I söndags rullade vi ut på nya stigar på Kalmarsidan, där skog och hav möts i mjuka, böljande linjer. I väskan på pakethållaren låg kaffe och de där extra goda mackorna som maken alltid längtar efter – en liten belöning som väntar längs vägen. Vi stannade på en läsida där vinden plötsligt dog ut och havsluften kändes klar, nästan saltstänkt mot huden. Där blev vi sittande en stund, lät cyklarna vila och gav oss själva lyxen att låta tiden sakta in. En välbehövlig paus i allt byggarbete.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar