Visserligen var vi lite sent ner till elden i vår lilla by, men brasan brann i höga skyn. Det var t.o.m så att något träd fick lite sveda på en torr gren. Det är något visst att stå där i kylan, vilket det oftast är och känna värmen från den sprakande elden och få röken i ögonen när vinden plötsligt vänder riktning. Nöjda och glada gick vi hem i skymningen luktandes som böcklingar, men med glädje och vårkänsla i kroppen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar