Ölands stolthet

Slottsruinen i Borgholm ett av Ölands många mästerverk och signum för kustlinjen. Kommer du från Oskarshamn med båt i sundet så dyker siluetten av den vackra ruinen upp på långt avstånd och det känns som att nu är det inte långt kvar, men ack vad man kan bedra sig på avstånd ute till havs, det dröjer ert bra tagg innan det är dags att angöra metropolen Borgholms hamn om man nu är på väg dit. Vi var på väg till köpingen häromdagen, inte till havs ännu men väl via bil, det var då vi var på fågelspaning. Runt ruinen finns ett antal stigar som slingrar i den vackra Slottsskogen innan man kommer upp till borgen. Tyvärr har Almsjukan drabbat träden som ståtligt vaktat slottet under årtionden,  nu står det några avkapade träd och resten ligger som plockepinn på marken. Ingen vacker syn runt det vackra slottsruinen.

Det här kan man läsa om almsjukan på natursidan.se

”Almsjukan tros ha anlänt till Europa via människor som tog med sig träd från Asien. Smittan sprids via svamparna Ophiostoma novo-ulmi och O. ulmi, som i sin tur sprids via skalbaggar. Men genom att avverka och förstöra drabbade träd så hindras almsjukan att spridas vidare via trädens rötter. Almsplintborren lägger ägg i de träd som de har infekterat med almsjuka och därför måste man ta bort både de träd som blivit sjuka och de träd där de hunnit lägga ägg (boträd) för att förhindra spridning. Metoden har visat sig fungera.#

Fågelskådning i dagarna två

 I helgen har vi varit ute och spanat på fåglar, men tyvärr har vi inte lyckat fånga mer än grågås och svan på foto. Det är fortfarande lite kallt för att de återvändande fåglarna skall dyka upp utmed vår öländska kust. Det vi däremot har fångat in två Kitare, i lördags hittade vi en vis S:ta Britas kapell på östra sidan av ö och i går var det en som for fram och över de relativt höga vågorna i Grönhögen på västra sidan av ön. Jag måste säga att det se väldigt kallt ut, vi stod på stranden med med tre lager byxor och tjocka dunjackor för att inte vind och kyla skulle krypa in.  Nu hoppas jag på några dagar då vinden bedarrar och vi kan ge oss ut på spaning igen.

Skottdagen, som bara finns i bland

29:e februari inträffar nästa gång 2024 och det är lite spännande att fundera över vad den dagen kan erbjuda. I går var det skottdagen och vi fick en fin dag här på Öland och vi tog en sväng runt ön för att inspektera fågellivet.  Först landade vi i Borgholm igen, vi var där häromdagen och då blåste det styv kuling och vågorna sköljde över hamnområdet. Medelhavsnivån steg oroväckande, som tur var så låg det bara en båt i hamnen och den var nästan uppe på land. Bryggorna låg under vatten och fendrarna hängde och slängde i blåsten. I går var vi så på plats igen och vatten hade sakta men säkert dragit sig tillbaka igen och i stort sett återgått till lite mer normal nivå. Det var en märklig känsla känsla att bli varse om vad naturen kan överraska oss med.

Vattenlek på Ekerums badplats

Det har varit en kall vinternatt i Sverige hör jag på nyheterna, här på Öland är det en minusgrad. Det är helt ok och speciellt nu när det är ljust redan i Arla morgonstund, ja iallafall vid halv sju. Vi har fortfarande högvatten men det börjar väl sakta men säkert attiraljer sig tillbaka och sjunka. Häromdagen var vi uppe vid Ekerums badplats. Det är en märklig syn som möter en. Den fina stranden med lekplatsen för barn ligger under vatten och det ser nästan ut som vattenrutschbana i stället för att barnen landar i mjuk varm sand. Som tur är så har inte campingsäsongen startat upp ännu. Det brukar var påsken som är den stora återvända helgen för alla husvagnar och som tur är det ganska lång tid till påsk och då har väl livet och vattnet återgått till de normala förhållanden.

Havet stiger

I går var vattenståndet 94 cm över normalvattenstånd och det börjar bli påtagligt märkbart. Bryggorna utmed kusten ligger under vatten elstolpar står i vattnet och stränderna syns mindre och mindre. Bor man som vi nära naturen så blir synen väldigt tydlig av vad som händer antingen det är som nu galet mycket vatten i våra vattenflöden eller som det också kan vara i bland lågvatten och då vi nästan kan promenera över till Kalmar. I går tog även våren lite paus och vi fick minusgrader och hör och häpna snö. Det var inte mycket snö men det ligger iallafall ett vitt täck över skog och mark här hos oss. Nu tänker jag på den lilla vitsippan som försökte sig på ett försök att att få njuta av solstrålarna som försökte leta sig in bland trädstammarna och blåsipporna som ofta står lite öppet till har väl fått både snö och frost skador. Även om jag vet att februari är vintermånad så vill jag fortsätta att ha den som vår månad det här året.

Årets första vit-och blåsippa

Jag kunde knappt tro att det var sant, solen strålade från en klarblå himmel och hör och häpna det var vindstilla. Det var till och med så att vi kunde ta med oss kaffet och några gokakor och leta upp en solig plats där vi kunde sätta ner våra solstolar. På med solglasögonen och en god bok det är så underbart att få känna solstrålarna värma det soltörstande ansiktet. Jag har de senaste dagarna varit på spaning av blåsippor utan resultat, men i går när solen strålade så hittade jag både blåsippa och dessutom vitsippa. Vitsippan stod det så klen och lite köldfrusen men den lilla blomman orkade iallafall ta sig upp ur marken. Den var så liten och den stod lite otillgängligt så tyvärr fick jag ingen bra bild. Härligt med lite vårlig i skog och mark.

Perspektiv på tillvaron

Det kan vara bra att få perspektiv på tillvaron i bland. När jag efter stormen beklagade mig över att mina nyputsade fönster såg ut som någon hade sprutat dem med mossa och jord och över jorddammet som täckte den nya altandörren. När maken och jag sopade och torkade både fasad och golv så slog det mig, men herre gud, jag har iallafall fönster och jag har en dörr som jag kan stänga för att mota ute den hård vinden. Vi får lite mer att göra efter efter oväder men våra hus står pall och förblir intakta. Jag tänker på alla vars hem fullkomligt raseras i naturkatastrofer eller som i andra delar av världen sprängs sönder i krig. Med dessa ord trotsar jag vinden och beger mig ner till havet och låter västan piska rakt in i ansiktet och känner tacksamhet över att jag har en dörr som går att stänga.