Nationaldagsfirande blev till havs

Vilken dag, sol och värme utöver det vanliga. Det blev många härliga kaffestunder ute på böljan den blå. Ingen vind att tala om ute på havet men däremot måste det varit eldorado för alla motorbåtsägare som kunde klyva den spegelblanka vattenytan, och de gjorde de också. Vi riggade först för vår sommarhamn i en väderskyddad liten hamn innan vi seglade vidare ut mot favoritstället Håskö. Platsen som omsluter havet med berg och endast lämnade en liten smal passage öppen ut mot stora vida havet. Håskö är en ö, där det totalt bor sju personer och som ser till att alla båtentusiaster kan lägga till både på boj och vid den fina bryggan. Har fiskelyckan varit god , går det även att köpa filéade abborrar i den lilla minibutiken. Här finns också ett litet bibliotek. Jag hittade boken ” Inte utan min dotter” här förra året.

Jag ger dig min morgon och firar nationaldagen

Äntligen har värmen även kommit ut på havet och vindarna sveper värme istället för iskyla. Det var t.o.m läge för bad i går, vet inte om man skall kalla det varmbad eller kall bar. 17 grader. Hur som helst uppfriskande var det i allafall.. i går fick vi en fantastisk upplevelse. Havsörnar som annars är så skygga ställde upp sig i parad på klippkanten när vi kom smygande i den lätta vinden. Sen blev det lite kalabalik bland dessa gigantiska fåglarna och fyra av dem flög i väg för att söka skydd. En satt kvar och visade upp hela sin vackra prakt för fotografering . Jag har rådfrågat experter och det är en adult havsörn ( könsmogen) . Först var vi lite tveksamma varför alla satt på klippen det trånga sundet , men om man vände blicken mot den andra klippan fick vi svaret. En hel ö med skarvar som byggt bo i de halvdöda träden,. Vilken bedrövlig syn och fy katten var det luktar. Naturligtvis satt örnarna och spanade efter föda, det fanns säkert någon svagare individ bland alla hundratals skarvar. Det var en fantastisk upplevelse att få närgången insyn i dessa skygga fåglar.

Havet ligger som en spegel

Vår natur är verkligen föränderlig från att havet ryter och kastar sig huller om buller och Tor som ilsket slår med sin hammare i himlen till vattenspeglarna som avbildar himmel och träd. Det är så vackert att det nästan tar andan ur en men det klart att för alla seglare är stillheten betydligt sämre än när havet ryter. Jag däremot älskar stillheten på havet, men det säger jag inte till kaptenen. Jag korkar upp en flaska vin och lagar lite god mat och så sitter vi i sittbrunnen och njuter av stillheten, värmen och båtlivet. I dag är en ny dag och så får vi se om vädergudarna är på vår sida.

Sol, åska och regn

Dagen har varit som ett riktigt kinderägg. Tre önskningar i ett ett, fast jag vet inte riktigt om allt var önskningar. Sex tyska båtar och vi låg kvar i Figeholm, SMHI hade varnat för vindbyar upp till 18 m/s och det känns verkligen som något man betackar sig för. Dessutom skulle det dra in ett riktigt ordentligt åskoväder i Västervik och det var dit de flesta båtarna hade tänkt att styra kosan. Vi fick en riktig fin dag, visserligen blåste det rejält men varmt och skönt så för att sysselsätta sig lite så blev det upptäcktsfärd i metropolen Figeholm. Det är en liten fin by med en härlig genuin gästhamn. För vår del blir det ofta ett stopp här antingen på väg norrut eller på väg mot Öland igen. Framåt kvällskvisten kom så det där åskovädret med tillhörande regn, men det gick över lika fort som det kom. Vi får se vad dagen erbjuder idag.

Ett skepp kommer lastat och kapten Johannesson tar sig en tupplur

Det är inte bara fritidsbåtar ute på havet, det gäller att hålla tungan rätt i mun för transportbåtarna dyker upp när man minst anar det. Det kan tyckas fullt upp att göra under en seglats men allt är relativt. Tittar man bilden nedan så undrar man ju vad kapten Johannesson tagit vägen inte var han placerad vid rorkulten inte. Nej, han tog sig visst en tupplur i värmen, vinden bedarrade och solen stekte på och vinden mojnade till knappt 2 m/s så det var knappt styrfart. Tur i allafall att vi hade koll på Gotlandsfärjan som avgick från Oskarshamn och därefter kom ett transportfartyg fullastad med timmer som skulle in till Mönsterås bruk. Ett bra havsmärke på väg norr över är Blå jungfrun som syns långt i fjärran och vips så är man precis utanför. Man skulle kunna tro att vi seglat till Tyskland, en svensk båt ligger vid bryggan och det är vi, bra att få träna på tyska glosor. Dagen avslutades med ett lite gympapass på gräsmattan innan solen kröp ner bakom trädkronorna.

Det där med båtliv

Ja det är verkligen ett kapitel för sig. Antingen blåser det för lite eller så tutar det i för kung och fosterland. Vän av ordning tittar alltid lite konstigt när man påpekar att det blåser för mycket- Ja men det skall väl blåsa när man seglar? I och för sig helt korrekt men det blir rätt tufft i sundet när det tutar i med 13 m/s. Blåst och regn är väl en sak men när dimman dessutom rullar in, ja då är det bara att försöka hitta första bästa hamn och ankra upp. Vi har alltså lyckats med konststycket att få ihop blåst och dimma. På vårt favorit ställe, där det nästa alltid är lä, lyckades vinden vrida från syd till väst och rakt in i aktern på båten och med en sådan kraft att bojarna som i vanliga fall står som käppar i rad numera ligger utmed vattenytan för att hålla vår båt på rätt köl. Ja så kan en dag på havet vara, men det blir nog lugnare en annan dag.

Olika sidor av samma mynt.

Bland kobbar och skär

Det börjar dra ihop sig till seglats med vår kära Alma. Ibland alla mina foto finns ett gigantiskt antal bilder på kobbar och skär. Det händer något med sinnebilden när ögat når de mjuka böljande kullarna . Det spelar ingen roll om det är på västkusten eller på ostkusten. Det är något vilsamt över det hela. Det är fantastiskt att få möjlighet att kryssa mellan de vind -och havs slipade bergsknallarna och när sedan havet ligger som en spegel och försiktigt tränger sig in bland skrevorna då blir man nästan ett med naturen. Tittar sedan solen fram på himlen, ja då finns det inte mycket som slår upplevelsen.