Från klassiska båtar till AquaVilla - ja, vad kan detta handla om?

En båt kommer sällan ensam – särskilt inte när den heter Vitesse och har ett förflutet som får James Bond att kännas som en kontorsråtta. Bara 100 meter från den eleganta Silva ligger alltså denna legendariska skönhet, som såg dagens ljus i december 1918 – just när världen pustade ut efter första världskriget.

Vitesse ritades av den briljante Knut Ljungberg och byggdes på Hästholmsvarvet, men det var Scania som gav henne hjärta och lungor: en maffig V8-motor på 15,7 liter som kunde drivas med fotogen (110 hk) eller – om man kände sig lite busig – sprit (140 hk!). Med sina 17 knop blev hon snabbt Sveriges fartdrottning.

Prislappen? En nätt summa på 56 500 kronor – varav motorn ensam slukade 22 000. För perspektiv: det motsvarade tolv stycken T-Fordar. Ja, tolv bilar – eller en väldigt snabb båt. Valet är ditt.

Vitesse var inte bara snabb, hon var också glamorös. Kung Gustav V har åkt med henne, likaså filmstjärnorna Douglas Fairbanks och Mary Pickford – och ingen mindre än Anita Ekberg, La Dolce Vita själv. Snacka om jetset på vatten.

Men som alla stora stjärnor mötte även Vitesse sin mörka stund. 1966 sjönk hon till botten – bokstavligen – och låg där glömd och övergiven tills hon bärgades 1970. Ett år senare hittade hon hem till sin räddare, Richard Bergström, som för 2 500 kronor (skrotpriset!) tog sig an ett vrak och förvandlade det till en flytande pärla.

Och visst det sägs,  att hon var Sveriges vackraste båt på 1920- och 30-talet – något man omöjligen kan säga emot när man ser henne idag, klicka på länken nedan.

Så – vad har Vitesse med Aquavilla att göra? Ja, det får du veta i nästa avsnitt av denna nautiska följetong. Missa inte det – samma båt-tid, samma båt-kanal!

Spökskrivaren fyller 70 år om cirka 5,5 månad han önskar sig en tur i någon av dessa fantastiska skapelser, detta i regi med en vacker sommardag, gärna i Stockhoms skärgård, till lunch tar vi som man sig bör lite sill, färskpotatis och kanske en liten nubbe.

Klassiska svenska motorbåtar-Silva

Efter att vi följt Svanevit genom de första slussarna till Söderköping  gav vi oss mot Västervik för att skåda Lillian II som skulle lägga till i hamnen. Har man elbil och taklucka är det trevligt att köra småvägarna så vi tog oss ned till Gamleby och Holms båtvarv över en träbro max 4 ton och knappat att en elbil får plats på bredden. Eva körde och bron höll, då kan man köra norr om Gamlebyviken, det är asfalt men det är inte enda raksträcka som överstiger 100 m innan det svänger. Kul om man kör Porsche men inget jag märket på Evas körning och tur var väl det.  Väl framme efter 28 km och 40-50 kurvor så får vi besked om att Lilian II ligger i Oskarshamn men det ligger ett par pärlor vid Pampas Marina. Ett ställe vi inte besökt sedan 2013 när vi seglade hem vår splitternya Arcona 340 och som ordspråket säger ”det är inte en fråga om du går på grund utan, när du går på grund” vilket hände oss utanför Gryt. Nåväl snabbt som f.n till Västervik upp lyft båten och se till så det inte är några allvarliga skador, det gick bra. Nog om detta,  vi träffar ett par på Pampas Marina i Västervik, hör och häpna de sitter i en riktig raritet och bor nästan grannar med dottern på Ekerö. Deras båt vid namn Silva en CG Petersson båt, en av de stora klassiska konstruktörerna i svenska båthistoria. Det finns massor att berätta om Silvia den är ritad av CG Petersson och byggd  i Långedrag av Landin/Johansson 1923, 12,6 m lång och 2,6 m bred drygt 5 ton. Detta är båtar i generationen som tillverkades i ett exemplar med egen ritning. Familjen Widström fann Silva utav en tillfällighet, hon hade som många andra liknande båtar en historia men som slutade med många år på land och i ett förfärligt skicka innan de återigen hamnade hos rätt ägare. Hatten av för Widströms vilket tålamod, kunnande och arbete de lagt ned på henne. Du måste titta på bilderna och deras hemsida, vilken skönhet och vilket hantverk. 

Silva

Så luta dig tillbaka, låt dig svepas med – och njut av dessa underverk från en svunnen, men långt ifrån bortglömd tid.

PS! Imorgon kommer du får se hur denna resa slutade, båtar i alla är men det höll på att sluta med en förskräckelse och det höll på att bli riktigt kostsamt.

