det var tidigare. Men när vi hade satt upp den preliminära trappan, ja då rasade hela konkarongen som ett korthus. Nu är vi iallafall klara med däcket och trappan på en sidan. Sen får vi se om det blir trappa och räcke på de båda andra sidorna. Hur som helst så blir tar vi paus från allt vad snickeri heter, och fortsättning följer i augusti eller september, för nu bär det av ut på havet med fulla segel.