Då var det dags för hockey igen

​När barnbarnen skall utformarna någon form av tävling, träning eller performance av något slag, ja då är det självklart att vi försöker vara på plats. Ena barnbarnet spelar hockey och då kommer vi mangrant för att heja fram hans lag. Det viktigaste är att det är lek och rörelse för barnen sen att det blir match det kommer man kanske inte i från, för visst blir man lite stolt när det står barnbarnets efternamn på tröjans rygg. Det som när imponerande är att det är så många föräldrar företrädesvis pappor på isen och som är med och coachar laget, det är alltid någon som behöver lite omplåstring eller bara en kram. Så heja Kalmar HCF för ni gör ett fantastiskt jobb för hockeykillarna.

Från Mah-Jong till Vamlingbo på Vandalorum i Värnamo

Visst blir man glad när man ser alla dessa färgglada kläder av märket Mah-Jong, som var ett stort svenskt klädmärke under 60-70 talt. Mah-Jong var ett ett svenskt modekollektiv som grundades 1966 av tre kvinnor  som ville skapa kläder som bröt mot dåtidens snäva ideal. I en liten ateljé i Stockholm började de sy färgstarka plagg i raka, bekväma snitt, ofta i kraftiga bomullstyger och trikå. Deras kollektioner präglades av lustfyllda mönster, starka färger och en tydlig politisk tanke: kläder skulle vara för alla, inte styras av trender  eller kroppsnormer. Mah-Jong växte snabbt till en kultförklarad rörelse som utmanade både modebranschen och samhällsideal de vägrade massproduktion och håll fast vid lokal tillverkning, långt innan hållbarhet blev ett modernt begrepp. Många minns säkert  de ikoniska helfärgade seten, randiga tröjorna och de generöst skurna byxorna som gav full rörelsefrihet. Under 1970-talet blev Mah-Jong en symbol för kreativ frihet och kvinnlig självständighet och än idag är  .deras kläder eftertraktade vintagefynd, älskade för sin kvalitet, sitt mod och sin tidlösa personlighet.

På vandalorum i Värnamo pågår denna utställning från Mah-Jong till Vamlingbo

Då var det måndag igen

Knappt har tonerna från helgens konsert med Bonna Sanna Band i Kalmarsalen klingat ut. Vi fick ett ryck i torsdags eftermiddag och spanade in om det fanns någon konsert i Kalmar som vi kunde gå på och minsann fanns det inte två biljetter längst upp i ett hörn kvar. Så i fredags åkte vi in till Kalmar för att lyssna Kalle Moraeus och Frida Öhrn men definitivt inte bara dessa två giganter. Med sig har de ett 13 mannaband som är handplockade för just den här sammansättningen, med en repertoar som blandar svensk och irländsk folkmusik. Det är några av Sveriges absolut skickligaste musiker Som blandar tolkningar med allt ifrån Bruce Springsteen, Van Morrison, Dolly Parton, Cat Stevens till Äppelbo gånglåt. Det blev en helt magiska kväll.

I dag firar vi fars dag

I dag firar vi fars dag för att hylla och visa uppskattning för pappor och fadersfigurer – deras omsorg, kärlek och betydelse i familjen. Vi firar naturligtvis våra pappor i vår familj. Nu är det inte bara maken som firas utan också sonen och svärsonen och lika mycket kärlek till dem alla. Lite extra grattis till maken – familjens solstråle och vardagshjälte som fyller våra dagar med energi, skratt och en värme som smittar. När du kliver in i rummet känns det som att ljuset tänds, och oron smälter bort. Din positiva inställning bär oss genom både små och stora prövningar. Tack för att du sprider kraft, glädje och kärlek – varje dag, utan att ens tänka på det. ❤️

Boktips Moa Martinsson

Det pågår en utställning i Norrköpings Stads museum om Moa Martinsson eller som hon hette som barn Helga Swartz. Hon föddes 1890 i Vårdnäs socken hon växte upp i fattigdom som oäkta barn till en ensam mor. Hon arbetade tidigt som piga och fabriksarbeterska, där hon såg vardagens slit bland arbetarkvinnor. Ur detta växte hennes insikter om klasskillnader och kvinnors kamp för värdighet. Hon började skriva under 1920-talet ofta om starka fattiga kvinnor som vägrade ge upp. Hennes genombrottet kom med romanen Kvinnor och äppelträd men förlaget tyckte att det var för mycket bråk och supande, men hon kontrade med att hon bara berättade om sitt liv. Hon levde ett stormigt liv både i kärlek och politik och var en stark röst inom arbetarrörelsen. Ett uppmärksammat kapitel i hennes liv var äktenskapet med poeten Harry Martinson – passionerat men plågsamt. Hon kallades ibland “proletärförfattarnas drottning”, älskad för sin uppriktighet och jordnära beskrivningar. Moa bar på ett hjärta fullt av vrede, värme och kärlek till de små människorna. Hon dog 1964 – men hennes ord lever kvar, som ett eko av kvinnors styrka och svensk historia i modern tid. Här kommer även ett bok tips om du skulle vara intresserad, en lättläst bok om Moas liv.

Ännu ett sjukhusbesök

Man skulle kunna tro att vi far land och rike runt för att få någon ordning på min rygg och så är det nästan. Proffsiga Sofia hemmet som vi var på förra veckan är ett privat sjukhus där man får stå för alla kostnader själv, då fanns det inget annat alternativ än att skriva in sig för operation där och då. Men i samma veva så damp det äntligen ner en bokning till Art Clinic i Jönköping och hela det konceptet ingår i sjukreformen som vi har i vårt land det vill säga du betalar en avgift på 300 kr och sedan är det ” all inclusive” . Så i går styrde vi kosan mot Jönköping och möte med ny kirurg. Sjukhusen hos de privata aktörerna ser definitivt inte ut som de gigantiska stora vårdinrättningarna, jag trodde förs att vi kommit in i affär som säljer vitvaror men icke här var det full utrustning med operationssalar på andra våningen och mottagning vid entrén. Ja nu blir det op i Jönköping i början på december och jag hoppa av hela mitt hjärta att jag åter skall fungera normalt.

Har ni åkt rälsbuss någon gång?

När jag var liten åkte familjen från Växjö till Norrhult med rälsbussen för att hälsa på bekanta, vad jag minns så var det riktigt roligt. När jag jobbade på Söraby skola på -80 talet så tog eleverna på högstadiet ”smalspåret” som vi sa då dvs Rälsbussen till Braås. Rälsbussen föddes när tåget ville bli lite smidigare och bussen lite mer äventyrlig. På 1930-talet rullade de första små vagnarna ut på landsbygden, ofta med tutan i högsta hugg. De var lättare, snabbare och billigare än stora ånglok, visserligen luktade det inte så trevligt av tågen som då kördes på dieselmotorer. På vintern kunde rälsbussen gnissla sig fram som en envis get genom snö och kyla. Ibland stannade den mitt ute i ingenstans – någon ville ju bara hoppa av vid sin brevlåda, det var service det. När moderna tåg tog över på 1980-talet drog rälsbussen sig tillbaka, men än i dag puffar några gamla rälsbussar runt på museibanor Verkebäcks station öppnades den 16 november 1879 i samband med att smalspår­banan mellan Västervik och Hultsfred byggdes, under sommartid kan du passa på att åka en liten runda med smalspåret än idag.