Princess Svanevit

Båthistoriens kölvatten

Vår plan var att möta upp ett kungligt besök i Mem, Göta kanals inlopp från Östersjön. Den ”drottning” vi talar om är ingen mindre än Princess Svanevit S2 – en elegant dam från 1930. Hon är en så kallad 12mR, eller ”Tolva”, vilket är en strikt reglerad klass av kappseglingsbåtar. Om du inte är insatt i segling kanske det inte säger så mycket, men enkelt förklarat är R-regeln ett avancerat regelverk som styr hur en segelbåt ska konstrueras för att lämpa sig för tävling.

Tolvor har en lång och anrik historia. De var olympisk båttyp åren 1908, 1912 och 1920, men är kanske mest kända för sin roll i America’s Cup mellan 1958 och 1987. Sveriges främsta båtkonstruktör, Pelle Petterson, deltog med båten Sverige i tävlingarna 1977 och 1980.

Men åter till Svanevit. Hon är en imponerande skapelse som återvände till Sverige i september 2017 efter hela 60 år utomlands. Hennes resa började med att förläggaren Erik Åkerlund, som lät bygga henne, troligen sålde båten 1934. Därefter seglades hon till Spanien av direktören Nils Gabel, grundaren av semesterorten Torrevieja. Där fick den brittiske fastighetsmiljonären Harry Hyams syn på henne – den vackraste båt han någonsin sett – och hon tillbringade nästan sex decennier i England. Både Gabel och Hyams hade även passioner för motorbåtar, bilar, fastigheter och konst.

När Svanevit återvände till Stockholm, där hon en gång byggdes, var hon en sliten 87-åring – i stort sett ett vrak. Men ett gäng hängivna entusiaster tog sig an projektet att restaurera henne till sin forna glans. Nu, år 2025, är hon så gott som klar och ger sig ut på sin ”Eriksgata” med start i Mem den 27 juni 2025.

När Svanevit byggdes var det ett prestigeprojekt – ett praktverk som visade upp svensk båtbyggarkonst och konsthantverk på högsta nivå. För den som inte är båtintresserad kan det vara värt att nämna att båten rymmer konstverk av Ewald Dahlskog (1894–1950), en banbrytande konstnär från Gävle verksam inom bildkonst, keramik och glaskonst. Hans intarsiaarbeten i Svanevits ruff är så imponerande att de ställdes ut på Liljevalchs våren 2022.

Fakta om Svanevit:

• Längd: 21,96 meter (världens längsta 12:a)

• Bredd: 3,57 meter

• Djupgående: 2,70 meter

• Segelyta: 182 m²

• Masthöjd: 27,5 meter

• Vikt: ca 27 ton

Vill du läsa mer så klicka på denna länk https://www.svanevit.se/ eller bara njut av bilderna och detta konstverk

Fotbollsträning med barnbarnet

Molnen hängde tunga och över sundet regnade det , men som ett trollslag skingrade sig molnen och kvällssolen tittade fram och det blev en sådan där underbar sommarkväll när 20 grabbar i åldern 9 år samlades på planen i Grövle . Vi skulle hänga med barnbarnet på fotbollsträning och så kul att se gemenskapen både med bollen men framför allt grabbarna emellan, det var hej och tjänare på en gång. Ledarna delade upp grabbarna i olika grupper och dela ut alldeles förstora västar men vad gör väl det när övningarna sitter som en smäck och bollen passas och för det mesta går fram till rätt spelare. Sen var det som om farfar förvandlades till en lite fotbollsgrabb på 9-10 år, han fick fatt i en boll och trixade med bollen efter bästa förmåga och glädje över att fortfarande kunna trixa med bollen gjorde gott för själen, det får nog bli en fotboll till farfar i födelsedagspresent.

I dag blir det boktips

Kommer ni ihåg signaturmelodin “ninna‑ninna‑nina‑nanna” som var till barnjournalens  Boktipset och som framfördes av Stefan Mählqvist i SVT under 1976–1989. Många minns kanske den färgglada soffan och den lugna jingle‑liknande melodin. Men nu blir det ingen signatur men däremot två boktips som skildrar miljöerna runt Strömsund och Gäddede i norra Jämtlands fjällvärld. Boken Isvittring köpte jag i Strömsund och är skriven av en lokal författare från Jämtland som heter Solveig Vidarsdotter. 

I den ödsliga fjällvärlden kring Gäddede dras läsaren in i en tragisk gåta när en tioårig pojke hittas död på ett elevhem, inledningen på en intensiv kriminalutredning. Poliserna Ingrid Kvarnberg och Erland Skogmo landar mitt i en misstänksamhetens stämning där gamla hederskoder och lokalkännedomen prövas mot externa utredare. Bjärt mot den snötäckta tystnaden växer spänningen, där hemligheter och konflikter under ytan hotar att explodera mitt i sorg och rädsla.

Solveig Vidarsdotter debuterar med en suggestiv och nära deckare där isolering och mänsklig sårbarhet knyts samman i en psykologiskt laddad thriller.

Den andra boken är skriven av två av mina favoritförfattare Cilla&Börje Börjlind. Skugga över Slagtjärn och är den nionde boken i serien om Olivia Rönning och Tom Stillton och som också utspelas runt Strömsund och Gäddede.

En kropp hittas delvis uppäten i en myrstack några kilometer utanför den lilla byn Slagtjärn – utan huvud, fingeravtryck eller anmäld saknad  på över två decennier. När Olivia Rönning från NOA kallas in från Stockholm och lokalpolisen vägrar samarbeta, ställs gemenskapen och samarbetet på sin spets. Myrstacken visar sig ligga intill en gammal samisk offerplats och blodspår leder in i områdets andliga och historiska djup. Tillsammans med Tom Stilton och Mette Olsäter nystar Olivia upp en mordgåta där misstro sprider sig bland lokalbefolkningen

Det är lite kul att läsa intrigerna som utspelas på platserna som vi besökte på vår resa runt Vildmarksvägen och båda böckerna är sådär lagom sommarläsning i hängmattan eller på stranden.

För när storfiskaren talar om….

Vi fick ett samtal från barnbarnet -Farfar kan vi åka och meta ? Ja vad svarar man på det, inte nej iallafall så det fick bli en snabb lunch och kaffebryggning i ett huj innan vi for i väg till Färjestadens hamn. Solen strålade härlig och klar men den rackans vinden tilltog i styrka så framåt eftermiddagen var det kuling i byarna. Fast den sanna fiskaren bryr sig väl inte om lite vind, bara gäddorna leker i vik och vass om man man nu får tro sången om Sjöbloms dass. Hur som helst så åkte metspön fram och ur ryggan plockades fejk mask fram och därefter var det bara att se hur flötet guppade upp och ner helst ner förståss för då var de små fiskarna där och naffsade. Trots förflyttning på brygg och pir för att hitta fiskelycka så blev det ingen vidare fångst, så vi tog en paus och köpte glass och den nya trenden som kommit till Färjestaden - Jordgubbar varm nutella toppad med grädde och Smarties, riktig mumsig faktiskt, barnbarnet tog två kulor chokladglass i bägare toppad med mjukglass. Så alla blev nöjda även om vi int fick med oss någon abborre hem.

Ny vecka nya möjligheter

Så har då ännu en midsommar passerat och som vi lägger till handlingarna och som man brukar säga - nu vänder det men det tänker jag inte säga… för visst. Har det varit en fantastisk midsommarhelg med strålande solsken, bad och möjlighet att ligga i skuggan och läsa en bok. Vi har firat två födelsedagsbarn under helgen, det är de båda racerförarna som har blivit ett år visare. Barnbarnet har gått högvakten i Stockholm och vaktat slottet, och den andra racerföraren han fick ledigt från race den här helgen men i början av juli är det det dags igen. Så summa sumarum hard det varit en fin midsommar, tyvärr blev det ingen dans runt midsommarstången men det kommer förhoppningsvis fler midsommaraftnar.

Trevlig Midsommar till er alla

Ja så har då dagen kommit då det är dags att gå ut och plocka 7 sorters blommor för att lägga under kudden och drömma om sin käresta, men om man nu redan har sin älskade make sedan många år närmare bestämt 45 år då måste man väl vara undantagen för att sova med blombukett under kudden. Fast i dag är det väl verkligen dagen då blåklint och prästkragar smyckar varje sillbord.

Så jag ville bara önska er alla en fin och minnesvärd Midsommar att bära med er livet framöver.

Så blev det då skolavslutning och ett härligt sommarlov framför oss

Första gången vi var med på skolavslutning på Glömmingeskola här på Öland de yngsta barnbarnen slutade åk 3 och åk 0, tidigare år vi varit och firat student och avslutning i årskurs 6 och årskurs 9 . Jag får alltid lite examens vibbar sådär juni när syrenerna blommar och när liljekonvaljerna står som käppar i marken och när klockorna plötsligt spricker upp ja då känns det lite extra. Eftersom jag har fått vara med om ett antal skolavslutningar närmare bestämt 19 stycken utöver mina egna skolavslutningar så sitter det liksom kroppen för det är något visst med att önska sina klasser lycka till i den nya årskursen eller att önska eleverna lycka till i livet framöver och kanske hoppas på att vi ses någon gång. När sedan psalmen Den blomstertid nu kommer , ja då är det svårt att hålla tillbaka tårarna och känslan att nu har det gått ett år till.